Levern är ett av våra viktigaste organ i kroppen och den påvekar hela det endokrina systemet, men det tänker vi ofta inte på. Och den påverkas av alla sjukdomar och mediciner, men det funderar vi ofta inte över.
Det här är en fallstudie som visar på hur viktigt det är att även titta på lever och vice vurca.
Abstrakt
Introduktion.
Många sjukdomar och tillstånd kan bidra till förhöjda leverenzymer.
Vanliga orsaker inkluderar viral och autoimmun hepatit, fet leveroch gallvägssjukdomar, men i ovanliga fall som leverinvolvering i endokrina sjukdomar kan man också se leversvikt.
Binjureinsufficiens är den sällsynta endokrina störningen som komplicerar levern. I de tidigare rapporterade fallen av binjurinsufficiens sågs milda leverenzymer förhöjda men vi rapporterar ett fall med allvarliga förhöjda leverenzymer och leversvikt på grund av binjurinsufficiens.
Baserat på vår kunskap är detta den första rapporten inom detta område.
Ärenderapport. En 39-årig kvinna hänvisades till akutmottagningen på grund av dåsighet och svår trötthet. Hennes laboratorietester avslöjade protrombintid: 21 sek, alaninaminotransferas (ALT): 2339 IE / L, aspartataminotransferas (AST): 2002 IU / L, och ALP: 90 IE / L.
Ingen vanlig orsak till leverinvolvering upptäcktes, och så småningom, med diagnos av binjurinsufficiens och kortikosteroidterapi, blev leverenzymer och funktion normal.
Slutligen släpptes patienten med ett gott allmänt tillstånd.
Slutsats Med denna rapport betonar vi binjurinsufficiens (primär eller sekundär) som ett skäl till leverns engagemang i oförklarliga fall och rekommenderar att varje ökning av leverenzymerna, till och med leversvikt, bör observeras hos dessa patienter.
Mao så är det viktigt att man ser över levern om det upptäcks en binjurebarksvikt av något slag. Normalt ingår det i proverna som tas, men jag funderar över mej själv, jag har medicin som påverkar levern och har haft dåliga levervärden, men läkarna observerade dessa på ett annat sätt när jag fick problem med binjurarna så det ingår nog som rutin.
1. Introduktion
Det finns en mängd olika orsaker till förhöjda leverenzymer. Närmar sig en patient med leverdysfunktion, de vanligaste orsakerna som viral hepatit, alkoholmissbruk, icke-alkoholhaltig fet lever, autoimmuna leversjukdomar, ärvda sjukdomar såsom alfa-1-antitrypsinbrist, metaboliska leversjukdomar såsom hemokromatos och Wilsons sjukdom, tumörer i lever- eller gallgångar, leverskada på grund av läkemedel, infektion eller kolelitiasis bör övervägas [ 1].
Hos vissa patienter med systemisk sjukdom kan levern dessutom involvera sekundärt. Vid hantering av oberättigad leverdysfunktion bör systematiska sjukdomar som påverkar levern övervägas, så att med korrekt diagnos tillsammans med den primära behandlingen botas lever involvering och olämpliga diagnostiska tester och onödiga behandlingar undviks.
Ett av tillstånd som involverar levern sekundärt är endokrina störningar. Hypotyreos och hypertyreos är två kända associerade endokrina störningar som oftast presenteras i hypertyreos. Upp till 64% av dessa patienter har ALP-förhöjning och upp till 35% har ALT-ökning. Förhöjda leverenzymer rapporterades vid hypotyreos, diabetes mellitus och Cushings sjukdom också [ 1].
En av de endokrina sjukdomarna som sällan drabbar levern sekundärt är binjurinsufficiens [ 2 ]. I de flesta rapporterade fall observerades en svag ökning av leverenzymer, och efter behandling av binjurinsufficiens löstes leverenzymernas abnormiteter. I detta dokument introducerar vi en patient som lider av binjurinsufficiens med kraftig ökning av leverenzymer och leverdysfunktion vars leverfunktion normaliserades efter lämplig behandling. Enligt vår information är detta det första fallet med leverinsufficiens och allvarlig ökning av leverenzymer på grund av binjurinsufficiens.
Se där, där kom sköldkörtelsfunktion in, och det är känt och en hög andel har påverkad lever, det var nyheter i mina öron då jag aldrig hört talas om detta förr.
2. Presentation av ärenden
Patienten är en 39-årig kvinna som hänvisades till akutavdelningen på Shahid Beheshti Hospital i Qom på grund av dåsighet och svår trötthet. Hennes blodtryck var 134/91 mmHg vid tillträdet och i hennes laboratorietester detekterades koagulopati (tabell 1 ).
