måndag 10 februari 2020

CHUSINGS SYNDROME

Cushings syndrom - Här kommer en jobbig text men den innehåller mycket information om man har frågor runt sjukdomen.


Finlands Endokrinologförening rf
18.06.2013 Timo Sane
Cushings syndrom har fått sitt namn efter den amerikanska hjärnkirurgen Harvey Cushing. Han var den första som beskrev sjukdomen i början av förra seklet. Cushings syndrom kan vara endogent eller en följd av långvarig användning av kortisonpreparat. I denna patientinformation behandlas endast det endogena Cushingsyndromet som nästan alltid har sitt ursprung i en tumör som är belägen i hypofysen, binjurarna eller ibland också på annan plats. Cushings syndrom är inte en enhetlig sjukdom trots att ett gemensamt drag i samtliga fall är överproduktion och sekretion av kortisol från binjurebarken och symtom av den. Cushings syndrom är mycket sällsynt; 20–30 nya fall konstateras i Finland årligen. Den viktigaste behandlingen av sjukdomen är att tumören som är den primära orsaken till syndromet avlägsnas kirurgiskt.

KORTISOL, BINJURARNA OCH HYPOFYSEN

Binjurarna och hypofysen. Människan har två binjurar (Fig. 1). De är konformiga och ligger ovanför njurarna. Binjurarna består av två delar. I märgen bildas adrenalin och noradrenalin som inte har något att göra med Cushings syndrom. I barkskiktet bildas flera olika hormoner av vilka de viktigaste är kortisol, aldosteron (saltreglerande hormon) och förstadium till manliga könshormoner. Vid Cushings syndrom är kortisolens betydelse störst men hos kvinnor är störningar i sekretionen av manliga könshormoner vanliga. Binjurebarkens funktion regleras av hypofysens kortikotropin (ACTH). Detta hormon kommer från hypofysen, går med cirkulationen till binjurarna där det ökar i synnerhet kortisolproduktionen. Om det bildas för mycket ACTH bildas det också för mycket kortisol. Hypofysen är en liten körtel av ärtstorlek som ligger bakom ögonen i mittlinjen. I hypofysen bildas utom ACTH också andra viktiga hormoner.

Kortisol. Kortisol är ett livsviktigt allmänhormon. Det påverkar alla celler och det behövs alltid men speciellt i olika stressituationer. Om det blir brist på kortisol uppstår allvarliga symtom. Om det bildas för mycket kortisol uppstår andra slags problem och det tillståndet kallas Cushings syndrom.


MÅNGA SYMTOM AV CUSHINGS SYNDROM

Symtomen kan utvecklas mycket långsamt under flera månader/år eller mycket snabbt. Hos alla är symtomen inte likadana utan de varierar från patient till patient. Symtom av överproduktion av kortisol är svåra att känna igen eftersom många av dem såsom fetma, högt blodtryck eller diabetes är mycket vanliga. Vanliga allmänsymtom är psykisk depression och en overklig känsla av att vara som en annan människa. Ansiktet blir rundare och rödbrusigare och fett samlas i nyckelbensgroparna, i nacken och kring midjan. Vikten ökar och man känner sig svullen. Huden blir tunn, blåmärken uppkommer lätt och rödaktiga strimmor kan uppkomma på kroppen som ett tecken på att hudens bindvävnad spricker upp. Muskelsvaghet och muskelsvinn är tidiga symtom: benen och armarna blir trötta och det blir svårare att stiga upp från en stol. Hos kvinnor ökar hårväxten och menstruationen blir oregelbunden och hos män försvagas könsdriften. Osteoporos är vanligt och hos vissa patienter kan benbrott vara det första symtomet på sjukdomen.


KONSTATERANDE AV CUSHINGS SYNDROM OCH UTREDNING AV ORSAKERNA

Det är inte lätt att konstatera Cushings syndrom eftersom sjukdomen är sällsynt och sjukdomssymtomen i begynnelsefasen är svåra att känna igen som orsakade av syndromet. Då läkaren misstänker Cushings syndrom görs ett enkelt belastningsprov (dexametasonprov). I provet intar patienten på kvällen kl. 23 dexametason 1 eller 1,5 mg och följande morgon tas venblodprov för bestämning av kortisolkoncentrationen i serum. Hos en frisk person sjunker kortisolvärdet medan det inte sjunker vid Cushings syndrom. Alternativt bestäms kortisolutsöndringen i dygnsurin. Fortsatta undersökningar görs antingen på bäddavdelning eller polikliniskt. Deras syfte är att bekräfta att patienten har Cushings syndrom och samtidigt att utreda orsaken till sjukdomen. Undersökningar som används är bestämning av kortisol i serum eller saliven vid midnatt och ett längre dexametasonprov än sållningsprovet, som görs på bäddavdelning. På basen av laboratorieproven besluter man om man skall rikta avbildningsundersökningarna mot hypofysen, binjurarna eller någon annanstans.

