Visar inlägg med etikett BINJURARNA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BINJURARNA. Visa alla inlägg

torsdag 16 januari 2020

HJÄRNSTARK - HUR PÅVERKAR DET BINJURARNA?

Anders Hansen, läkare, psykiatriker och författare, släppte en bok 2016 kallad ”Hjärnstark” som påvisar hur hjärnan påverkas positivt av fysisk aktivitet. Hansen höll nyligen en föreläsning där han gick igenom fynden kring hur hjärnan stärks av motion.

Mänsklighet har funnits i cirka en miljon år. Fram till för ungefär 10.000 år sedan så var människan jägare och samlare. Efter det blev vi jordbrukare och bara de senaste 200 åren har vi blivit industrialiserade. De senaste 20-30 åren så har vi blivit digitaliserade med datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Därmed har vi genomfört enorma förändringar i vår livsstil, men fysisk evolution sker långsamt och därför är våra kroppar fortfarande anpassade för att vara jägare och samlare eller jordbrukare. De flesta steg som togs för hundratals år sedan har kraftigt minskat nu, med ett medel som ligger på ungefär 5400 steg per dag i Sverige. Undersökningar av lårben som hittats från människor som levde för 7000-8000 år sedan motsvarar benkvaliteten hos dagens toppatleter.


Depression

Idag tar över en miljon av alla vuxna människor i Sverige läkemedel för att behandla sin depression. Signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och dopamin spelar stor roll för regleringen av känslor och beteenden i hjärnan och inger lugn, inre styrka, vakenhet samt motivation. Vid depression behandlas patienter ofta med läkemedel kallade SSRI, vilket är hämmare av serotoninåterupptag som ökar serotonin-nivåerna i hjärnan. Även efter fysisk aktivitet så ökar nivåerna av serotonin, noradrenalin och dopamin, vilket också skapar en känsla av bättre mående. Därför har fysisk aktivitet bedömts att vara lika bra som medicinering vid mild eller medelsvår depression. Vid en mild depression så ger löpning en positiv effekt, där 3×45 minuters löpning per vecka ger snabba resultat på måendet inom några få veckor. Även en timmes promenad per vecka ger skydd mot att utveckla depressioner.

Andra faktorer

Stressaxeln eller HPA-axeln är ett system av hormoner som reagerar på stress, som kallas flykt- och kamprespons eller fight or flight på engelska. Körtlarna utgörs av hypotalamus (H), hypofysen (P -pituitary gland) och binjurarna (A – adrenal gland) som leder till utsläpp av bland annat kortisol.   Kortisol är ett viktigt stresshormon som mobiliserar energi och leder till pulshöjning för att ge mer blod till hjärnan, vilket underlättar flykt- eller kampsvaret. Idag lider vi främst av psykologisk stress, men kroppen reagerar även där med samma typ av respons – flykt eller kamp. Även fysisk aktivitet leder till stress som ökar kortisolnivåerna, men efter träningen sjunker nivåerna till en lägre nivå än innan. Vältränade personer blir därför sällan stressade eftersom de inte producerar så mycket kortisol.
En annan faktor som är viktig vid välmående kallas för brain derived neurotrophic factor (BDNF), som hjälper nervceller att växa och överleva samt stärka kopplingar mellan nervcellerna. Forskning kring denna faktor tilldelades John O’Keefe Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2014, för hans forskning kring just BDNF och andra faktorer viktiga för hjärnan. Vid träning får hjärnan tillgång till 20 procent mer blod, vilket leder till bättre minne och IQ. Även mer BDNF bildas och släpps ut vid fysiskt aktivitet, som kontinuerligt ökar – även om du utför samma träningspass under samma tid vid olika tillfällen. 
I hjärnan finns två strukturer som kallas för hippocampus, vilka är viktiga för minnesförmågan. Hippocampus är störst i storlek när en person är mellan 25-30 år och krymper sedan gradvis med ökad ålder. Även alkohol och narkotikamissbruk leder till minskad storlek av hippocampus. Möss i fångenskap har större hippocampus om de får springa i ett hjul jämfört med möss utan springhjul.  De aktiva mössen får även bättre minne, vilket utvärderas via simning i en pool där mössen ska hitta olika plattformar för att komma upp från vattnet. Mössen som haft ett springhjul uppvisar tydlig rumslig uppfattning och ett bättre minne, vilket är beroende av just hippocampus. Människor har också studerats kring liknande mekanismer där de delades upp i grupper som antingen skulle stretcha eller gå en snabb promenad. Efter ett år, där deltagarna utfört sin respektive aktivitet i 40 minuter tre gånger i veckan, så krympte hippocampus 1.4 procent och minnet var opåverkat i gruppen som stretchade. I gruppen där de tog en snabbpromenad tre gånger/vecka så hade hippocampus växt 2 procent i medel, vilket främst påverkar spatiellt minne. De som hade ökat sin kondition och minne mest hade större tillväxt av hippocampus.
Men hur kan man mäta om en person tål stress bättre via fysisk aktivitet? Detta har gjorts genom att studera mönstringsresultat där kondition, styrka samt IQ uppskattats. 30 årskullar, 1.2 miljoner  mönstrande män har utvärderats och det har då visat sig att bättre kondition korrelerar med högre IQ medan högre styrka inte korrelerar med högt IQ. Därför verkar konditionsträning vara bättre än styrketräning, när det kommer till IQ-mätningarna under mönstringen. Och hur ser det ut gällande arv och miljö? 1300 par mönstrande enäggstvillingar, vilka har identisk genuppsättning, utvärderades och den tvilling med högre IQ visade sig också ha bättre kondition.

