Hög ålder förklarar inte alla fall och är ju svårt att åtgärda. Åldrandet är kopplat till många fysiologiska mekanismer, och de som har relevans vid covid-19 bör återspeglas i rapporteringen även hos andra riskgrupper. ACE-2-receptorn har fått stor uppmärksamhet, men det har hittills inte lett till realistiska möjligheter att påverka sjukdomen [1]. Andra epidemiologiska ledtrådar bör följas upp i förhoppning om att hitta effektiva åtgärder.
Infektion och dödlighet i covid-19 drabbar oproportionerligt många afroamerikaner, även efter kontroll för socioekonomiska riskfaktorer och annan sjuklighet [2]. I Sverige tycks personer med afrikanskt ursprung också vara överrepresenterade. Sex av de 15 första avlidna i Stockholm hade somaliskt ursprung, men även personer med ursprung i Irak eller Syrien har visats ha en klart ökad risk enligt data från Smittskydd Stockholm.
Kända riskfaktorer för covid-19 är övervikt, diabetes och institutionsboende. Gemensamt för samtliga kända riskfaktorer (även hög ålder) är låga D-vitaminnivåer [3-6]. D-vitaminbrist (25-OH-D-vitaminnivåer under 50 nmol/l) förekommer hos över 70 procent av afroamerikaner [7]. I Sverige är risken för låga D-vitaminnivåer sannolikt ännu högre, med tanke på avståndet från ekvatorn. Flera studier visar också att majoriteten av svensksomaliska kvinnor har extremt låga D-vitaminnivåer (< 25 nmol/l) [8-10]. Låga nivåer rapporteras även hos äldre på institutioner (oavsett etnicitet) [5, 6], personer med intellektuell funktionsnedsättning [11] och patienter inom psykiatrin [12].
Enligt The Guardian (18 april) var 34,5 procent av covid-19-patienter inom den brittiska intensivvården svarta, asiater eller av annan etnisk minoritet, trots att de endast utgör 13 procent av befolkningen [13]. Detta kan knappast förklaras enbart av socioekonomiska förhållanden, då de 14 brittiska läkare som avlidit i covid-19 också tillhörde en etnisk minoritet [13]. Att socioekonomin inte är utslagsgivande framgår av en artikel i Washington Post (27 april) som rapporterar om höga dödstal i covid-19 i välbeställda delar av USA med i huvudsak afroamerikansk befolkning.
I en filippinsk studie [15] delades 212 patienter med covid-19 in i fyra kliniska svårighetsgrader: lindrig (utan pneumonidiagnos), måttlig (verifierad pneumoni), svår (hypoxi, syremättnad ≤ 93 procent) och kritisk (andningssvikt/ARDS). Genomsnittligt 25-OH-D-vitamin i serum för de fyra grupperna var 78,0, 68,5, 53,0 respektive 42,8 nmol/l. Konstaterad D-vitaminbrist (under 50 nmol/l) gav kraftigt ökad risk för allvarliga komplikationer jämfört med nivåer över 75 nmol/l.
D-vitaminbrist ökar risken för svårt förlopp vid covid-19. En metaanalys av placebokontrollerade studier visar att D-vitaminbehandling skyddar mot luftvägsinfektioner generellt. Effekten är störst (NNT = 4) hos individer med låga D-vitaminnivåer (< 25 nM) [16], vilket kan förklaras av vitaminets effekt på immunförsvaret [17, 18].
D-vitamin är billigt och ofarligt inom terapeutiska gränser. Trots att det saknas evidens från randomiserade behandlingsstudier för D-vitaminets skyddande effekt mot covid-19 [19, 20] bör man sträva efter att höja D-vitaminstatus hos riskgrupper som inte når upp till adekvata nivåer genom solljus eller kosten.