onsdag 19 juni 2019

VAD HÄNDER I KROPPEN VID STRESS?

Den tidiga stressforskningen fokuserade nästan uteslutande på den akuta stressreaktionen och baserades i hög grad på djurstudier. Idag har stressforskningen alltmer kommit att handla om individers reaktioner på kronisk och långvarig stress.
Man kan förenklat dela in dagens stressforskning i tre huvudinriktningar; en biologisk, en miljöbaserad och en psykologisk inriktning. Dessa forskningstraditioner har delvis olika fokus och bygger till stor del på, och är en vidareutveckling av, tidigare teoretiska modeller av stress.
Biologisk stressforskning
Den biologiska stressforskningen bygger vidare på Cannons och Selyes grundforskning och har som fokus att undersöka de fysiologiska processerna bakom stressreaktionen. Man har sett att upprepad eller förlängd aktivering av dessa kroppsliga reaktioner ökar risken för både fysiska och psykiska sjukdomar. Det största intresset har legat på aktiviteten i det autonoma nervsystemet och då främst binjuremärgens och binjurebarkens roll vid produktion av adrenalin och cortisol. För att mäta fysiologiska reaktioner har man i huvudsak tre metoder:
1. Analysera förekomst av stresshormoner (i t ex blod, saliv eller urin)
2. Mäta kardiovaskulära responser (t ex hjärtrytm, blodtryck)
3. Mäta stressens effekter på immunsystemet (psykoneuroimmunologi)
Miljöbaserad stressforskning
Inom denna inriktning ligger fokus på stressutlösande faktorer i miljön eller livshändelser som kräver hög grad av anpassning. Det primära målet har varit att kartlägga de händelser i miljön som leder till upplevd stress och stressrelaterade sjukdomar.
Adolf Meyer konstaterade redan på 1930-talet att det fanns en koppling mellan stressande livshändelser och en rad sjukdomstillstånd. Utifrån denna tanke har man med tiden försökt att kartlägga olika faktorer i miljön och livshändelser, som för de flesta har visat sig ha ett samband med upplevd stress.
Stressreaktionen - vårt biologiska larmsystem
Under stress så reagerar vi på flera olika sätt - kroppsligt, kognitivt (tankar), känslomässigt och beteendemässigt. Hur reaktionerna uttrycks är till stor del relaterat till hur lång tid vi utsätts för den stressutlösande situationen. Den omedelbara stressreaktionen kan ses som kroppens alarmsystem (den s.k. fight-flight responsen). Alarmet aktiveras så fort du känner dig arg, hotat eller utmanad. När larmet går utsöndras hormoner som utlöser en serie fysiologiska förändringar i kroppen, som syftar till att maximera tillgången på energi i kroppen.