SKILLNADER I SJUKDOMSFORMERNA

Trots att Cushings syndrom uppkommer på mycket olika sätt är symtomen likadana och man kan inte skilja mellan de olika syndromformerna utgående från symtomen eller fynden.
Hypofystumör. Den vanligaste (70 %) orsaken till Cushings syndrom är en hypofystumör. På grund av tumörens ringa storlek åstadkommer den i sig själv inga symtom. Symtomen beror på att ACTH-hormonet som tumören överproducerar driver upp binjurarnas kortisolproduktion. Hypofystumören är godartad men dess storlek är bara några millimeter i diameter. Endast hos varannan patient syns den på MRT av hypofysen. Därför kan den påvisas med en undersökning där röntgenläkaren för långa plaströr (katetrar) från ljumskvenen till hypofysvenerna. Under undersökningen stimuleras produktionen av ACTH med hormon som ges intravenöst. Om halten av ACTH är flerdubbel i prover tagna från hypofysvenerna jämfört med prover tagna från övre hålvenen är orsaken till syndromet en tumör i hypofysen. Undersökningen görs på avdelning och den valigaste komplikationen är smärre blödningar i ljumsken.

Binjuretumör. Binjuretumörer är den näst vanligaste orsaken till Cushings syndrom. Tumören är i allmänhet godartad men den kan också vara elakartad. Tumören är belägen i den ena binjuren, ytterst sällan är båda binjurarna förstorade. Tumören syns alltid på datortomografi av bålen.

Ektopisk tumör i hypofysen och binjuren (s.k. ektopiskt Cushingsyndrom). Tumörerna kan vara mycket små, godartade tumörer som är svåra att hitta eller stora elakartade tumörer som lätt kommer fram i bilddiagnostiska undersökningar. Också i detta fall beror symtomen på att ACTH bildas i tumörerna och stimulerar produktionen av kortisol i binjurarna.


BEHANDLING

Oberoende av vilken av de ovan beskrivna tumörerna som är orsaken till Cushings syndrom försöker man avlägsna den med operation. Om detta inte lyckas behandlas sjukdomen med läkemedel som hämmar kortisolbildningen och/eller med strålbehandling av tumören. Operationen görs i allmänhet genast när orsaken till syndromet framgått. Ibland behandlas symtomen hos patienter med dålig kondition först med läkemedel i några månader för att förbättra allmänkonditionen.
Hypofysärt Cushingsyndrom. Hypofysärt Cushingsyndrom behandlas så att hypofystumören som producerar ACTH avlägsnas genom operation. Andra behandlingsalternativ är läkemedelsbehandling som hämmar kortisolproduktionen och strålbehandling av hypofysen. Andra vårdalternativ är läkemedel som hämmar hypofysens ACTH-utsöndring, av vilka kabergolin intas via munnen och pasireotid som injektioner. Strålbehandlingens verkan är långsam och den är ingalunda alltid effektiv. Det tredje alternativet är att båda binjurarna avlägsnas och binjurarnas produktion av kortisol och mineralkortikoid ersätts med tabletter. En binjureoperation avhjälper ändå inte den egentliga orsaken till sjukdomen och därför behövs ofta både operation och strålbehandling av hypofysen för att hindra tillväxten av hypofystumören.

Hypofysoperationer utförs i allmänhet vid neurokirurgiska enheter men eventuellt kan också öronläkare utföra dessa operationer. Operationsbeslutet fattas i samråd mellan neurokirurg och/eller öronläkare vid ett möte där också röntgenläkare insatta i hjärnans avbildningsundersökningar är närvarande. Numera utförs operationen genom ena näsborren och sålunda uppstår inga yttre sår av operationen. Vid åtgärden används operationsmikroskop. Genom näsborren går man in i kilbenshålan (sfenoidalhålan) där man kommer åt hypofysen genom att göra en öppning i benbottnen som ligger under hypofysen. Med hjälp av operationsmikroskop söker man tumören i hypofysen och i allmänhet hittar man den. Tumören är mjuk och den avlägsnas med sug och därefter skrapas tumörkanterna bort. Öppningen i benet under hypofysen sluts med en vävnadsbit som tagits från lårmuskeln. Näsborren känns täppt cirka en vecka efter åtgärden.

