FUNKTIONELL MEDICIN OCH FÖRSÄKRINGSBOLAG SAMT KERSTIN BISMAR

Lägg till bildtext

Det är faktiskt lika spännande som det låter. Vilket recept, man kan undra vad det kommer ut för rätt om man beställer det. Faktum, det är funktionell medicin som serveras på fat.

I Sverige finansierar Skandia, Länsförsäkringar och EuroAccident en klinisk prövning med anknytning till funktionell medicin. Det förvånade mej när jag hittade det. Men om försäkringsbolag lägger till pengar så handlar det om att dom ser en vinst i slutändan. Så funkar alla bolag. Man måste ha en vinst för att kunna fortsätta och agera på marknaden så det är inget konstigt. Att man gör det via funktionell medicin gör att det har övertygat 2 svenska stora aktörer och en europeisk aktör på försäkringsmarknaden. 

Kerstin Biskmark är involverad och det borgar för kvalitet med hennes kunskapsbank.

Aktuell studie med anknytning till funktionell medicin

I Sverige finansierar Skandia, Länsförsäkringar och EuroAccident en klinisk prövning med anknytning till funktionell medicin. Kortfattat kan man säga att undersökningen kommer att rikta in sig mot patienter med nedsatt sköldkörtelfunktion (hypotyreos) som får sköldkörtelhormon men som ändå har symtom som trötthet, diffus värk och viktproblem trots normala värden. – Det är oklart vad som ligger bakom det här tillståndet, som oftast drabbar medelålders. Patienterna blir ofta sjukskrivna och lider av värk och uttalad trötthet. Symtomen stämmer inte med fibromyalgi och vi måste därför vara förutsättningslösa i det kommande arbetet, säger Kerstin Brismar som leder studien. Hon är känd för bl.a. sin diabetesforskning och 5:2-dietstudien. Försäkringsbolagen som lever på att vi är friska ser vinsten med att arbeta med helheten, vilket många alternativa medicinare gjort under många år. Försäkringsbolag skulle inte satsa pengar på något dom inte tror kan spara pengar åt dem. Det är inte girighet, det är företagsverksamhet.

Kerstin Brismar berättar att specialisterna (endokrinologerna) vanligtvis inte tar emot dessa patienter, eftersom det inte finns någon tydlig endokrinologisk diagnos. Nej, den dörren verkar ibland ha specialistlåst som inte ens låssmeden rår på.

Femton patienter kommer att rekryteras till studien (som har det fullständiga namnet Personanpassad livsstilsmedicin vid läkemedelsbehandlad primär hypotyreos med kvarstående symtom), som genomförs enligt den funktionella medicinens helhetskoncept

– Studien kommer att kretsa kring kost, motion, stresshantering och kunskapsuppbyggnad. Det blir föreläsningar, träffar med rehabläkare och enskilda samtal med psykologer. Vi kommer att ta blod- och urinprover och söka svaret på frågan om det finns en koppling till någon biologisk markör. Jag måste söka upp studien om det är möjligt, det vore intressant att se om det finns någon biologisk markör.

Kerstin Brismar har arbetat på Sophiahemmet i några år och där kommit i kontakt med den här patientgruppen. Hon konstaterar att det tar tid att hjälpa patienterna.

– Det handlar om individuella insatser och behandlingen kan ta ett år eller så. Enligt min erfarenhet är det fråga om att förstå, bry sig om och lyssna in. Ibland har patienterna egna lösningar. Här visar läkaren på en enorm klokhet, hon inser att patienten ofta känner sin kropp bäst själv. Vi lever i dom 24/7.

Studien beräknas komma igång i maj 2016 och ska vara klar runt årsskiftet 2016/17.

Kan funktionell medicin revolutionera framtidens sjukvård?

”Det finns inga sjukdomar. Det finns bara symtom!”

Det här är ett drastiskt och kontroversiellt uttalande, hämtat från en webbintervju med den amerikanske läkaren Mark Hyman, som är ledare för det nya centret för funktionell medicin vid Cleveland Clinic i Ohio. Långt ifrån alla tillskyndare av funktionell medicin skulle hålla med Hyman, men hans uttalande kan ändå ses som en ”vägskylt” för vad den här medicinska inriktningen står för – alltså att sjukdomar presenteras med symtom på ett antal underliggande tillstånd som inflammation, oxidativ stress och felaktig respons från immunförsvaret.