Stressens fysiologi
Den senaste stressforskningen har visat att samspelet mellan hjärna och kropp vid stress är mycket komplicerat. Bland annat så verkar immunsystemet spela en större roll än man tidigare trott. Genom en komplicerad kommunikation mellan kroppens olika signalsystem - via nervsignaler, neurotransmittorer, hormoner och immunsystem så mobiliserar kroppen resurser för att hantera hotbilden. Förenklat så kan man dela in de fysiologiska reaktionerna i två olika system:
System 1 (det sympatiska-adrenomedullära systemet):
När hjärnan tolkat en situation som hotfull så aktiveras blixtsnabbt den del av nervsystemet som kallas det sympatiska nervsystemet. De sympatiska impulserna stimulerar sedan binjurarnas märg (adrenal medulla) att utsöndra stresshormoner (s.k. katekolaminer), som adrenalin och noradrenalin. De höjer bland annat vakenhetsgraden, ökar puls och blodtryck. Det är denna reaktion som allmänt kallas för flight-fight responsen.
System 2 ( det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala systemet):
Inom några minuter efter att den sympatiska reaktionen aktiverats så utvecklas ett allt mer komplicerat samspel mellan nervsystemet och hormonsystemet. En av de centrala reaktionerna är att hypotalamus i hjärnan utsöndrar ett hormon (CRF), som stimulerar hypofysen att utsöndra hormonet ACTH, som i sin tur aktiverar binjurarnas märg att utsöndra hormonet kortisol. Kortisolet sprids med blodet och påverkar flera processer och organ i kroppen - bland annat påverkar det omsättningen av kolhydrater, fetter och proteiner i kroppens vävnader och har en inverkan på immunförsvaret.
Hormonerna från binjurarna tar längre tid på sig att nå kroppens alla organ, men stannar också kvar längre. Samspelet mellan det sympatiska nervsystemet, hypotalamus, hypofysen och binjurarna gör att stressreaktionen kan hållas vid liv så länge hotet finns kvar.
Försvarsreaktion och underkastelsereaktion
I senare forskning har man sett att typ av stress och hanteringsförmåga har inverkan på vilket av dessa fysiologiska system och vilka reaktioner som dominerar. En del forskare delar av den anledningen in dem i en försvarsreaktion (fight-flight), som i huvudsak uttrycks genom system 1 (det sympatiska-adrenomeddulära), och en underkastelsereaktion (defeat), som domineras av system två (det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala). Till skillnad från katekolaminer (adrenalin, noradrenalin) som dominerar i situationer som kräver en aktiv ansträning (system 1), verkar höga kortisolnivåer (system 2) i högre grad höra ihop med situationer då individen är passiv och hjälplös och där individen utsätts för stress under lång tid.
Dessa två system tycks ha olika skadliga effekter på kroppen vid upprepad och långvarig stressDen tidiga stressforskningen fokuserade nästan uteslutande på den akuta stressreaktionen och baserades i hög grad på djurstudier. Idag har stressforskningen alltmer kommit att handla om individers reaktioner på kronisk och långvarig stress.
Man kan förenklat dela in dagens stressforskning i tre huvudinriktningar; en biologisk, en miljöbaserad och en psykologisk inriktning. Dessa forskningstraditioner har delvis olika fokus och bygger till stor del på, och är en vidareutveckling av, tidigare teoretiska modeller av stress.
Biologisk stressforskning
Den biologiska stressforskningen bygger vidare på Cannons och Selyes grundforskning och har som fokus att undersöka de fysiologiska processerna bakom stressreaktionen. Man har sett att upprepad eller förlängd aktivering av dessa kroppsliga reaktioner ökar risken för både fysiska och psykiska sjukdomar. Det största intresset har legat på aktiviteten i det autonoma nervsystemet och då främst binjuremärgens och binjurebarkens roll vid produktion av adrenalin och cortisol. För att mäta fysiologiska reaktioner har man i huvudsak tre metoder:
1. Analysera förekomst av stresshormoner (i t ex blod, saliv eller urin)
2. Mäta kardiovaskulära responser (t ex hjärtrytm, blodtryck)
3. Mäta stressens effekter på immunsystemet (psykoneuroimmunologi)
Miljöbaserad stressforskning
Inom denna inriktning ligger fokus på stressutlösande faktorer i miljön eller livshändelser som kräver hög grad av anpassning. Det primära målet har varit att kartlägga de händelser i miljön som leder till upplevd stress och stressrelaterade sjukdomar.
Adolf Meyer konstaterade redan på 1930-talet att det fanns en koppling mellan stressande livshändelser och en rad sjukdomstillstånd. Utifrån denna tanke har man med tiden försökt att kartlägga olika faktorer i miljön och livshändelser, som för de flesta har visat sig ha ett samband med upplevd stress.
Stressreaktionen - vårt biologiska larmsystem
Under stress så reagerar vi på flera olika sätt - kroppsligt, kognitivt (tankar), känslomässigt och beteendemässigt. Hur reaktionerna uttrycks är till stor del relaterat till hur lång tid vi utsätts för den stressutlösande situationen. Den omedelbara stressreaktionen kan ses som kroppens alarmsystem (den s.k. fight-flight responsen). Alarmet aktiveras så fort du känner dig arg, hotat eller utmanad. När larmet går utsöndras hormoner som utlöser en serie fysiologiska förändringar i kroppen, som syftar till att maximera tillgången på energi i kroppen.