En tumör hittas hos cirka 70-80% av patienterna och den kan avlägsnas. När tumören avlägsnats blir patienten i allmänhet frisk, men den kan återkomma många år senare. Ibland kan sjukdomen fortsätta i lindrigare form om tumören inte kunnat avlägsnas helt. Om ingen tumör hittas i operationen kan det bero på att tumören varit mycket liten eller på att den trots allt finns på annat ställe.
En operation som gjorts genom kilbenshålan är trygg och allvarliga skador är relativt sällsynta. Eftersom operationer görs genom näsborren ges antibiotika profylaktiskt intravenöst under operationen. Operationsdödligheten är nästan obefintlig och synen skadas inte av åtgärden. Hos största delen av patienterna fortsätter hypofysens övriga hormoner att fungera på normalt sätt men ibland kan det uppstå brist på sådana och då ersätts de med hormonbehandling. Ibland lyckas man inte täppa till öppningen som gjorts i benet, utan klar ryggmärgsvätska rinner från näsan. Problemet är ofta kortvarigt och måste tillfälligt behandlas med avledningsslang som placerats i ländryggen i ryggmärgsvätskeutrymmet. Om detta inte hjälper eller om sekretionen är speciellt riklig korrigeras öppningen med en ny operation.
Hos en del av patienterna kan störningar i vattenutsöndringen förekomma efter operationen. De yttrar sig som hög urinutsöndring eller genom att det ansamlas vatten i kroppen. De är övergående och lätta att behandla. För alla patienter sätts hydrokortisonbehandling in i samband med operationen eftersom den egna kortisolproduktionen lamslås. Substitutionsterapi med hydrokortison behövs under flera månader, ibland upp till ett år eller mer. Den totala vårdtiden på sjukhus är cirka en vecka varefter patienten skrivs ut. Hur behandlingen lyckats bedöms på polikliniken efter cirka 2-3 månader. Uppföljningen på endokrinologisk poliklinik fortsätter tills patienten har återhämtat sig helt från sjukdomen. Under uppföljningen säkras att hypofysens övriga hormonproduktion fortsätter utan störningar. Eftersom tumören är liten behövs inte bilddiagnostiska undersökningar efter det att den avlägsnats helt.
Binjurebetingat Cushings syndrom. En binjuretumör är nästan alltid godartad och till storleken 1–4 centimeter. Tumören kan också vara elakartad och då är dess storlek större. Också elakartade tumörer försöker man alltid avlägsna. Tumören syns bra på datortomografi. Därför ger MRT ingen tilläggsnytta. Tumören finns nästan alltid bara i den ena binjuren. Om den sjuka binjuren är överaktiv fungerar den friska binjuren inte alls och förtvinar. Den börjar ändå fungera småningom när den sjuka binjuren avlägsnas.
Binjuren avlägsnas numera i första hand med endoskopisk (titthåls-) teknik. I operationen ligger patienten på sidan så att binjuren som opereras är uppåt. Vid operationen måste hela binjuren tas bort eftersom det i praktiken är omöjligt att separera tumören från den förtvinade binjuren. Operationen utförs i helnarkos. Vid en titthålsoperation förs först ett rör genom bukväggen in i bukhålan så att den kan utvidgas med koldioxid. Genom en annan öppning förs sedan en videokamera in som förmedlar en bild av operationsområdet till en monitor. Vidare förs ännu de behövliga operationsinstrumenten in i bukhålan genom två eller tre öppningar i bukväggen. Operationen tar cirka 1,5 timmar i anspråk. Alternativ till endoskopisk operation är öppen operation som görs genom bukväggen eller sidan och är betydligt mer påfrestande än en titthålsoperation. Öppen operation görs om tumören som skall avlägsnas är mycket stor eller om en titthålsoperation av någon orsak inte kan utföras.
Både titthåls- och öppna operationer är ofarliga. De kan dock föra med sig sårinfektioner, blödningar eller andra kirurgiska komplikationer. Avlägsnandet av en binjure innebär i och för sig inget problem om den andra binjuren blir återställd och börjar fungera normalt. När båda binjurarna avlägsnas fortsätter livet normalt också efter det om patienten får regelbunden behandling med kortisol och mineralkortikoid. Koldioxiden som använts för utvidgning av bukhålan försvinner så småningom efter en titthålsoperation. Den kan ändå åstadkomma retning i bukhålan vilket yttrar sig ofta som andningssmärtor och smärta som strålar ut i axeln. Också dessa symtom ger med sig inom några dagar. Om vävnaderna är mycket sköra på grund sjukdomen kan blödningen vara kraftig under operationen. Cushings syndrom är också förknippat med benägenhet till ventrombos och därför är det viktigt att fort komma på benen efter operationen. En titthålsoperation lämnar kvar fyra eller fem 1–2 cm långa operationsärr på magens hud. I en öppen operation görs ett relativt stort snitt i övre buken eller i sidan vilket gör att de första dagarna efter operationen kan vara besvärliga. Konvalescenstiden är då längre än vid en titthålsoperation.
Vårdtiden på kirurgisk avdelning efter en titthålsoperation är 4-5 dygn, medan tillfrisknande från en öppen operation tar en vecka. Efter det skrivs patienten ut och fortsätter hemma hydrokortisonbehandlingen enligt anvisningar. Stygnen avlägsnas normalt en dryg vecka efter operationen. Hemma kan man duscha men i bastu kan man gå först när stygnen avlägsnats. Efter en öppen operation är det förbjudet att lyfta tunga bördor i 4–6 veckor. Promenader påskyndar tillfrisknandet. Om operationssåren efter utskrivningen börjar skifta i rött och bilda var skall läkare genast kontaktas. Sjukskrivningens längd påverkas av patientens allmänkondition och arbetsuppgifter. Sjukledigheten efter en titthålsoperation är kortare än efter en öppen operation. Dess längd bedöms individuellt men arbetsförmågan återställs i allmänhet på 1–4 månader. Uppföljningen på endokrinologisk poliklinik fortsätter ända tills patienten är återställd.
I samband med operationen insätts hydrokortisonbehandling och fortsätter efter operationen ända tills den friska binjurens funktion har återhämtat sig. Hydrokortisondosen minskas gradvis efter operationen när den friska binjuren visar tecken på återhämtning. Detta bedöms i samband med polikliniska besök med hjälp av blodprov och vid behov med ett belastningsprov som klarlägger binjurens kortisolproduktion (ACTH-prov). En frisk binjure återhämtar sig i allmänhet på 3–12 månader. Om båda binjurarna har avlägsnats behövs långtidsbehandling med hydrokortison och mineralkortikoid (saltreglerande hormon, Florinef). Separata anvisningar ges om hydrokortisondoseringen. Blodproven för bestämning av kortisol tas på morgonen alltid innan hydrokortisontabletterna tas.