Slutligen

Vad är den bästa träningsdosen för hjärnan? Allt räknas, som att promenera, cykla eller ta trapporna. All form av träning är med andra ord bra, eftersom vi människor är utvecklade för rörelse. I bästa möjliga fall så bör en person träna 3×45 minuter per vecka, svettigt och intensivt. Det är viktigt att få upp pulsen ordentlig, eftersom styrketräning inte ger lika omfattande effekter på hjärnan som konditionsträning ger. Fysisk aktivitet blir en återgång till vad vi människor har varit, vilket gör att vi kan ”hacka” evolutionen. - Det här är inte möjligt när man är sjuk, men man bör sträva efter att ta sig ut när det finns dagsljus. Bara det är välgörande för binjurar och resten av kroppen. Vi behöver också D-vitamin, och det får vi av dagsljuset, även om det är grått så tillförs D-vitamin.

måndag 13 januari 2020

KVINNOR DISKRIMINERAS AV BINJURARNA

Vad i hela världen är nu detta. Japp, som vanligt en svengelska forskning. Svårläst men intressant. Jag ser i forumet att 99,9 personer är kvinnor. Jag har tittat på det som ett samhällsfenomen där kvinnor är mer benägna att prata och veta mera om vad som drabbat dem. Men så fel jag hade. Binjurarna diskriminerar  kvinnor. 

Det beror bla pga de hormoner vi kvinnor har. Varför har man just börjat titta på så det kommer säker mer forskning om det området.


Så vad kom man fram till i abstraktet jag hittade. Som vi vet så tillverkar binjuren steroidhormoner. Vilket kortison är och därför kan det ersättas med kortison som också är en steroid. Just den delen har också att göra med vår sexualitet. Vilket kan förklara det historiska skämtet "har huvudvärk". Kvinnor har inte samma kemiska grund för sexualitet som män och drabbas märgen av sjukdom så avmattas den ännu mera.


Binjuren och kortisolet är som vi vet väldigt involverade i stressresponsen från amygdala (flight or fly funktionen). Den delen är även involverad i vår sexualitet och styr skillnaderna mellan mäns sexualitet och kvinnors sexualitet.


Man ser att binjurebarken är större hos kvinnor, varför måst jag forska vidare i, men det är en fysisk skillnad som finns hos kvinnor. Men detta gör att kvinnor i allmänhet har större benägenhet att drabbas av olika sjukdomar i binjurebarken, och det är den som är involverad när vi har allt för lite kortisol.


Man tittade på cellnivå skillnaderna mellan mäns och kvinnors sexualitet som även binjurarna är väldigt involverade i. Undra om jag missat en biologisklass eller om man nämnt det överhuvudtaget? Det man kan se är att kvinnor har en större cellomsättning, dvs att cellerna dör snabbare och ersätts snabbare än män. Varför lämnar man inte någon förklaring på?


Men det betyder att just det område som tillverkar steroider byts ut var 3:e månad hos en kvinna. 


De manliga hormoner kvinnor har undertrycks och detta leder till mindre stamcellsbyten av män.


Man kan se skillnader i spridningen av manliga hormoner som även kvinnor behöver en del av samt att cellbytet tar längre tid hos män.


Kvinnor har inte bara större spridning av stamceller utan även utvecklandet av den bindväv som finns i binjurevävnaden.


Man har hittat att det till största delen beror på den hormonella miljön hos en kvinna snarare än att om det en är kvinna eller man. Och det har inte med våra skilda kromosomer att göra. Det har med de manliga hormonerna i kvinnan att göra. Om man tar bort de manliga hormonerna så hämmar det cell och stamscells bytet, precis som om man ökar det så förhöjs detta.


Man tror idag att det är vad som gör att kvinnor lättare får problem med binjurarna på olika sätt. För mej ringer det en varningsklocka. Det är uppenbart att det dels handlar om att binjuremärgen är större, men dels även om den hormonella delen hos en kvinna.


Utifrån att vi diskuterat självmedicinering av kvinnohormon så drar jag slutsatsen att man kan ställa till det för sig själv genom just självmedicinering av hormoner utan översyn av någon som kan just hormoner.


Jag tror vi kommer se mer forskning på just det här området då jag upplever i alla fall att förekomsten av sjukdomar kopplade till binjuren ökar.


Det är en relativ ny artikel som kom i april 2019 och den kommer säkert att följas av fler.



Binjurebarken producerar steroidhormoner involverade i stressrespons. Denna del av binjurarna är sexuellt dimorf. Barken är större hos kvinnor, i vilka den visar varierande mottaglighet för sjukdom, inklusive cancer. Grabek et al.undersökte den cellulära grunden för denna sexuella partiskhet. Kvinnor har mycket högre cellomsättning, vilket innebär att den steroidogena vävnaden effektivt byts ut var tredje månad. Däremot undertrycker manliga hormoner spridning och rekrytering av stamceller. Kvinnor visar inte bara ökad spridning utan också rekrytering av mesenkymceller från kapseln. Dessa svar beror på den hormonella miljön snarare än könskromosomer. Så om androgener avlägsnas, aktiveras stamcellfacket, medan tillsats av androgener hämmar kapselstamcellaktivitet. Dessa könspecifika aktiviteter kan vara av betydelse för sjukdomens mottaglighet.

https://science.sciencemag.org/content/364/6444/967.4




måndag 9 december 2019

BALDER SVARAR PÅ FRÅGA OM BINJUREUTMATTNING

Binjuretrötthet är inte en diagnos för sjukvården varken här eller i USA. Å andra sidan hittar vi diagnoser som utbrändhet, stress och trötthet. Jag tror att det här är samma sak och kommer att försöka förklara hur jag tänker. Kanske dysfunktionellt stressrespons kan vara ok att använda som diagnos? Vad händer i kroppen när vi utsätts för ihållande stress eller missbruk? Hjärnan - hypotalamus får information från både utsidan och insidan av kroppen. Hypotalamusen är ett slags växel. När det fortfarande finns signaler till "växeln" orsakar detta ett kroniskt stressrespons. Det kommer att finnas ett "larm" som är på och som inte stängs av igen. Till exempel hos barn som utsätts för ihållande kränkningar kan detta larm orsaka många fysiologiska reaktioner. ”Kränkta barn blir sjuka vuxna” - som professor Anne Luise Kirkengen skriver i sin bok. Kronisk stress påverkar kroppen på många olika sätt. Binjurarna blir först mycket aktiva och vi får ökade nivåer av kortisol. Så småningom blir binjurarna "trötta" och vi får ett dysfunktionellt stressrespons. Enligt min erfarenhet förändras kortisol i salivnivåer. De är ofta lägre på morgonen - det vill säga korgen plattas. Ibland kan eftermiddags- eller kvällstester ökas, men ofta är de också låga. Symtom som många känner igen är: - Låg energi, utmattning - Intern oro - Minskad tolerans för stress - Sömnproblem - Kognitiva sjukdomar - Minskad tolerans för ljud, ljus och så vidare - Humör, irritation, apati, svårt att komma igång med dagliga mål. - Viktförändring. Undersökning och behandling kan, som du har upplevt, vara svårt. Varför detta är så vet jag inte, men sjukvårdens systemet kanske är bättre på akut kronisk smärta? 