Stressens fysiologi
Den senaste stressforskningen har visat att samspelet mellan hjärna och kropp vid stress är mycket komplicerat. Bland annat så verkar immunsystemet spela en större roll än man tidigare trott. Genom en komplicerad kommunikation mellan kroppens olika signalsystem - via nervsignaler, neurotransmittorer, hormoner och immunsystem så mobiliserar kroppen resurser för att hantera hotbilden. Förenklat så kan man dela in de fysiologiska reaktionerna i två olika system:
System 1 (det sympatiska-adrenomedullära systemet):
När hjärnan tolkat en situation som hotfull så aktiveras blixtsnabbt den del av nervsystemet som kallas det sympatiska nervsystemet. De sympatiska impulserna stimulerar sedan binjurarnas märg (adrenal medulla) att utsöndra stresshormoner (s.k. katekolaminer), som adrenalin och noradrenalin. De höjer bland annat vakenhetsgraden, ökar puls och blodtryck. Det är denna reaktion som allmänt kallas för flight-fight responsen.
System 2 ( det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala systemet):
Inom några minuter efter att den sympatiska reaktionen aktiverats så utvecklas ett allt mer komplicerat samspel mellan nervsystemet och hormonsystemet. En av de centrala reaktionerna är att hypotalamus i hjärnan utsöndrar ett hormon (CRF), som stimulerar hypofysen att utsöndra hormonet ACTH, som i sin tur aktiverar binjurarnas märg att utsöndra hormonet kortisol. Kortisolet sprids med blodet och påverkar flera processer och organ i kroppen - bland annat påverkar det omsättningen av kolhydrater, fetter och proteiner i kroppens vävnader och har en inverkan på immunförsvaret.
Hormonerna från binjurarna tar längre tid på sig att nå kroppens alla organ, men stannar också kvar längre. Samspelet mellan det sympatiska nervsystemet, hypotalamus, hypofysen och binjurarna gör att stressreaktionen kan hållas vid liv så länge hotet finns kvar.
Försvarsreaktion och underkastelsereaktion
I senare forskning har man sett att typ av stress och hanteringsförmåga har inverkan på vilket av dessa fysiologiska system och vilka reaktioner som dominerar. En del forskare delar av den anledningen in dem i en försvarsreaktion (fight-flight), som i huvudsak uttrycks genom system 1 (det sympatiska-adrenomeddulära), och en underkastelsereaktion (defeat), som domineras av system två (det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala). Till skillnad från katekolaminer (adrenalin, noradrenalin) som dominerar i situationer som kräver en aktiv ansträning (system 1), verkar höga kortisolnivåer (system 2) i högre grad höra ihop med situationer då individen är passiv och hjälplös och där individen utsätts för stress under lång tid.
Dessa två system tycks ha olika skadliga effekter på kroppen vid upprepad och långvarig stress.


https://www.doktorn.com/fr%C3%A5gadoktorn

HYPOFYSEN

Vad är hypofysen?


Hypofysen är en hormonproducerande körtel som är en del av hjärnan. Den kallas även för det undre hjärnbihanget på grund av att den ligger under hjärnan och är förbunden med hjärnan via en kort nervsträng (stjälk). Körteln är liten, den mäter cirka 1 cm i diameter och väger cirka 0,5 gram. Körteln utsöndrar flera olika hormoner som reglerar en lång rad, delvis livsviktiga, kroppsfunktioner.
Hormonerna utsöndras i blodet och transporteras till de områden i kroppen där de har effekt. Hypofysen fungerar som en "termostat" för hormonproduktionen från sköldkörteln och binjurarna. Den reglerar även funktionen i våra inre könsorgan (äggstockar och testiklar) – den har avgörande betydelse för kroppens tillväxt och utveckling.
De hormoner som produceras i hypofysen är: tillväxthormon, tyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenokortikotropt hormon (ACTH), luteiniserande hormon (LH), follikelstimulerande hormon (FSH) och hormonet prolaktin (PRL).