Cushings syndrom med orsak utanför hypofysen och binjuren. En utanför hypofysen och binjuren belägen tumör som ger Cushings syndrom kan vara en stor elakartad tumör eller en liten godartad tumör. Tumören producerar ACTH som i sin tur stimulerar binjurarnas kortisolproduktion på samma sätt som vid den hypofysära sjukdomen. Den vanligaste orsaken är en sk. neuroendokrin tumör (NET-tumör) i lungorna eller mediastinum (utrymmet mellan lungorna), men den kan vara förenad med elakartade tumörer i bl.a. äggstocken, tjocktarmen, prostatan, brösten, sköldkörteln och gallblåsan. På grund av sin storlek kan tumören i sig åstadkomma symtom eller så kan symtomen bero på överproduktion av kortisol. Sjukdomssymtomen kan utvecklas långsamt under många år eller komma fram mycket snabbt och då är de viktigaste symtomen muskelsvaghet, högt blodsocker och kaliumbrist. Tumören söks med vanlig röntgen, datortomografi, scintigrafi eller PET-avbildning. När tumören hittas avlägsnas den i mån av möjlighet. Om det inte går att avlägsna tumören måste båda binjurarna ofta tas bort. På så sätt kan den ofta avsevärda överproduktionen på kortisol åtgärdas men nackdelen är givetvis att hydrokortison och mineralkortikoid måste användas livet ut.


EFTER BEHANDLINGEN
När tumören har avlägsnats börjar sjukdomens symtom så småningom gå över. Detta tar ändå tid, ofta t.o.m. månader innan kroppen är helt återställd. I detta återhämtningsskede fungerar binjurarna svagt (eller bara den ena om den andra avlägsnats) och därför kompenseras den svaga funktionen med hydrokortisontabletter. I anpassningsskedet händer många saker: huden fjällar när den förnyas, lederna kan värka och återhämtningen av muskelkrafterna kan dröja länge. Många känner sig också deprimerade i detta skede eftersom de inte känner sig genast bättre. Symtomen är kortvariga och hälsotillståndet förbättras senast om ett år. Efter tillfrisknandet återställs arbetsförmågan inom 2–6 månader. Efter operationen görs undersökningarna på endokrinologisk poliklinik tills uppföljningen kan avslutas.
Figur 1: Binjurarna (adrenal gland) och njurarna (kidney)


SKYDDAR GURKMEJA MOT CANCER?

Hjälper gurkmeja verkligen att skydda oss från cancer?

