Den biologiska bilden av vad som händer i hjärnan vid bipolär sjukdom är ofullständig. Att det finns kemiska obalanser i hjärnan är dock bekräftat, behandlingsmedicinerna motverkar bland annat detta. De riktar också in sig på signalsubstanser, en sorts kemiska budbärare som hjärnans nervceller använder för att kommunicera sinsemellan. Dessa inkluderar serotonin, glutaminsyra, noradrenalin och GABA. När dessa förändras påverkas humörsymtomen. Signalsubstanserna kan också fästa sig vid andra celler som då reagerar kemiskt och aktiverar en ny generation "budbärare". För bipolärt sjuka fungerar det här systemet annorlunda, stämningsstabiliserande läkemedel kommer åt detta genom att påverka de nybildade signalsubstanserna. Mediciner kan också påskynda hjärnans egen produktion av kemiska ämnen som hjälper hjärnceller att växa och förenas (en sorts gödning). Möjligen innebär detta också att farmakologiskbehandling skyddar hjärnan.[22][17]
Bipolära tillstånd är starkt förknippade med låga värden avtyreoideahormoner, vare sig nivåerna är av den art att de klassas som hypotyreos eller inte. Motsatsen, giftstruma, verkar antingen kunna skjuta upp utbrott av bipolär sjukdom,[23] eller leda till bipolär sjukdom sedan den behandlats.[24]
Snabbpendling
(”rapid cycling”)
När man under 1970-talet undersökte patienter vars bipolära sjukdom inte svarat på behandling med litium, fann man att anmärkningsvärt många pendlade ovanligt snabbt mellan manier och depressioner. Man definierade snabbpendling som förekomsten av minst fyra sjukdomsperioder per år. En del patienter hade mycket snabba pendlingar, ibland mer än hundra
perioder per år, och man talar då om
”ultra rapid cycling”.
Man har därefter undersökt om det finns andra kännetecken som skiljer snabbpendlare från patienter som har glesare sjukdomsperioder. Medan den klassiska bipolära sjukdomen är lika vanlig bland män som bland kvinnor, är 70–90% av snabbpendlarna kvinnor, och de har oftare en störd sköldkörtelfunktion.
Många antar att störningar i sömn-vakenhets-rytmen är en särskilt viktig orsak till snabbpendling och att de som drabbas ofta har en ökad känslighet för låga nivåer av sköldkörtelhormon. Patienter som är snabbpendlare kan mycket väl svara bra på behandling med litium, men för andra fungerar antiepileptisk medicinering bättre, och inte så få behöver en kombination av preparat.
(Citerat ur: Bipolär Sjukdom av Tom Fahlén)
Patienter på levotyroxin (=Levaxin) mår psykiskt mer dåligt än normalbefolkningen. Många klagar på kvarvarande letargi och kvarvarande symptom, även med TSH inom referens. 961 patienter i studien var levotyroxinbehandlade och matchades med 961 personer av samma kön och ålder som inte var levotyroxinbehandlade.
Alla skickades 2 frågeformulär – ett designat för att upptäcka psykiatriska sjukdomar och ett för att upptäcka hypotyreossymptom. Ingen referens gjordes till att undersökningen hade något att göra med levotyroxin, man frågade bara hur personer kände sig ”under behandling”. Patienter på levotyroxin hade signifikant mer psykiska symptom och mer hypotyreossymptom än kontrollgruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.