Vilka funktioner styrs från hypofysen?

Tillväxthormon bildas i och utsöndras från hypofysen. Tillväxthormon har avgörande betydelse för normal tillväxt och utveckling av de flesta av kroppens organ och funktioner. Huvudeffekten är stimulering och utveckling av skelett och muskler.
Tyreoideastimulerande hormon (TSH) har en stimulerande och reglerande effekt på sköldkörteln som styr kroppens ämnesomsättning.
ACTH reglerar funktionen i kroppens binjurar. Den mest betydelsefulla effekten är regleringen av binjurarnas utsöndring av kortisol. Kortisol är ett hormon som även kallas kroppens stresshormon, och som har avgörande betydelse för kroppens förmåga att klara av allvarliga påfrestningar och övervinna sjukdomar.
FSH och LH kallas även gonadotropiner, och de har en stimulerande och reglerande effekt på kvinnors äggstockar och mäns testiklar.
Prolaktin kallas även för mjölkstimulerande hormon. Detta hormon utsöndras i stora mängder strax efter graviditet och förlossning, och är en viktig förutsättning för mjölkproduktion och amning.

Hur uppstår sjukdom?

Hypofysen är indelad i olika anatomiska områden. De enskilda hormonerna produceras i var sin del av körteln. Sjukdomar kan uppstå på flera sätt. Det händer att körtelvävnad i hypofysen växer mer än normalt och det utvecklas då en körteltumör. Hypofysen ligger i en liten ficka i skallbenet, och när körteltumören växer blir det efter ett tag för trångt i fickan. Detta kan leda till att den friska körtelvävnaden kläms ihop och att den helt eller delvis förlorar förmågan att producera en eller flera hormoner.
Körteltumören kan även i en del fall producera ett eller flera hormon/er i överskott.
Hjärnblödningar, tumörer, strålbehandling av hjärnan eller användning av cellgifter kan också leda till att hypofysen skadas och hormonproduktionen sätts ned.

Vilka sjukdomar kan man få vid en sviktande hypofys?

Överproduktion av tillväxthormon hos barn som börjar innan skelettets tillväxtzoner har stängts leder till onormal kroppstillväxt och det som kallas gigantism. Efter att tillväxtzonerna har stängts (vuxna) leder en ökad mängd tillväxthormon till att skelettet blir tyngre och grövre, och man kan se en onormal tillväxt i ansiktsskelett och händer och fötter (akromegali). En bristande produktion av tillväxthormon leder till fördröjd tillväxt av skelett och muskler.
Om det finns en överproduktion av TSH överstimuleras sköldkörteln som i sin tur utsöndrar onormala mängder med ämnesomsättningshormon (tyroxin). Ämnesomsättningen blir då för hög. Vid bristfällig TSH-produktion blir ämnesomsättningen gradvis lägre. Både för hög ämnesomsättning (hypertyreos) och för låg ämnesomsättning (hypotyreos) är sjukdomar som i värsta fall kan bli livshotande. Men det finns effektiv behandling för båda.
ACTH stimulerar och reglerar binjurarnas produktion av kortisol. Om det blir en överproduktion av ACTH leder det till för stora mängder kortisol i kroppen – en sjukdom som kallas Cushings syndrom. Detta leder till en rad förändringar i kroppen med ökad vikt, benskörhet, diabetes och bristfällig funktion i en rad livsviktiga organ. Vid bristfällig ACTH-produktion i hypofysen får man kortisolbrist i kroppen. Denna sjukdom medför också allvarliga symtom med generell svaghet i kroppen, minskad muskelstyrka, smärtor och försvagat immunsystem. Behandling med kortisol (kortisontabletter) är livsnödvändigt. Kortisolbrist kan även börja med ett akut livshotande tillstånd (kris). Senare kan en sådan kris även uppstå om tillförseln av kortisol blir för låg i förhållande till behovet, till exempel under en infektionssjukdom.
Bristfällig produktion av LH och/eller FSH leder till bristfällig utveckling och sviktande funktion i kvinnans äggstockar och mannens testiklar. Detta leder till menstruationsrubbningar, nedsatt produktion av könshormon och nedsatt fertilitet.
För hög nivå av prolaktin utanför förlossnings- och amningsperioden är den vanligaste hormonrubbningen som har hypofysen som utgångspunkt. Ofta beror det på att den delen av hypofysen som producerar prolaktin har vuxit mer än vanligt. För mycket prolaktin hos kvinnor leder till menstruationsrubbningar och nedsatt förmåga att bli gravid och hos män leder det till impotens.