Det är ett krydda som har använts i sydasiatisk matlagning i tusentals år, men kan gurkmeja göra mer än att äta curry - kan det öka vår hälsa och till och med bidra till att förebygga cancer?
Gurkmeja är en ganska anspråkslös rot som du lätt kan bortse från - men i maten ner är det ett gulorange krydda som är kärnan i nästan varje indisk curry. Men under åren har många artiklar dykt upp som hävdar att detta vanliga krydda kan bota allt från halsbränna till en upprörd mage, och hålla i ifrån sig allvarliga sjukdomar som diabetes, depression, Alzheimers och till och med cancer.
Det finns tusentals studier som publicerats på gurkmeja, och särskilt en sammansatt tanke som är ansvarig för många av de förmodade hälsofördelarna: curcumin .
Studier på råttor har visat att extremt höga doser av curcumin lyckades hämma utvecklingen av flera typer av cancer, men bara cirka 2-3% av gurkmeja pulver är curcumin, och när vi äter det, är inte mycket av den curcumin ens absorberas i vår kropp. I litteraturen finns det dock en verklig brist på studier om "normala" dietnivåer av gurkmeja (det finns inte tillräckligt med pengar för att sälja normalt gurkmeja-pulver för att få någon att vilja investera kontanter för att finansiera studierna).
Det är något naturligt och det kan man inte ta patent på så då skjuter inga läkemedelstillverkare till några forskningspengar.
Så ger en vanlig diet med blygsamma mängder gurkmeja ger oss några hälsofördelar eller borde vi ta kosttillskott packade med gurkmeja eller curcumin för att avvärja sjukdom?
Vi försökte ta reda på det och leta efter team över hela Storbritannien vars forskning kan hjälpa till att belysa frågan.
Den första anropshavnen var Newcastle University som tog blodprover från volontärerna och utförde ett "oxidativt stresstest" utvecklat av Dr Georg Lietz och hans team. Sedan var det ner till Leeds, där inte en, men två toppmoderna laboratorier var inblandade, en under övervakning av Dr. Mike Bosomworth på Leeds General Infirmary och den andra under det vakande ögat av Dr Clive Carter i Transplantationen och Cellular Immunology Lab på St James 'Hospital. Analysen i dessa två laboratorier i Leeds var avgörande för nästa steg i planen, som var att skicka prover till slut till professor Martin Widschwendter och teamet vid University College London för DNA-testning.
 

Experimentet

Vi samarbetade med Newcastle University för att genomföra experimentet och rekryterade nästan 100 frivilliga. Vi tog blodprover i början av experimentet och sedan delades de upp i tre grupper:
  • Den första gruppen tog en tesked gurkmejpulver dagligen,
  • Den andra gruppen tog samma mängd gurkmeja som ett tillägg
  • Den tredje gruppen tog ett placebo-piller.

I 6 veckor skulle de följa denna rutin, och sedan tog vi blodprover igen.

Vi gjorde tre tester på deras blodprover: -

Den första utvecklades av PB Biosciences i Newcastle, och det är ett "oxidativt stresstest". Det är ett spännande nytt test som mäter hur väl deltagarnas blodceller motstår inflammation och ger en indikation på hur friska deras immunsystem är. Detta skulle hjälpa till att bedöma om gurkmeja kan reducera inflammation tillräckligt för att påverka kroniska sjukdomar som diabetes.


Den andra omgången av tester var ett detaljerat antal av deras vita blodkroppar. Resultaten krävdes för UCL: s DNA-test, men denna analys gav oss också en indikation på deras immunsystem. Båda lärarsjukhusen i Leeds var involverade i detta skede, Leeds General Infirmary och St James 'Hospital.

Det sista testet vi använde utvecklades vid University College London och det innebar att man tittade på metyleringen av deras DNA. DNA har den genetiska koden för alla våra celler - men olika celler "läser" olika delar av koden. Metylering av DNA förhindrar att vissa delar av koden "läses" i olika celler, så att de alla får sina egna delar av instruktionen. Ny forskning har emellertid visat att metylering av DNA kan "gå fel" och detta kan orsaka celler att bli cancer. Vid UCL har professor Martin Widschwendter och hans team redan visat en lovande förmåga att förutsäga bröst- och äggstockscancer länge innan den faktiskt utvecklas genom att upptäcka DNA-metyleringsförändringar.

Resultaten

Oxidativt stresstest i Newcastle visade att det var en liten ökning av oxidativ stress i alla tre grupperna lika.

Förändring av oxidativ stress i blodet
Våra immunsystem påverkas av säsongsförändringar - solbränna kan öka oxidativ stress på dem, och det kan vara att under de sex veckorna denna typ av förändring skedde för frivilliga i alla tre grupperna.
Eftersom placebogruppen förändrats lika mycket som de två gurkmeja-grupperna kan vi inte tillskriva gurkmeja någon förändring.
Antalet vita blodkroppar visade också att i alla tre grupperna hade antalet immunceller minskat, lika i grupperna.
Men DNA-metyleringstestet som vi gjorde visade MYCKET spännande resultat.
Det fanns ingen skillnad i metyleringen av DNA från våra frivilliga som tog placebo-pillerna, eller de som tog kompletteringspillerna, men det var en väsentlig förändring i metyleringsmönstren i gruppen som lagade mat med gurkmeja-pulver.
Speciellt på en gen såg forskarna vid UCL en dramatisk förändring, och denna gen (känd som SLC6A15) är associerad med risker för depression och ångest, astma och eksem och cancer.