Hon togs till ICU med koagulopati och onormala levertest med diagnosen leversvikt. Nödvändiga test för utvärdering av vanliga skäl till leverinsufficiens utfördes (tabell 2). Enligt laboratorieresultaten rullades virala, autoimmuna och farmakologiska hepatit- och gallvägssjukdomar ut. Lever sonografin var normal.
På grund av frånvaron av de vanliga orsakerna till leversvikt undersöktes hon på nytt och det avslöjades att hon hade tagit Dexamethason under lång tid och avbrutit det 3 dagar före införandet. Så med misstänksamhet för binjurinsufficiens begärdes några laboratorietester och resultaten var ACTH 11 pg / dL (NL = 9–52 pg / dL) och serum kortisol 2,5 g / dL.
Baserat på resultaten diagnostiserades binjurinsufficiens och hon genomgick prednisolonbehandling. Efter behandlingen minskade hennes leverfunktionstest (tabell 1 ) och normaliserades så småningom efter 12 dagar och koagulopati avslutades. Hon släpptes i gott allmänt skick.
3. Diskussion
Fettlever är den vanligaste orsaken till leverinvolvering med ökat leverenzym på grund av fetma (icke-alkoholisk fet lever) eller alkoholkonsumtion. Andra orsaker till lever involvering är viral eller autoimmun hepatit och gallvägssjukdomar [ 7 ].
När de närmar sig en patient med leverdysfunktion med okänd orsak kan de vanligaste orsakerna vara läkemedelsinducerad leverskada, autoimmun leversjukdom och icke-alkoholisk fet lever.
Till exempel i en studie på 88 patienter med onormalt leverfunktionstest och okänd orsak var orsakerna följande: 34,09% läkemedelsinducerad leversjukdom, 22,37% autoimmun leversjukdom och 12,5% icke-alkoholisk fet lever [ 8]. En av de mindre vanliga orsakerna till leverinvolvering är endokrina störningar.
Bland dem är hypotyreos och hypertyreos de vanligaste orsakerna till förhöjda leverenzymer [ 7 ].
Dessutom kan Cushings syndrom orsaka icke-alkoholisk steatohepatit (NASH) och leverinvolvering.
Ökningen av leverenzymer rapporterades hos 10–20% av diabetikerna [ 1 ].
O'Beirne et al. föreslog att patienter med leversvikt har en hög förekomst av binjurinsufficiens och graden av binjuredysfunktion är korrelerad med svårighetsgraden av leversjukdomen [ 9 ].Binsufficiens är ett av de ovanliga orsakerna till leverinvolvering [ 1 ], men hos patienter med leversjukdom är relativ binjurinsufficiens vanligt i 33% av akuta leversviktfall och upp till 65% av kronisk leversjukdom och sepsis.
Även i frånvaro av sepsis är relativ binjurinsufficiens vanligt och kan drabba upp till 92% av levertransplanterade patienter (utan kortikosteroidregim). Denna förekomst är så hög att vissa forskare tror att det finns en separerbar patogenes hos leverpatienter och föreslår termen "Hepatobinjure syndrom" [ 10 ]. Men leverinvolvering är inte vanligt hos patienter med binjurinsufficiens och är begränsat till fallrapporter (tabell 3 ).
Oj, 92% av de som genomgår levertransplantation får en binjurebakrssvikt. Det är oerhört höga siffror så det låter som att de som klarar sig har tur. Det vore intressant att se vad som skiljer dom åt mot den stora gruppen.
I Olsson et al.: S studie 1990 hade patienter som antogs på grund av något ökad aminotransferaser i serum Addisons sjukdom och enzymerna normaliserades inom en vecka efter kortikosteroid-substitutionsbehandling. De rekommenderade att möjligheten till Addisons sjukdom skulle övervägas hos patienter med obskur liten hypertransaminasemia [ 3 ].
Fem år senare publicerades den andra rapporten om leverinsufficiens i Addison. Forskarna introducerade 3 patienter med onormala leverenzymer på grund av binjurinsufficiens, och efter lämplig behandling av binjurinsufficiens blev deras leverenzymer normala. Andra rapporter är relaterade till 1998, 2001 och 2006 och den senaste rapporten publicerades 2011 [ 4 - 6 , 11 ].
Alla de introducerade patienterna hade mild förhöjning av leverenzymer, men i detta fall hade patienten allvarlig förhöjning av leverenzymer och leversvikt. Baserat på vår information är det det första fallet att binjurinsufficiens orsakade allvarlig förhöjning av leverenzymer och leversvikt. Patienten genomgick prednisolonbehandling, och efter 12 dagar normaliserades hennes leverenzymer och hon släpptes i gott allmänt skick.
Med denna rapport betonar vi binjurinsufficiens (primär eller sekundär) som ett skäl till leverns engagemang i oförklarliga fall och rekommenderar att varje ökning av leverenzymerna, till och med leversvikt, bör observeras hos dessa patienter.