Diagnos

Som beskrevs ovan kan sjukdomar i hypofysen leda till över- eller underproduktion av ett eller flera av de hormoner som hypofysen normalt producerar. Detta kan ge många olika effekter i kroppen och olika sjukdomsbilder. Många av sjukdomarna är allvarliga sjukdomar som är livshotande utan behandling.
Patientens beskrivning av sina besvär och läkarens undersökning kan leda till misstanke om rubbad hypofysfunktion. För att bekräfta diagnosen krävs analys av blodprover. Nästan alla hormoner som produceras i hypofysen kan analyseras i blodet. Även rubbad hormonproduktion i sköldkörteln, binjurarna eller äggstockar/testiklar kan påvisas i blodprov. När man påvisat en hormonrubbningar är det i regel nödvändigt med ytterligare kartläggning av hypofysen med magnetkameraundersökning. I en del fall kan man även behöva göra en avbildning av andra hormonproducerande organen för att kartlägga tillståndet. 

Behandling

Alla hypofyssjukdomar är sällsynta och behandlingen är komplicerad. Hypofyssjukdomar behandlas därför i regel vid sjukhus eller av specialister inom hormonsjukdomar (endokrinolog). Behandlingen består av att tillföra de hormoner som kroppen inte längre producerar tillräckligt av (tyroxin, kortisol, testosteron) eller att bromsa överproduktionen i hypofysen. Överproduktion av prolaktin kan dämpas med läkemedel. Vid överproduktion av tillväxthormon eller ACTH krävs i regel operation för att avlägsna den överaktiva delen av körteln.

https://netdoktor-prod-se.kbweb.se/hormonsjukdomar/sjukdomar-3/hypofyssjukdomar/

INFO OM SKÖLDKÖRTELN OCH LITE OM NDT


Endokrinolog Cecilia Tibell skrev ihop en informationstext. Den ifrågasattes framförallt i T3 gruppen.

Jag har lärt mej av try and error. Och det var Cecilia som fick mina binjurar på rätt väg.

I många forum så tolkar amatörer olika provsvar. De glömmer övrig hälsa, mediciner, levnadsomständigheter och allt annat som ingår i helhetsbilden.

Tex vet dom inte att sköldkörteln kan behöva en lite högre dos vid sjukdom och svårt stress.

Jag har föredragit att lita på en läkare som vet hur systemen är sammanlänkade. Själv har jag märkt hur starkt förknippat hormoner och hormonaxlarna är med det neurologiska systemet.


Här är Cecilias info text


Med hänsyn till lite frågor och funderingar som dyker upp både i min mail men också här kommer en sammanfattning av sköldkörtelsymptom och behandling och varför vi doktorer ibland resonerar som vi gör:

Hypothyreos
ämnesomsättningen går ner tänkt allt går långsammare
Psyke: trötthet, minnesproblem, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter
Hjärta/temp/andning: pulsen går ner, temperaturen sjunker, andningen långsammare. Blodtryck och blodfetter kan öka.
Mage/tarm/hud: sänkt aptit men oftast ökad vikt eftersom omsättningen går ner, förstoppning, gaser, långsammare avgiftning, ansamling av vätska i kropp och ffa i fettväv. Leverförfettning.