DNA-metyleringsanalys
Aktiviteten för SLC6A15-genen förändrades.
Det är för tidigt att säga om påverkan är positiv eller negativ - men med tanke på att gurkmeja har förknippats med att förbättra dessa förhållanden är det troligt att dessa förändringar är fördelaktiga.
Det finns en varning till dessa slutsatser - forskarna har ännu inte analyserat de frivilliga blodproverna för att bestämma nivåerna av curcumin (eller andra gurkmeja-relaterade föreningar) i den.
Det kan vara så att de som lagade mat med gurkmeipulveret också ändrade sin diet på ett sätt som orsakade denna metyleringsförändring och att det inte var effekten av gurkmeja.
Att mäta deras blodnivåer av curcumin och jämföra det med nivåerna för de i tilläggsgruppen (som inte såg DNA-metyleringsförändringen) skulle hjälpa till att göra sambandet mellan gurkmeja / curcumin och DNA-metyleringsförändringen.

Varför skulle matlagning med gurkmeja vara annorlunda än att ta det som ett komplement?

Man tror att matlagning med gurkmeja påverkar hur mycket curcumin från det våra kroppar kan absorbera. Curcumin är lipofilt, vilket innebär att det binder till fetter, och när vi lagar med oljor binder curcumin till oljan och absorberas lättare av våra tarmar. Svartpeppar - mer specifikt en blandning av svartpeppar som kallas piperin - kan göra samma sak och hjälpa kroppen och cellen att ta åt sig ännu mer av curcumin in kroppen och cellen. Därför kan matlagning med gurkmeja, svartpeppar och oljor tillsammans vara en bättre kombination. 

Vad betyder detta

Detta är ett oerhört spännande resultat - för oss och UCL-laboratoriet - eftersom det kan vara så att vi har hittat den mekanism som gurkmeja ger oss hälsofördelar - genom att påverka våra geners beteende. Det är tidiga dagar, men det är värt ytterligare forskning.
För professor Widschwendter är det spännande eftersom han är intresserad av att använda sin teknik för att utveckla strategier som vi kan använda för att förhindra cancer långt innan den utvecklas - och detta resultat visar honom både att hans teknik kan spåra små förändringar under korta tidsperioder, OCH att gurkmeja kan vara värd ytterligare studier som ett ämne som kan hjälpa till att hämma cancerutvecklingen.
Det är väldigt svårt att hitta sätt att minska riskerna för sjukdomar som tar lång tid att utvecklas - till exempel cancer (eller hjärtsjukdom), och så tester som exakt ger en "tidig varning" om dessa sjukdomar, och som är tillräckligt känsliga för visa en subtil förändring i risken, är verkligen mycket värdefulla (se vår artikel om urinproteomik ).
Resultaten tyder också på att äta små mängder gurkmeja regelbundet kan ha en positiv inverkan på din hälsa.
Det är bara i sin linda, men det kan vara så att detta blygsamma krydda kan hjälpa oss att skydda oss mot en rad kroniska sjukdomar. 

Grukmeja te

Det här teet innehåller allt utom oljan, som är lätt att tillsätta själv, smaklös kokosolja är en bra olja, men olivolja går lika bra. Jag lägger till lite svartpeppar om jag inte tar min egen gegga. Att dricka det som ett rent te och hoppa över olja och svartpeppar är helt underbart. Men när jag fuskar med geggan som finns nedan så fuskar jag så här med teet och får samma häslofördelar.


Jag rekommenerar varmt  den här produkten. Helt underbart te som man inte kan vara utan efter man smakat det. Och som jag skrev, en svagare variant är underbar att dricka kall.

Här hittar ni det. 
https://www.homeopathuset.se/shop/product/gurkmeja-te100g?tm=&sm= 

Jag har på nära håll fått väldigt trovärdiga vittnen fått veta att hjärntumörer kan försvinna på ett sätt som neurokirurger inte har sett någon gång och enligt dom inte är vetenskapligt möjligt. Det finns 2 neurokirurger i Linköping som kliar sig i huvudet än. Det är även en fd kollega som jag inte känner så nära, men det som står har jag fått verifierat från säker källa.

Man får några fördelar, vitare tänder samt att det boostar förbränningen, när jag inte fuskar så minskar faktiskt vikten utan att jag ändrat något annat, när jag fuskar så smyger sig kilona på. Och det är tillräckligt för att mista några kilo. 

Man släcker låggradiga inflammationer som är grunden till de flesta sjukdomar. Man kan ta det i stället för antiinflammatorisk medicin. Jag själv tål inte såna mediciner så jag använder gurkmejan för att hålla ner den inflammation som jag har i axeln. Tyvärr så läker den inte av gurkmejan för att det är en benbit som hela tiden ligger så nerver, muskler och senor skaver mot den. Är jag lugn och inte försöker klänga i gardiner så håller den faktiskt inflammationen i bra schack. Jag märker i axeln om jag har fuskat med det recept som mannen med hjärntumör fick eller homeopoathusets underbara te. 