Hälsningar Dr. Iuell 


Dr Luell har helt rätt om utsatta barn. All forskning stöder detta.


https://balderklinikken.no/tag/binyretretthet/

tisdag 23 juli 2019

STUDIE OM SKÖLDKÖRTELN OCH BINJUREN MED VISSA INTRESSANTA INSLAG

Vi diskuterar binjurar, hypofyser, ATCH och vad det än må vara. Elisabeth och Cecilia har båda bidragit till min tanke om hur kroppens system är involverade i varandra. Bara det endokrina systemet är mycket mer komplext än binjurar och sköldkörtel. Men jag blev nyfiken och sniffade runt lite. 
Studien är svår läst, men man kan snappa upp lite av det som är viktigt.
En relation mellan sköldkörtel- och binjuredysfunktion har erkänts under en tid. Vissa mänskliga autoimmuna tillstånd kan till exempel förstöra både sköldkörteln och binjurebarken och resultera i kombinerade hormonbrister. Utöver autoimmun förstörelse är emellertid en relation mellan sköldkörteln och adrenokortikal funktion mindre tydlig. 
Det har visat sig att glukokortikoidöverskott undertrycker den centrala sköldkörtelaxeln, medan sköldkörtelhormon har föreslagits att reglera adrenokortikal funktion genom förändringar i glukokortikoidmetabolismen i levern - 
Här ser man sammanhanget mellan hur sköldkörteln och binjurarna ser ut. För mycket kortisol undertrycker sköldkörtelhormonerna samtidigt som sköldkörtelhormonerna påverkar binjurarnas funktion. 
Jag har lärt mej vikten av att dessa två system som ingår i samma hormonaxel bägge är i balans. För mycket sköldkörtelhormon pressar binjuren. För mycket kortisol av tex stress undertrycker sköldkörtelhormonet vilket ofta leder till att man vill öka medicineringen. Här har man gjort precis så på mej. Höjt och höjt, det har lett till omöjlighet att trappa ut kortisonet.
Sammantaget är dessa studier begränsade i omfattning, och alla verkliga regleringsförhållanden mellan dessa körtlar är fortfarande tröga (Samuels och McDaniel [  ], Johnson et al [  ]). Detta är anledningen till studien av Huang et al ( ) är både aktuell och ny. Dessa utredare visar för första gången att sköldkörtelhormonet, som verkar genom en av dess receptorisoformer (THRB1), har en direkt roll i adrenokortikal utveckling och funktion.
Binjurebarken hos däggdjur utvecklas från mellanliggande mesoderm, medan binjuremedulla härstammar från neuroektoderm (nervcrestceller). Binjurebarken bildar först en omogen zon, som senare ersätts av mogna kortikaltyper. Den omogna eller fosterzonen hos människor producerar dehydroepiandrosteronsulfat, som används av moderkakan för att producera östrogener. Den definitiva eller vuxna zonen hos människor och andra däggdjur producerar däremot mineralokortikoider och glukokortikoider.
I omogna möss har en inre kortikal zon beskrivits som uttrycker det steroidmetaboliserande enzymet, 20-a-hydroxysteroid-dehydrogenas (20aHSD). Detta kallas x-zonen och regresser hos manliga men kvarstår hos kvinnliga vuxna möss. Huruvida det finns en utvecklingsekvivalent för denna zon hos högre däggdjur är oklart för närvarande. Intressant nog är gonadala faktorer, gonadotrofiner och sköldkörtelhormon kända för att modifiera uppkomsten av denna zon (Huang et al). Huang et al visar, med användning av ett ß-galaktosidas-märkt Thrb1- lokus, att THRB1 kolokaliserar med 20aHSD till x-zonen i möss. Dessutom visar de att T 3- behandling orsakar hypertrofi av denna zon i vildtyp men inte Thrb - / -möss. Som författarna påpekar har sköldkörtelekstrakt också rapporterats inducera hypertrofi av binjurebarken hos andra arter, såsom kanin och katt, som saknar en definierbar x-zon, vilket antyder att detta fynd kan vara generaliserbart för andra däggdjur inklusive människor.
Beväpnad med denna kunskap kan man nu undra om sköldkörtelhormonbrist i sig kan orsaka subtil eller öppen adrenokortikal hormonbrist genom att agera direkt på körtlarna. Utmaningen här är att bättre förstå fetalzonen, som inkluderar x-zonen, i adrenal kortikals funktion. Det verkar som att den definitiva vuxna cortex utvecklas från yttre kapselceller som migrerar in i körtlarna, men författarna antyder att x-zonen kan representera en annan källa till celler som är involverade i stressresponsen. Tyvärr testades inte denna hypotes ytterligare i deras studie. Man kan till exempel förutsäga att hypotyreos begränsar det akuta stressresponset på ACTH eller att överskottet av sköldkörtelhormon ökar nivåerna av steroidhormon.
Här visar forskningen på sammanhanget hur komplext sammanhängande de är, men vi pratar mesta dels om dem som egna separata organ som inte berör varandra. Men det finns ett mycket komplext samspel dem emellan som man behöver läsa på mer om för att förstå. Men kort hypo  begränsar påsläpp av hormonet ATCH som får binjuren att jobba. Eller som de skriver, för mycket ökar nivåerna av kortisol, det betyder att binjuren är tvungen att jobba extra för att hänga med. Och de jobbar på övertid och blir så småningom trötta. Råkar man ut för en binjuresjukdom så är binjurarna extra utsatta för för mycket sköldkörtelhormon. Vi medicineras med kortison ganska ofta för att binjurarna ska få vila, men om man har en viss funktion så fortsätter för mycket sköldkörtelhormon att tvinga dom att jobba. Och de blir ännu tröttare och får inte den vila de behöver och som vi medicineras för. Så det gäller att hitta balans. För dom påverkar varandra. Har man problem med hypofysen så ser vi att sköldkörtelhormon påverkar den och förmågan att producera ATCH vilket är nödvändigt för att binjuren ska jobba.
Alternativt, författarna föreslår att sköldkörtelhormonet kan reglera progesteron- och 11-deoxikortikosteronnivåer via 20αHSD, vilket är känt för att katabolisera båda hormonerna, och detta kan förändra binjurens funktion på något okänt sätt. Slutligen, med tanke på att sköldkörtelhormonet reglerar adrenokortikal cellutveckling, kan det också ändra cellytantigener och vara involverat på något sätt i att inducera adrenokortisk autoimmunitet. Mer arbete måste göras för att besvara dessa frågor. 
Här ställer sig forskarna frågande, vilket är utvecklingen på forskningen, nämligen nya frågor. Som vi ser så tror inte forskarna att hela sanningen om systemens samspel är känt ännu. Om det kommit ny forskning om det vet jag inte än.
En tydlig roll för sköldkörtelhormonreceptorer i utvecklingen av cerebellum, näthinnan och cochlea har visats med hjälp av Thrb - / - möss (Ortiga-Carvalho et al [  ]), och många av dessa studier har utförts av Forrest-gruppen . Denna studie utvidgar vår kunskap om sköldkörtelhormon till utveckling av binjurebarken och ger en potentiell mekanism för att förklara oigenkänd adrenokortikal hormonbrist i modeller av medfödd hypotyreoidism och överskott av adrenokortikalt hormon i tillstånd av överskott av sköldkörtelhormon.
Forskarna konstaterar att studien ger mer kunskap om just sköldkörtelhormonets betydelse för hormonbrister i binjuren.
Det här var en svår studie, men den väcker tankar och jag är inte bäste man att tolka sköldkörteln. Men den pekar helt klart på sambandet som man inte får glömma bort. Och klart det finns andra hormoner inblandade, men där vågar jag inte ge mej in.
Artikeln publicerades 2015 så det finns säkert en fortsättning på det här, förhoppningsvis mer begriplig.