Mer precist är funktionell medicin en vetenskapsbaserad utveckling av skolmedicinen som är på frammarsch i USA. Enligt Nordiskt nätverk för personanpassad livsstilsmedicin, NNPLM, (http://nnplm.org) söker den funktionella medicinen efter de utlösande faktorer som gett upphov till ett visst kliniskt tillstånd och de faktorer som gör att tillståndet består. Den tar sin utgångspunkt i att vi alla är biokemiskt olika och har skilda behov på grund av det unika samspelet mellan gener och miljö. Nära samarbete mellan läkare och patient.

Nytt synsätt

Per Båtelson, välkänd vårdentreprenör som startade Capio, är en av förgrundsgestalterna i Sverige när det gäller funktionell medicin. Han är bl.a. ordförande i NNPLM.

– Man kan säga att det är ett nytt sätt att se på hälsa respektive sjukdom. Inom funktionell medicin tar man symtomen på stort allvar redan på ett tidigt stadium. Istället för att bara dämpa symtomen, används modern teknik sprungen ur de molekylärmedicinska landvinningarna. Fokus ligger på att utifrån brister hos patienten, söka hitta en balans hos denne.

Påståendet att dagens vård av kroniska sjukdomar främst handlar om symtomlindring kan verka provocerande. Kerstin Brismar på Karolinska institutet (KI), som leder en studie med anknytning till funktionell medicin (se längre fram i artikeln), vänder sig delvis mot det begreppet och vill förtydliga att man inom endokrinologin självklart inte endast behandlar symtom: En läkare som exempelvis ordinerar insulin till en patient med typ 2-diabetes behandlar orsaken – alltså nedsatt insulinproduktion, och inte endast symtom – trötthet, viktminskning, illamående och törst, som försvinner när patienten får insulin.

Tittar på patientens historia

Företrädare för funktionell medicin (FM – se www.nnplm.se) menar att det som skiljer sig från dagens vårdmetodik är att man tittar längre tillbaka i patientens historia. Man ställer sig frågan ”varför?”, t.ex. Varför är insulinproduktionen nedsatt?

Svaret eller svaren på den frågan är den egentliga orsaken till sjukdomen. Ofta har svaret att göra med patientens livsstil. Om en person äter dålig kost och ägnar sig åt för lite fysisk aktivitet kan bukspottkörtelns insulinproduktion tvingas gå på högvarv tills bukspottkörteln inte längre orkar tillverka allt insulin som behövs för att ta hand om den konstant höga sockerhalten i blodet. Teoretiskt skulle även felaktig kost orsaka inflammation som drabbar bukspottskörtelns insulinproducerande celler.

Miljögifter är en annan bidragande faktor. Därför tittar man också på patientens exponering för exempelvis tungmetaller, hormonstörande ämnen i plaster och andra skadliga kemikalier.

Hälsa och sjukdom kan ses som de yttersta ändarna längs ett kontinuum. Om du är frisk behöver du ingen medicinsk behandling. Om du är sjuk behöver du behandling. Men inom funktionell medicin omfattar det här kontinuumet också en gråzon där man varken är helt sjuk eller helt frisk.

Målet i livsstilsmedicinen är att fånga upp patienter redan i den här gråzonen, så långt uppströms som möjligt, eftersom det ofta är mycket lättare att förebygga att tidiga symtom utvecklas till sjukdom än att bota sjukdomen när den väl har uppstått.

Metodiken inom funktionell medicin handlar om ett nära samarbete mellan läkare och patient. Varje patient är unik och därför skräddarsys behandlingen efter individens biokemi, genetik och livsvillkor.

– Det handlar om att förstå samband som läkarvetenskapen tidigare inte har förstått. Bl.a. är det fråga om att vi människor de senaste femtio åren har fått en försämrad livsmiljö i form av t.ex. ökad stress. Men det är också fråga om livsstil och genetiskt betingade faktorer.

Kan vara tänkbar behandlingsmetod

Varför kan det då finnas ett intresse i försäkringsbranschen för den här studien av livsstilsåtgärder? En av delfinansiärerna till ovanstående studie är Skandia.

