Om vi tittar på USA i stort som sammhälle så lever största delen av människorna under pressade förhållanden. Grundtryggheten ser helt annorlunda ut. Där är det ett måste med sjukförsäkringar. Arbetstiden tycks inte vara speciellt teglerad. Deltid är övta det ända människorna kan få och det leder till att många har flera jobb för att klara sin försörjning. Det positiva jag ser är att familjestrukturerna för det mesta är mycket stabila.
I USA, kan man utifrån vad man läser på hemsidor se att kortisolsvikt åt ena eller andra hållet blir ett allt större problem.i USA... annars skulle man inte hitta så mycket materisl på nätet om just detta ämne. Många gånger skrivna av privat läkare.
Om vi då tittar på Sverige som helhet, jag tycker mej skönja en ökning av binjureproblem hos människor, eller så är det jag som uppmärksammar det på ett annat sätt. Men tittar man på samhället i stort så ser man att klimatet för individen blir tuffare och tuffare. Jag ser mej inte som gammal. Jag har bytt yrke från lågbetald assistent till högbetald konsult inom socialltjänsten. Nu har jag inte jobbat på 2 år. Men förr fick jag ut 80% av min lön när jag var sjuk. Idag får jag samma peng som för 30 år sedan när jag är sjukskriven. Och samhällsklimatet har blivit hårdare. Jag ser det i mitt yrke... det är tuffare för de klienter jag möter. När man tittar på den sk välfärden som vi var så stolta över under Palmes tid... vart tog den vägen? Idag är Sverige rankad sist i EU vad gäller välfärden. Då låg vi som stolt land främst bland världens länder.
Jag vill inte dra in politik i det som är mina tankar. Men jag kan konstatera att Sverige på många sätt börjar påminna om USA.
Problemet är att Svergie är en av de mest individualiserade länderna i världen. Vad betyder då detta? Jo, vi har misst en av de viktigaste friskfaktorerna för människor, nämligen en sammanhållen familjestruktur. Och ju mer vi närmar oss USA:s samhällsstruktur så finns det 3n ökad risk i Sveriges samhälle att vi som individer ska far mer illa av det än vad USA:a befolkning gjort. Vi saknar deras friskfaktor och individualiseringen har lett till att Sverige i stället har en riskfaktor.
Jag är övertygad om att detta redan och på sikt kommer att leda till mer sjukdomar och mer utbrändhet. Både fysiskt så väl som psykiskt. Vad detta kommer att genera på sikt kan vi bara spekulera i. Dock tror jag inte det kommer leda till något positivt för samhället i stort så väl som på individ nivå. Både macro och micro påverkas och vi kan skönja det redan nu. Men konsekvenserna, de större de kommer vi kunna se lite längre fram.
Bara lite tankar och gunderingar som har dykt upp under min sjukdomstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.