Jag gör det på morgonen i IKEAS mjölkskummare, det ger 1-2 koppar. När jag druckit det så fyller jag på med varmt vatten igen. Det teet blir svagare och det ställer jag i kylskåpet, det är en god dryck kyld till maten. Jag lämnar receptet under, och jag tror om man köper den högkvalitativa grukmejan hos homeopathuset istället för på ICA så kan man minska dosen grukmeja rejält, för det är en oerhörd skillnad. Man känner det bara man luktar på det torra teet. 

Receptet som min kollega gav mej är:


  1. 2 msk gurkmeja (när jag köpt homeopathusets så kommer jag minska till 1/2 mängden och kanske mer ändå, det känner jag i kroppen. 
  2. Sedan behövs olja, jag använder kokosolja för att det är en nyttig olja, men olivolja går lika bra, men försök ha en olja som har lite kvalitet så hoppa över rapsoljan. Oljan behövs för transporten till cellen. 
  3. Svartpepparen eller chilipeppar (höjer förbränningen mer i kroppen, men jag har inte provat det) den lägger man som ett lock över. Häller i lite vatten och värmer på spisen eller i micron. Häll det i en burk eller använd IKEAS lilla mjölkvisp. Men gör inte som jag och stoppa den i diskmaskinen, den går garanterat sönder. 
  4. Vispa eller skaka så ni får ut piperinet ur pepparen. Häll på kallt vatten och drick. 


Så håller jag mej frisk och jag känner att det påverkar inflammationerna. 

Min kollega som gett mej receptet tar inget ur en veckotidning, han gör ännu mer än jag när det gäller att grotta ner sig i forskning och läsa det såna tidskrifter publicerar. 

Något som jag upptäckt själv och sedan läst om, är att i tarmfickor samlas avföring som stoppar upp pga fickan, det kommer ut. Man blir lite förvånad över vad som händer och det var därför jag sökte mej fram till vad det var för stenar som kom ut för det är verkligen som svarta stenar, och dom är nog inte speciellt nyttiga att ha liggande i tarmen.

Om det finns forskning på det vet jag inte. Och jag rekommenderar inte att man köper kosttillskotten, enligt min fd kollega så kan de inte mäta sig i styrka med den rena "GEGGAN" som jag kallar den. Sen vet vi att som konsument är det vår sak att ta reda på vad kosttillskotten innehåller, vi har lärt oss att många gånger stämmer inte innehållsförteckningen, endera finns inte ämnen eller så är det helt odeklarerade ämnen.




Homeopahusets gurkmeja hittar ni här:

 https://www.homeopathuset.se/homeopathuset-soderstrom-ab/shop/product/gurkmeja-40-g


FÖRBÄTTRAR GURKMEJA DIN HÄLSA?

Djärva hälsopåståenden har gjorts för kraften i gurkmeja. Finns det något i dem, frågar Michael Mosley.
Gurkmeja är ett krydda som i sin råa form ser ut som ingefära roten, men när det slipas ner får du ett distinkt gulligt orange pulver som är mycket populärt i sydasiatiska köket. Tills nyligen skulle den plats du troligtvis skulle möta gurkmeja vara i kyckling tikka masala, en av Storbritanniens mest populära rätter.
Dessa dagar, tack vare påståenden om att det kan förbättra allt från allergier till depression, har det blivit otroligt trendigt, inte bara kokt och ströat på mat utan lagt till drycker som te. Gurkmeja latte någon?
Nu är jag vanligtvis väldigt cynisk när det gäller sådana påståenden, men när det gäller gurkmeja trodde jag att det kunde finnas något åt ​​det. Det finns minst 200 olika föreningar i gurkmeja, men det finns en som forskare är särskilt intresserade av. Det ger detta krydda sin färg. Det kallas curcumin.
Tusentals vetenskapliga artiklar har publicerats och tittar på gurkmeja och curcumin i laboratoriet - några med lovande resultat. Men de har huvudsakligen gjorts i möss med orealistiska höga doser. Det har funnits få experiment i den verkliga världen på människor.

Få reda på mer


Michael Mosley håller en nypa gurkmeja

  • Michael Mosley är en av presentatörerna för Trust Me, I'm A Doctor, som sänds på torsdagar kl. 20.00 på BST på BBC Two - ta reda på BBC iPlayer

Detta är exakt den typ av situation där vi på Trust Me gillar att göra en skillnad. Så vi upptäckte ledande forskare från hela landet och rekryterade med deras hjälp nästan 100 frivilliga från Nordost för att göra ett nytt experiment. Få av våra volontärer åt regelbundet mat som innehåller gurkmeja.
Sedan delade vi dem in i tre grupper.
Vi bad en grupp att konsumera en tesked gurkmeja varje dag i sex veckor, helst blandat med maten. En annan grupp ombads att svälja ett tillskott som innehöll samma mängd gurkmeja, och en tredje grupp fick ett placebo- eller dummy-piller.
De frivilliga som ombads att konsumera en tesked gurkmeja per dag var geniala över vad de lägger till den, blandade den med varm mjölk eller tillsatte den till yoghurt. Inte alla var entusiastiska över smaken, med kommentarer som sträckte sig från "hemskt" till "väldigt starkt och kvarvarande".
Men vilken effekt hade det att äta gurkmeja på dem? Vi bestämde oss för att försöka ta reda på ett nytt test utvecklat vid University College, London, av prof Martin Widschwendter och hans team.