onsdag 3 april 2019

BALANS SKÖLDKÖRTEL - BINJURAR

En balanseringsakt mellan dina binjurar, sköldkörtel- och sexhormoner
För några år sedan i åldern 42 hade jag en plötslig  snabbt håravfall som förstörde mig. Jag spenderade över ett år och undersökte orsakerna till håravfallet för att rädda mitt eget hår.
Jag gick igenom en extremt stressfull tid i mitt liv. I det ögonblicket förändrades menstruationscyklerna dramatiskt och mina hypo symtom, i synnerhet tröttheten intensifierades. Medan justering av mitt sköldkörtelhormon ersattes  läkemedel var viktigt, jag behandlade min binjureutmattningen och den plötsliga förskjutningen i mina könshormoner var nyckeln till att stoppa min hårförlust . Min erfarenhet visade högt och tydligt den invecklade kopplingen mellan våra sköldkörtel, binjurar och könshormoner. Inom några månader med intensiv stress var jag helt obalanserad och det
var kaos i hela min kropp inklusive mitt hår.

 Skriven av Jessica Drummond, MPT, CCN, CHC
Din hypothalamus-hypofys-adrenal axel (HPA-A) är det system som hjälper dig att reagera på stress. Hypotalamus är i hjärnan, och så börjar detta stressresponssystem i din hjärna. Din hypothalamus är också där signaleringen börjar stimulera din sköldkörtel, den hypotalamiska hypofysen-thyroidea axeln (HPT-A.)
Dessa två system arbetar parallellt.
Stimulering av hypofysen genom hypotalamus (genom separata hormonsignaler) kommer att signalera binjurarna för att frigöra det stressbuffrande hormonet, kortisolen och sköldkörteln för att frigöra T4.
I både uppenbarligen friska populationer och hos dem med erkänd hyposjukdom  korreleras kortisol och TSH (hormonet som hypofysen för att stimulera sköldkörteln) på ett positivt sätt (Walter et al., 2012). I huvudsak betyder det att som ett svar på en stressfull stimulans frigörs både kortisol och sköldkörtelstimulerande hormon.
En studie av patienter som genomgått operation har funnit ett problem med omvandling av T4 till den aktiva formen av sköldkörtelhormonet, T3 under den efter-kirurgiska perioden, eventuellt på grund av operationsstressen (Arunabh, Sarda, & Karmarkar, 1992). Så det ansågs att kortisol hindrar omvandlingen av T4 till T3.
Men i en ny studie där både människor och råttor deltog i en
 stressig övning (människorna sprang och råttorna sprang på löpband), råttorna ett läkemedel för att blockera kortisolen som normalt ökar under stressen. Neto, et al, 2013). Läkemedlet blockerade endast kortisol i råttorna. Men hos både människor och råttor ökade kortisolen (1,5 gånger hos människor och 2 gånger i råttorna) och serum T3 minskade (med 13% hos människa och 15% hos råtta). Således kan kortisolen kan inte vara den faktiskt orsaken till nedgången i omvandling från T4 till T3, dessa kan bara vara korrelerade. I själva verket hade kortisolbristande råttor också lägre nivåer av T4. Kortisol kan faktiskt hämma sköldkörtelhormonerna, men någonstans tidigare i vägen.
Vad betyder detta för dig om du kämpar med låga sköldkörtelhormoner och höga nivåer av stressinducerad kortisol?
(Om du inte känner till dina nivåer har du också möjlighet att  beställa sköldkörtel- och kortisollabbtest på egen hand. )
Till syvens och sist är det exakt hur dessa två hormoner interagerar och hur de orsakar dina låga sköldkörtelhormoner är fortfarande oklart.  Men de är konsekvent korrelerade i undersökningen under stressiga förhållanden från operation till maraton löp.
Stress påverkar både adrenalhormonvägen och thyroidhormonvägen. Stress kan orsaka inflammation i hjärnan / hypotalamus, stress kan höja kortisolnivåer som kan hämma eller förändra den metaboliska vägen för aktivt sköldkörtelhormon (T3), eller någon annan mekanism kan vara i spel.
Hur det här händer är oklart, men det är klart att stress påverkar den biokemiska vägen som slutligen producerar friska T3-nivåer .
Långvarig exponering för stress kommer att orsaka överproduktion av kortisol. Kortisol och DHEA-S konkurrerar om samma prekursor, pregnenolon (Anderson, 2008). Pregnenolon blir företrädesvis "stulen" från att göra tillräckliga mängder DHEA-S. DHEA-S är också en föregångare till könshormonerna, östrogen och testosteron.
I slutändan stjäl "pregnenolonen" i kroppens försök att göra tillräckligt med kortisol för att stödja den höga nivån av kronisk stress kommer att bryta ned kroppen av adekvata könshormoner. Inte bara kommer din sköldkörtelfunktion att minska, och du kommer att uppleva låg libido, vaginal torrhet, ledsmärta och styvhet, oförmåga att bygga muskelstyrka och andra konsekvenser av låga könshormoner.
Grunden är att om din stress är utom din egen, kommer din kropp att stjäla värdefulla resurser för att skapa stresshormoner (inklusive kortisol) istället för hälsosamma sköldkörtel- och könshormoner.
Hur kan du veta om du har tillräckligt med kronisk stress för att lida av problem med din HPA-Axis, ibland kallad binjureutmattning, vilket inte är en erkänd diagnos i varken USA eller Sverige.