Immunförsvar: sänkt
Muskler/leder/skelett: stelhet, ömhet, muskelsmärta
Hormoner: minskad produktion, menscykel mm kan bli oregelbunden, sexlust ner, ökat prolaktinproduktion kan ge ångest och ökad hjärndimma

Hyperthyreos
ämnesomsättningen går upp dvs allt går snabbare men finns även viss anpassning dvs om det inte ökar hela tiden t.ex om man har en för hög dos anpassas puls etc så att de inte nödvändigtvis sticker ut hindrar inte kroppen från att springa maraton

Psyke: oro, sömnsvårigheter, tremor, koncentrationssvårigheter, minnesproblem trötthet, ibland rena vanföreställningar. Lite för mycket innebär oftast en lite high dvs man blir lätt hypoman och tycker att allt är toppen en period. Precis som alla andra hormoner vill vi gärna ha lite mer.
Hjärta/temp/andning: hög puls, ökad temperatur, snabbare andning, reglerätt andfåddhet, hjärtsvikt, lungödem i svåra fall i värsta fallet thyreostoxisk krisreaktion där hela systemet brakar. Vid långvarig överförbrukning av sköldkörtelmedicin anpassar sig kroppen och inte säkert att pulsen och temp när så hög.

Mage/Tarm/Hud: Snabbare tempo i hela systemet dvs om något lösare mage ibland diarré, gaser, buksmärtor pga det, vanligen ökad aptit och ofta viktnedgång, ibland äter dock folk ikapp. Ökad omsättning av allt innebär också att vissa aktiva toxiska ämnen kan öka i blodet. Njurfunktionen kan braka då kroppen aldrig får vila och återhämta sig.

Immunförsvar: sänkt, kroppen hinner aldrig återhämta sig
Muskler/leder/skelett: Stelhet, ömhet, muskelvärk, minskad muskel massa, benskörhet.

Hormoner: ökad kortisol i blodet initialt och ökat utflöde av stresshormoner, ökat kortisol innebär också ökad T4/T3 konvertering till rT3 vilket gör att effekten kan bli paradoxal. Ökat kortisol innebär också att progesteron och östrogen går ner vilket leder till förvärrade klimakteriesymptom.

Generellt kan man säga att kroppen springer i ett konstant maraton som leder till att den bryts ner istället för att byggas upp. Så trots att det i vissa fall "känns" bättre att ligga lite högt så sliter man ut kroppen snabbare. Fast forward på åldrande.

Provsvar; hur ska jag ligga i TSH etc?
Därmed kommer vi till frågan om hur skall man ligga då när man har hypotyreos och medicinerar:

TSH:
Vi har ett normalspann som m de flesta analysmetoder ligger på 0,4-4,0 m viss variation.

TSH har en dygnsrytm vilket innebär att hur TSH skall ligga beror på när på dygnet du mäter och om det finna andra faktorer som påverkar. Det innebär att om man skall ställa en hypothyreosdiagnos behöver man flera en ett TSH som är högt tillsammans m symptom som stämmer överens. Dessutom behöver man ha mätt vid samma tid helst på morgonen.

När du blir svårt sjuk infekterad får du t.ex en rubbning i axeln då kroppen behöver reglera systemet m att t.ex öka kroppstemperaturen.
Om man i dessa fall kollar kan man få en bild vi kallar non-thhyroid illness där proverna kan vara hela ologiska.

Min erfarenhet är att de flesta patienterna mår bäst m TSH värden mellan 0.4-2.0. Det finns dock undantag och jag har haft patienter som helst vill ligga runt 4.0 och får hypersymptom vid TSH 2.0.

T4
 T4 är kroppens lager av sköldkörtelhormon och har också reglerande effekter i systemet. Dvs det är delaktigt i hur mkt effekt som det mer aktiva hormonet T3 har. T4 har viss effekt också men inte lika mkt som T3. T4 konverteras till T3 och rT3. rT3 är ett negativt reglerande hormon och har ingen effekt men binder till samma receptorer och blockerar därmed effekten av T3 och T4. rT3 bildas ock från T3. Normalt sett har vi ca 85% T4 och ca 15% T3 i systemet och varierande mängd rT3.