Gurkmeja pulver och rotBild copyrightCOPYRIGHT

Prof Widschwendter är inte särskilt intresserad av gurkmeja men han är intresserad av hur cancer börjar. Hans team har jämfört vävnadsprov tagna från kvinnor med bröstcancer och från kvinnor utan det och de har hittat en förändring som händer med DNA från celler långt innan de blir cancer.
Förändringen är i "förpackningen" av generna. Det kallas DNA-metylering. Det är lite som en dimmeromkopplare som kan vända genens aktivitet upp eller ner.
Det spännande är att om det upptäcks i tid kan denna förändring potentiellt vändas innan cellen blir cancerös. DNA-metylering kan förklara varför, till exempel, din risk att utveckla lungcancer sjunker dramatiskt när du har slutat röka. Det kan vara så att den ohälsosamma metyleringen av gener, orsakad av tobaksrök, stoppar eller vänder när du slutar.
Så vi frågade prof Widschwendter om att testa DNA-metyleringsmönstren för våra frivilliges blodceller i början och slutet av experimentet skulle avslöja någon förändring i deras risk för cancer och andra sjukdomar, som allergier. Det var något som inte hade gjorts tidigare.

Gurkmeja


Gurkmeja blommaBild copyrightSCIENCE PHOTO LIBRARY

  • Flerårig örtartad växt i södra Asien
  • Kryddan samlas från växterna jordstubbor (rötter)
  • Förutom att det används i indisk mat används gurkmeja i traditionell medicin och som färgämne

Lyckligtvis var han väldigt entusiastisk. "Vi var glada," sade han, "att vara inblandade i denna studie, eftersom det är ett bevis på principstudie som öppnar helt nya möjligheter att verkligen undersöka hur vi kan förutsäga förebyggande åtgärder, särskilt för cancer."
Så vad, om något, hände?
När jag frågade honom det, drog han fram sin bärbara dator och började långsamt prata.
"Vi hittade inga förändringar i gruppen som tog placebo," sa han till mig. Det var inte förvånande.
"Tilläggsgruppen visade inte heller någon skillnad," fortsatte han.
Det var förvånande och något nedslående.
"Men gruppen som blandade gurkmeja-pulver i maten," fortsatte han, "där såg vi ganska väsentliga förändringar. Det var riktigt spännande, för att vara ärlig. Vi hittade en speciell gen som visade den största skillnaden. Och det som är intressant är att vi vet att den här genen är involverad i tre specifika sjukdomar: depression, astma och eksem och cancer. Detta är ett riktigt slående fynd. "

Kock som förbereder indisk mat
BildtexterGurkmeja har länge använts i indisk mat

Det är det verkligen. Men varför såg vi bara förändringar hos dem som äter gurkmeja, inte hos dem som tog samma mängd som ett tillägg?
Dr Kirsten Brandt, som är universitetslektor vid Newcastle University och som hjälpte till att genomföra experimentet, tror att det kan ha något att göra med hur gurkmeja konsumerades.
"Det kan vara", sa hon till mig, "att tillsats av fett eller uppvärmning av det gör att de aktiva ingredienserna blir mer lösliga, vilket skulle göra det lättare för oss att ta upp gurkmeja. Det ger oss verkligen något, att arbeta med, att försöka ta reda på exakt vad som händer. "
Hon sa också till mig, eftersom våra frivilliga alla försökte konsumera sin gurkmeja på olika sätt, att vi kan vara säkra på att det var gurkmeja som gjorde skillnaden och inte någon annan ingrediens som användes för att säga, kyckling tikka masala.
Det finns mycket mer forskning som måste göras, inklusive att upprepa experimentet för att se om dessa fynd kan bekräftas. Men mot bakgrund av vad vi har upptäckt kommer jag att konsumera mer av sakerna? Förmodligen. Det hjälper att jag gillar smaken och jag har redan börjat experimentera med saker som att lägga till den med en touch av chili till en omelett.

GABA OCH DEN SENASTE FORSKNINGEN

  Jag är förtjust i Gaba. Den sänker mammas blodtryck och hennes stressnivå. För mej påverkar det mitt överaktiva nervsystem i en del i krop...