7 Tecken på binjure trötthet

1. Du vaknar trött på morgonen, men får en andra vind runt 9 eller 10:00, vilket gör det svårt att somna.
2. Du längtar efter socker.
3. Du måste alltid ha ett mellanmål till hands eftersom du känner dig hungrig, iritterad, skakig eller trött mellan måltiderna.
4. Du verkar alla  förkylning eller influensa som går runt.
5. Du är  infertilil,  torr hud eller styva och smärtsamma leder.
6. Du har hyposymptom som håravfall, kalla händer och fötter, eller svårigheter att gå ner i vikt.
7. Du kämpar med ångest som kommer ut ur ingenstans (det kan till och med väcka dig på natten!) Och du oroar dig för de allra minsta sakerna.
Om du upplever några av dessa symtom är det bra nyheter. Genom att förbättra din näring, kompletterande stöd, vila, återställande övningar  och förändra din relation till stress, kan du dramatiskt förbättra din binjures hälsa och välmående. Men ha tålamod, det kan ta 3-6 månader att märka signifikant förbättring och upp till 2 år att känna sig helt frisk om du lider av svår binjurebarksvikt.

7 rekommendationer för förbättring av din binjuefunktion, och följaktligen förbättra din thyroidfunktion och sexhormonnivåer

Jag har inkluderat länkar nedan till några av mina rekommenderade varumärken som är allmänt tillgängliga. Det är alltid klokt att rådgöra med din läkare innan du använder några tillägg, särskilt gravida eller ammande mödrar.
1. Tillägg med en högkvalitativ källa till fiskeolja . Var försiktig med att ta för mycket. Överdriven omega-3-fettsyraintag kan orsaka överdriven blödning. Rådgör med din läkare innan du använder detta tillägg om du tar blodförtunnare eller väntar på opereration. 
2. Tillägg med C-vitamin . Börja med 1000 mg per dag och öka upp till 3000 mg per dag. Börja långsamt för att undvika lös avföring. Ta med citronvatten. C-vitamin krävs för att omvandla kolesterol till pregnenolon.
3. Tillägg med bra B-komplex av god kvalitet . B-vitaminer krävs för att göra steroidhormoner.
4. Bibehålla ditt blodsocker genom att äta protein, fiber och fett vid varje måltid och mellanmål. Börja dagen med en hög protein frukost. Min favoritblodsockerbalansering inkluderar kokta gröna grönsaker (kan vara kvar från kvällens kväll), vissa djurproteiner som godkvalitets frukostkorv, rostad sötpotatis (eller annan rotgrönsak) och lite surkål.
5. Ge dig själv en god sömnhygen. Stäng av all elektronik vid 8 pm, och lägg dig till klockan 22:00.
6. När du har stängt av din elektronik, ta dig tid att koppla av, koppla av ihop med din partner eller familj, läs en avkopplande bok, ta ett Epsom-saltbad (tillsätt lavendelolja för att vakna känna vila) eller dricka en kopp örtte .
7. Tänk på adaptogena örter och livsmedel. Adaptogena örter som Ashwagandha och Rhodiola är bra för att stödja det endokrina systemet. Arbeta med en växtbaserad eller funktionell läkare för att hitta bästa ört och dos för dig. Men rådgör med utbildad medicinare av något slag.