Vid mätning har T4 en halveringstid på ett pat dgr och är därför ett bra substitut-mått på hu väl man ligger i sina värden.

T3
T3 är det mer aktiva hormonet och de som ger de största effekterna av sköldkörtelhoromoneran. FFa senaste tidens forskning har visat på kognitivt positiva effekter och många patienter beskriver att de liksom klarnade upp när de fick T3 beh också. T3 är dock inte för alla och många skall inte ha T3 då de redan konverterar i en tillräcklig hastighet. Det finns en mycken liten grupp av människor som inte kan konvertera T3 i tillräcklig hastighet och det kan man undersöka genetiskt.

Vid mätning av T3 behöver man ha minst 2 låga värden för att överväga beh. T3 har en betydligt kortare halveringstid än. T4 och speglar egentligen bara hur det sett ut de sista 1-2 dygnen.

Förhållanden mellan T3:T4 bör ligga på 0,75-1:4. Dvs har jag ett T4 på 12 kommer T3 vara runt 3 osv. Normalt sätt ökar dock kroppen konverteringen till T3 när T4 sjunker vilket leder till att man kan ha helt normala fria T3 på 4,6 när man samtidigt har ett lågt fritt T4 på 9.

Sammantaget innebär det här att man måste titta på varje fall unikt innan man beslutar om hur medicineringen bör se ut. Man måste alltså väga in mående, när provet är taget, titta på balansen mellan proverna.
Vad innebär det för mig; behandling?
För en stor andel närmare 80% räcker det med en bra T4 behandling och det är också lättast att få till. Min erfarenhet är att patienterna dock tolererar Euthyrox bättre än Levaxin.

Några procent (och de tillhör ofta den gruppen jag träffar) behöver annan behandling. Ibland räcker det m att lägga till T3 men några behöver NDT som är den behandling vi hade fram tills dess att T4-analogerna kom.

Bioidentiskt eller syntetiskt:
Det är viktigt att förstå att de hormoner som produceras för sköldkörteln är en exakt kopia av det hormon kroppen själv producerar dvs till skillnad från p-piller och den typen av hormonpreparat är hormonet likadant som kroppens. Det som skiljer sig i preparaten är bindemedel och hur de frisätta när de en gång nått systemet. Att behöva ta vägen genom mage-tarm innebär alltid att lokala effekter i systemen kan påverka dess effekt men det är alltså inte ett annat hormon.

För vissa preparat ffa på T3 sidan har det funnit under tungan preparat och de har som fördel att man slipper det problemet.

NDT innehåller även andra substanser som t.ex calcitonin då preparatet består av torkad svin eller ko sköldkörtel. En stor skillnad m NDT är att förhållandet mellan T3 och T4 är annorlunda då grisar har en ratio kvot med T3:T4 på 35:65 dvs betydligt mer T3. Det gör att många egentligen mår bäst på en kombinationsbehandling m lite T4 i botten och resten NDT. Så gör man vanligen på Balderkliniken dit många patienter åker för att få hjälp med sin sköldkörtel.

Men idag finns den hjälpen hos 2-heal.com i Stockholm.

tisdag 18 juni 2019

LÄNK

thyrodshop.com

Jag har kontakt per PM med dom. Strular det. Hör av er till mej.

Gris innehåller fel prtiotioner så det behövs en smutt T4 för att man ska må bra.

Jag hittade Eltroxin där. Jag har bett säljaren lägga ut det. Har man provat det är det lätt att få på licens i Sverige. Mycket bättre än Levaxin.

GABA OCH DEN SENASTE FORSKNINGEN

  Jag är förtjust i Gaba. Den sänker mammas blodtryck och hennes stressnivå. För mej påverkar det mitt överaktiva nervsystem i en del i krop...