– För oss är det fråga om att kunna hjälpa kroniskt sjuka patienter med kvarstående symtom där den klassiska medicinen gått bet. Den här studien riktar in sig på en patientgrupp där funktionell medicin skulle kunna vara till hjälp, säger Kristina Hagström, hälsostrateg på Skandia, och fortsätter:

– Skulle det visa sig att den faller väl ut, finns det en rad andra diagnoser där man kan fundera över ifall funktionell medicin är en tänkbar behandlingsmetod. Men vi är samtidigt helt klara över att det finns delade meningar om förtjänsterna med funktionell medicin. Det vore intressant att höra hur de tänker nu när studien som smygit mej förbi har implementerats i försäkringsbolagen.

Livsstilsfrågor handlar om kunskapsbakgrund

 – Som vanligt är det den mer utbildade delen av befolkningen som tagit del av – och tagit ställning till – de här nya rönen. Samtidigt finns det kanske andra delar av befolkningen som i högre grad skulle kunna dra nytta av dem. Livsstilsfrågor handlar i hög grad om kunskapsbakgrund hos den enskilde, betonar Per Båtelson.

I dagsläget får patienten själv stå för hela behandlingskostnaden. Per Båtelson menar att det finns så stora fördelar med funktionell medicin att staten borde engagera sig. För att skapa en mer jämlik vård, anser han att den här behandlingsmetoden skulle inrymmas inom den offentliga vårdfinansieringen. Och här kämpar 2-heal och andra seriösa aktörer för att förändra den ordinarie vården.

Men vägen dit är troligen lång, vilket även Per Båtelson är väl medveten om. Förutom att det finns delade meningar inom läkarkåren, är den trånga sektorn bristen på utbildad vårdpersonal. I dagsläget kan man endast få tilläggsutbildning i USA, där det går att få certifiering vid Institute for Functional Medicine (IFM) i Seattle. Det finns ett intresse från IFMs sida att etablera sig i Europa, men hittills har inga beslut fattats. Bragé-kliniken i Stockholm har stöd av SLL och bedriver liknande vård. Intressant, det ska jag forska vidare i.

– När det gäller det politiska intresset för funktionell medicin, är intresset svalt. Den här gruppen är svårast att övertyga – kanske för att perspektivet sällan sträcker sig över en mandatperiod, konstaterar Per Båtelson till sist. Det har gått ett par år och man ser att det blir mer och mer populärt ju mer forskningen framskrider med nya rön.

Helhetsbild istället för en specialitet i sänder

Per Båtelson pekar på att många människor har näringsmässiga obalanser som kan ge nedsatt fysisk funktion i mer eller mindre utsträckning. Felaktig kost som försämrar tarmfloran och orsakar så kallad läckande tarm kan bidra till många olika kroniska besvär. Och många av de somatiska sjukdomarna påverkar psyket, eftersom hjärnan är extremt känslig för obalanserna i kroppen. Det kan leda till bl.a. sömnsvårigheter och depression.

Tanken är att vårdgivaren ska inrikta sig på att koppla ihop sjukdomstecken till en helhetsbild, istället för att vårda ett symtom via en specialitet i sänder. På det sättet vill man uppnå en effektiv, proaktiv och hållbar vård som är långsiktigt lönsam.

– Självklart innebär det här en enorm utmaning för professionen och för den befintliga vårdapparaten.  Jag sticker inte under stol med att det är fråga om ett helt nytt arbetssätt, konstaterar Per Båtelson.

Och visst finns det olika åsikter i läkarkåren om den här behandlingsmetoden, både motståndare och företrädare. Per Båtelson påpekar att de läkare som har en närmare koppling till molekylärbiologin har haft lättare att ta till sig de nya rönen.

Samtidigt har det i USA vuxit fram något av en folkrörelse kring funktionell medicin. Inte minst försäkringsbranschen har tvingats förhålla sig till detta. Många försäkringsbolag är positiva, men även här är meningarna delade och ibland att betrakta som avvaktande. Jag kommer höra mej för när jag är på banan med försäkringsbolagen, de som förstår vikten av helhetsbilden kommer få mina pengar i framtiden.