Om Jessica Drummond, MPT, CCN, CHC

Jessica Drummond, MPT, CCN, CHC, grundare och vd för Integrative Women's Health Institute , är passionerad i att om att ta hand om och behandla  kvinnor som kämpar med kvinnors och gynekologisk hälsa. Hon är lika passionerad om att utbilda och stödja kliniker på ett säkert  sätt med hjälp av integrerade verktyg för att behandla hormonella utmaningar och andra kvinnor hälsofrågor. Med mer än ett decennium av erfarenhet som kvinnlig och bäcken fysioterapeut samt att hon äger en privat kvinnors hälsoklinisk med
näring och coaching-övning, ger hon ett unikt perspektiv på de integrerade, konservativa alternativen för bäckensvärkhantering.
Jessica utbildades vid University of Virginia, Emory University, Institute of Integration Nutrition och Duke Integrative Medicine. Hon är för närvarande doktorand i klinisk näring vid Maryland University of Integrative Health.

referenser

Anderson, DC (2008) Bedömning och nutraceutisk hantering av stressinducerad binjurstfunktion. Integrativ medicin, 7 (5), 18-25.
Arunabh, Sarda, AK, & Karmarkar, MG (1992). Förändringar i sköldkörtelhormoner vid kirurgisk trauma. J Postgrad Med, 38 (3), 117-118.
Walter, KN, Corwin, EJ, Ulbrecht, J., Demers, LM, Bennett, JM, Whetzel, CA, & Klein, LC (2012). Förhöjt sköldkörtelstimulerande hormon är associerat med förhöjd cortisol hos friska unga män och kvinnor. Thyroid Res, 5 (1), 13. doi: 10.1186 / 1756-6614-5-13

torsdag 31 januari 2019


Dr Lam är en väldigt klok dr i USA, så jag läser alltid då och då på hans sida. Jag hittar alltid något intressant och något att lära mej där.




Adrenal fatuige (binjureutmattning, i USA) är en term som tillämpas på en samling icke-specifika symptom som trötthet, ångest, ledvärk, sömnlöshet, hypoglykemi, depression, nervositet, sömnstörningar och matsmältningsproblem som presenteras hos en annars frisk person med normala laboratorietestresultat. Över 50 procent av vuxna lider av binjureutmattning vid ett eller annat tillfälle i sitt vuxna liv. De flesta återhämtar sig utan att veta att de hade binjuretumattningssydrom, men en minoritet misslyckas med att återhämta sig, och ett mindre antal fortsätter bara att förvärras.

I sin värsta form kan en person vara utmattad och oförmögen att fungera.Termen uppträder ofta i folkhälsoböcker och på alternativa medicinwebbplatser. En internetsökning av orden "binjure utmattning - adrenal fatugie" ger över 2,4 miljoner resultat, med söktrådar som sträcker sig från Mayo Clinic till Hormon Foundation och alternativa hälsoforum.

Vad som är klart är att för de allra flesta konventionella medicinläkare, andra än de framtänkande, finns detta tillstånd inte och det är inte riktigt. Men för de allra flesta av de drabbade är detta tillstånd väldigt verkligt, och det kan verkligen vara ganska försvagande.

Hur är det möjligt att en sådan utbredd dysfunktion som genererar så mycket pågående intresse bland allmänheten åsidosättas av många av världens mest briljanta och välutbildade läkare?
Hur förklarar man den kognitiva besvär bland de flesta konventionella medicinläkarnas bedömning att binjureutmattning inte existerar, medan den verkliga erfarenheten hos många drabbade är oförmåga och oförmåga att utföra ett normalt jobb?

Kliniska vs subkliniska sjukdomstillstånd

Åttio procent av de vanligaste orsakerna till dödsfall i åldersrelaterad sjukdom är kardiovaskulär sjukdom, stroke och cancer.
Dessa degenerativa sjukdomar får en början år innan yttre symtom är detekterbara. Till exempel tar den genomsnittliga cancer över ett decennium att utvecklas innan en en sjukdom kännsvid eller kliniskt bryts ner för att forskas på.
En livstid av dålig näring, stress och miljöförorening så reduceras det cellulära skyddet, reparation och ersättning mao - själva grunden för hälsan. Läs mer om detta på homeopathusets blogg. ELISABETS SÖDERSTRÖMS BLOGG
Utifrån kan man se ut som normal och hälsosam enligt traditionella standarder. Men med invändiga med cellulära skador som genom föroreningar belastar kroppen dagligen, pga bla stress och cellulär oxidativa processer, i kombination med endogena och exogena fria radikaler som vi utsätts för från en tidig ålder.
Vid 50 års ålder är skadorna från fria radikala attacker så mycket som 30 procent av vårt cellulära protein.
Lyckligtvis har kroppen endogena självreparations mekanismer. Annars borde jag och många med mej vara döda. Denna reparationsmekanism är dock inte 100 procent effektiv. En skada som reparerats kan leda cellulär mutation och slutligen organdysfunktion. Binjureutmattning som i slut ändan leder till binjurebarkinfussiens kan vara resultatet av sådan kontinuerlig belastning över tid.
Moderna laboratorie- och provsvarsmetoder är långt ifrån perfekta och saknar känsligheten för att plocka upp tecken tillräckligt tidigt för att varna oss för överhängande fara tyvärr, därför kan alternativa metoder vara mycket användbara om man tror sig ha binjureutmattning och inte passerat gränsen för sjukdom, då självklart också måste söka läkarhjälp. Här saknas det gamla doktorsvertyget - anamnes - man frågar patienten en massa och man får berätta hur det varit, symtom mm.
Modern medicin med sina många tester har ett enormt värde när symptomen blir katastrofala och bristande systemfel är uppenbart - när bröstsmärta uppträder eller hjärnfunktionen sänks eller en samling av symtom uppträder.
Fram till dess förstärker normala aktuella testresultat helt enkelt ( vår förnekelse och tro på att läkarvetenskapen har alla svar) att de flesta vuxna som ser sig friska, trots att det i praktiken redan ingått ett subkliniskt tillstånd av åldrande med flera sjukdomar etablerade men inte möjliga att identifiera med dagens fysiska undersökning eller laboratorietester.
Dessa progressiva subkliniska sjukdomstillstånd innefattar referensgränser och där omkring för sköldkörtelsjukdomar, gränsen för normal binjurefunktion och hormonell obalans, minskad leveravgiftningskapacitet (här kommer levern in igen), minskad gastrisk assimilationspotential, metaboliska obalanser och sockerintolerans. De är främst främmande för konventionellt utbildade västerländska läkare som enbart lär sig att tänka i form av bevisbar patologi för att definiera sjukdom. Så klart så hittar man undantag, och de undantagen tar man väl hand om och släpper inte taget om.

Sjukdomens kontinuitet

Det är inte ovanligt att kunna vara allvarligt sjuk och symptomfri och ha normala laboratorievärden men att inte känna sig frisk.
Obduktionsstudier av de som dog av plötslig död från hjärtstillestånd har upprepade gånger visat en stor andel med friska kärl och helt normala laboratorietester, och det är lite av en gåta varför dess människor gick bort alldeles för tidigt, de anses i obduktionen som friska.
Hälsa innefattar i praktiken ett fullständigt välbefinnande; ett kontinuum som sträcker sig från allvarlig sjukdom i ena änden till optimal hälsa i andra änden. Varje kronisk sjukdom uppvisar ett liknande kontinuum. Konventionell medicin tenderar att stämpla en person som sjuk när de överstiger tröskeln för normala laboratoriereferens baserat på data som härrör från allmän befolkningsstatistik. och inte individ. Är vi alla verkligen så lika? 

Till dess att man passerar tröskeln anses alla vara friska. Detta är ett all-eller-ingenting-tillväga gångs sätt. Allt eller inget! 

Kroppen är inte som en på och avknapp som vänder sig inte från normal en dag till att bli abnormal nästa. Tyvärr är allt som däremellan allmänt ignorerat. Framstegen för förebyggande medicin som en medicinsk specialitet strävar efter att fånga sjukdomen i sitt subkliniska tillstånd och ta itu med dessa subkliniska förhållanden långt innan de blir allvarliga och man passerar gränsen för sjukdom.

Addisons sjukdom/sekundär binjurebarksinfussiens/PCOC/Chusings syndrom mm

Konventionell medicin och dess syn på binjureutmattning som i stor utsträckning ses som en myt har faktiskt en grundläggande validitet. Ur sitt perspektiv är det bara ett sjukdomstillstånd när det gäller att binjurarna inte fungerar av olika anledningar och med olika ursprung i kroppen. Endera är det fel på själva binjurarna eller så påverkas binjurarna av något utanför dem. Man delar upp den i sjukvården som primär och sekundär binjurebarksinsufficiens.  Sen har man underdiagnosen utifrån ICD (diagnossystemet världen använder sig av)PCOS, Chusings syndrom och andra sjukdomar som har en direkt påverkan på vår kortisolproduktion. 
Både konventionell medicin och läkare och alternativa medicinare erkänner binjurebarksinsufficiens som en verklig sjukdom som diagnostiseras genom blodprov bla. Addisons sjukdom påverkar 4 av 100 000 personer.  Livslång steroidersättningsterapi (kortisonbehandling, ersättning för kortisol, kortison - hydrokortison, prednisolon etc, de kommer i ett eget inlägg) krävs vanligtvis. Diagnosen diagnostiseras efter väldefinierade protokoll och rutiner inom sjukvården. Som sagt, då har proverna påvisat sjukdomen redan.

Binjureutmattning?

Binjureutmatttning erkänns av naturläkare och utfövare av funtionell medicin för att indikera en mild form av binjurebarksinsufficiens där vanliga laboratorietester är normala men en person är symptomatisk. Det kallas också av en mängd andra namn, inklusive sekundär binjurebarksinsufficiens.
Modern medicinsk praxis är starkt beroende av laboratorietester och andra diagnostiska förfaranden som på ett mekaniserat sätt för att bekräfta och diagnostisera eller kontrollera frånvaro av sjukdom.
Vilket annat tillvägagångssätt kan anses skäligt. Betydelsen av att ta en detaljerad historia och erkänna den unika karaktären hos varje kropp som den centrala grunden för att komma fram till någon diagnos, det har blivit en snabb  förlorad del hos dagens unga läkare. De gamla rävarna har dock fortfarande kvar den sunda delen att ta en ordentlig anamnes på patienten, vilket är oerhört vägledande. 

Det har ersatt av en överremittering på laboratorietester. Det fungerar ganska bra för akut sjukdom, eftersom den kliniska presentationen är väldigt framträdande och påvisar snabbt förändringar. För de kroniska tillstånd är denna laboratorietmåttsmodellen mindre än idealisk. De flesta, om inte alla, utvecklas kroniska tillstånd genom ett subkliniskt tillstånd som nämnts ovan. I detta tillstånd finns symtom närvarande men alla relevanta laboratorieresultat ligger inom normala gränser. Därför bör man vara noga med att berätta sin egen historia för sin läkare, oavsett om denne vill höra eller inte.
I bästa fall fungerar laboratorieresultat för att hjälpa läkare att bedöma de kliniska sjukdoms tillstånden. Det var aldrig utformat för att ersätta en detaljerad historia och goda kliniska färdigheter. Inom den nuvarande medicinska ramen för tänkande betyder normalt helt enkelt avsaknaden av identifierbar sjukdom, vilket framgår av laboratorietestresultat inom ett statistiskt intervall som definieras matematiskt. Gränsen för vad som anses vara normalt eller onormalt bestäms av population och inte individ. Det är därför en ofullkomlig vetenskap, man tappar den viktigaste delen, hur individen mår. Som människa så känner man sin kropp i 99,9%, och man märker när något är galet någonstans, varför söker man annars läkarhjälp?
Denna metod för medicin är i stort sett ofullständig gällande alla kroniska tillstånd. Problemet är uppenbart! Enbart beroende av laboratorietestning som det slutgiltiga diagnostiska verktyget är en felaktig modell som tappar det viktigaste. Å ena sidan mår många människor inte bra men har normala testresultat (Hypo 2 som ex). Patienten får höra att inget är fel och skickas  sedan hem med ett dåligt mående. Å andra sidan kan det vara för sent då proverna visar på en sjukdom. Resultatet är detsamma: patienter lider onödigt.

Binjureutmattningsdiskussionen

Låt oss undersöka den grundprincip som används av naturligt orienterade läkare för att stödja sin bedömning om att binjureutmattning är på riktigt.
Binjurarna, som alla andra organsystem, är föremål för dysfunktion på grund av inneboende svaghet eller yttre föroreningar när som helst under vårt liv (Bla vad vi stoppar i munnen). Binjurarna utsöndrar över femtio hormoner och är i stor utsträckning ansvarig för att hjälpa kroppen att hantera stress (vilka kommer i ett annat inlägg). De flesta av dessa hormoner minskar efter att ha nått en topp i 20 års åldern. Den gradvisa nedgången i hormonhälsan är oacceptabel, särskilt gällande binjurarna (de är så viktiga att vi kan dö om de inte fungerar som de ska). Enligt naturläkare är utmattning oftast små mängder i de tidiga stadierna av binjureutmattning. En god natts sömn eller en kopp kaffe är vanligtvis allt som krävs för att återvinna förlorad energi.
Om fysisk eller känslomässig stress förblir hög och kroppen inte får/kan vila och återhämta sig. Då ökar takten i binjurarnas dysfunktion. Mjuk hud, oregelbundna menstruationscykler, låg libido, hypoglykemi, lågt blodtryck, sömnlöshet och letargi är tecken på interna systemuppdelning på den subkliniska nivån. Den gradvisa nedgången av sköldkörtelhormon leder till hypothyroidism; dysfunktion i sockerreglerande hormoner, såsom insulin, leder till metabolisk obalans; obalanserad östrogen leder till en myriad av hormonellt känsliga tillstånd, inklusive endometrios, PCOS och fibrocystisk bröstsjukdom; en minskning av kortisol leder till låg immunförsvar och frekvent sjukdom, försämrad hypoglykemi, lågt blodtryck, sömnlöshet, trötthet och ångest. 

Eftersom binjurarna utgör ett av kroppens främsta hormonella regleringscentrum, kommer det inte som någon överraskning att de med inneboende binjuresvaghet är mest drabbade. De som har upplevt känslomässigt trauma som barn, överdriven fysisk ansträngning, stora operationer och upprepade graviditeter är särskilt sårbara. Här har jag lärt mej att vara noga i mitt yrke, som socialsekreterare så läkarundersöks barn när de placeras. Och det är vi handläggare som skriver remissen, och vi har även rätt att skriva remiss för barn och föräldrar om de samtycker i en utredning. Där har vi inom Socialtjänsten möjlighet att lägga till det där lilla ordet S-kortisol, urininsamling under ett dygn, speciellt för de barn som utsatts för svåra övergrepp, oavsett natur av övergreppet. Vi uppmärksammar det och det finns i journaler hos både läkare och Socialtjänst. Det kan vara en ledtråd en vacker dag, det vet man aldrig. Och när det gäller barn är det extra viktigt eftersom kortisolbrist hämmar barnets psykiska och fysiska utveckling. Tillväxthormoner försvinner och utvecklingen hämmas. Där kollegor, där har vi möjlighet att påverka!

Varje kronisk sjukdom inklusive hypertoni, hypotyroidism och diabetes utvecklas genom ett kontinuum från normal till svår i ett graderat tillstånd över tiden. Baserat på sunt förnuft är det troligt att milda dysfunktioner i binjurarna existerar oavsett namn dom får. Det är viktigt att notera att medan binjureutmattning kanske kan förklara de symtom som uppstår, kan det ofta inte helt förklara alla symptom som presenteras av patienterna alla gånger. Det kan finnas andra villkor som kliniskt visar sig som en utmattning, men den underliggande grundorsaken är INTE binjurarnas svaghet. Här kan man ställa sig frågan hur det ligger till med hela gruppen, och det är många människor, med diagnosen utmattningsdepression?

Orsaker till binjureutmattning ur ett naturmedicinperspektiv

Enligt naturläkare är binjureutmattning i stor utsträckning orsakad av stress, antingen känslomässigt eller fysiskt (inre eller yttre spelar ingen roll, kroppen reagerar likadant på bägge). Teorin är att dina binjurar inte kan hålla i takten med kraven på evigt kamp eller flystress och de hormonella krav som aktiveras av våra stressorer. Som ett resultat produceras otillräckliga hormoner och utmattning är resultatet. Konventionell medicin ser inga vetenskapliga fakta för att stödja teorin om att långvarig psykisk, känslomässig eller fysisk stress påverkar binjurarna negativt, vilket leder till vanliga symptom på utmattning och trötthet, då säger läkarna.. som till mej, socialsekreterare, ja, jag förstår att du är trött och utmattad.
Konventionell medicin erkänner att symptom på utmattning är verkliga, men insisterar inte på att binjuredysfunktionen spelar en roll så länge som prov på morgonkortisol är ok, även nedre referens. Här är läkarna olika, kloka läkare håller koll och följer upp ett kortisolprov eller hormonella prover som ligger runt referensramen.  Med andra ord tror de att de symptom som berättas av patienterna är verkliga, och att orsaken ligger utanför binjurarna, psykiatriskt är det många personer som ligger på gränsen och svajar får till svar. Diagnosen av binjureutmattning är således ogiltig och finns inte. I stället vänder de sig till andra syndrom som har liknande kliniska presentationer, som depression, kronisk trötthetssyndrom och fibromyalgi. Binjureutmattning avvisas som en möjlighet. Det som är intressant är att dessa andra diagnoser själva betraktades som ogiltiga av konventionell medicin för inte allt för många år sedan.

Sammanfattning - dr Lam är oroad över att den konventionella medicinen inte erkänner binjureutmattning för att det inte går att mäta i provsvar. Han saknar den gamla formen som läkare använde sig av. Anamnes - man får berätta vad som hänt över tid och läkaren tar sig tid och ställer frågor. På BUP satte jag av 1.5 timme för att föräldrarna skulle kunna berätta om barnet från graviditet fram tills idag. Vem får ett sånt långt läkarbesök idag? Dr Lam utövar funktionell medicin och har specialiserat sig på binjurar och hormonsystem.

Källa: Dr Lam


GABA OCH DEN SENASTE FORSKNINGEN

  Jag är förtjust i Gaba. Den sänker mammas blodtryck och hennes stressnivå. För mej påverkar det mitt överaktiva nervsystem i en del i krop...