Jag tänker att äntligen tänker sjukvården det Hasse Söderström berättade för mej för 35 år sedan. Så den alternativa medicinen har haft perspektivet länge och nu har vetenskapen kommit i kapp.

https://nft.nu/sv/kan-funktionell-medicin-revolutionera-framtidens-sjukvard

Patientens ställning i vården

Vi är många som upplever att vi inte blir lyssnade på, att man rutinmässigt genomför besökt som egentligen inte ger så mycket. Olika parter samarbetar inte och var och en håller sig till sitt lilla område, så var och en sköter sitt. Men hur tänker man? Jag består inte av delar. Jag som människa är en helhet och jag vill att det ska vägas in i de olika vårddelar jag besöker. 

Jag läser i forum hur folk är förtvivlade över att olika vårdgivare som finns på samma plats inte tar sig tid och samråder för att det ska bli bäst för patienten. Ivo har tittat på detta och ser alla dom problemen, men paradoxalt så finns det förslag att IVO inte ska befatta sig med patienters problem i vården. Mer om detta i ett annat inlägg.

Jag hittade detta i Läkartidningen, och jag undrar om de olika specialisterna läser artikeln och i bästa fall tänker till. Men det kan man bara hoppas på... Min fråga när jag läser detta är "vem och vad är vården till för idag?" Jag som binjurepatient vet med mej att under min värsta period så var jag inte kapabel att ta ansvar för min egen vård. Och här sitter jag idag med 2 olika diagnoser på samma organ. Det har missats totalt. Jag själv upptäckte det av en tillfällighet och nu får jag ta hjälp utifrån för att fastställa eller förkasta. Hur blir det för dom som inte har en läkare utanför vårdapparaten som inte kan få det stödet? Det är faktiskt skrämmande att fundera över eftersom jag vet att det är många som sitter i den sitsen och jag hör lika mycket att dom inte blir lyssnade på.

Jag funderar om man ska vara på och ifrågasätta via patientnämnden? Det brukar föga hjälpa och jag vet att många bara inte har den orken. 

Så det är inte bara jag och andra patienter som undrar, vem är vården till för?

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har sammanfattat sina iakttagelser från sin tillsyn och tillståndsprövning under det gångna året i en rapport som lämnats till regeringen. Rapporten är ett resultat av en inventering och analys av en mängd olika tillsyns- och tillståndsärenden som myndigheten fattat beslut om under året. Det kan exempelvis vara enskildas klagomål, egeninitierade granskningar, lämplighetsprövningar och lex Maria-ärenden.

IVO lyfter särskilt fram några iakttagelser:

• Kompetensförsörjning. Man lyckas inte behålla och rekrytera personal med rätt kompetens inom vård och omsorg.
• Det finns brister i samverkan med den enskilde i fokus. Det leder till att patienten måste ta ett alltför stort ansvar för att samordna sina vård- och omsorgsinsatser. Det kan skapa långa väntetider, leda till felaktig medicinering och oro.
• Patientens ställning är svag. Vården utformas inte i tillräcklig utsträckning med den enskildes behov och önskemål i fokus. Vården behöver individanpassas, både vad gäller bemötande och behandling.

IVO beskriver problemen med kompetensförsörjning och samverkan som särskilt oroande eftersom det utsätter den enskilde för risker.

Majoriteten av förra årets iakttagelser inom hälso- och sjukvården handlar om brister i bemanning och kompetens. Problemet beskrivs som mycket utbrett och allvarligt. »Vi ser att det kan leda till felbehandlingar, brist på vårdplatser, uteblivna uppföljningar, felplaceringar, långa väntetider, en ansträngd arbetssituation för vård- och omsorgspersonalen och så vidare«, skriver IVO i rapporten.

Orsakerna till svårigheterna att behålla och rekrytera personal beskrivs som mångbottnade. En förklaring kan vara en obalans på arbetsmarknaden – efterfrågan är större än tillgången för flera yrkeskategorier i vården. Andra förklaringar som nämns är att personalresurserna inte används effektivt och att det råder en ansträngd och stressig arbetssituation i vården.

Problemen med kompetensförsörjning ligger till grund för flera nationella insatser som myndigheten planerar 2018–2020. IVO kommer även att prioritera samordning kring barn och unga med psykisk ohälsa och personer med samsjuklighet.

Men IVO lyfter även fram några ljuspunkter. Bland annat i form av olika satsningar som görs för att kunna rekrytera och behålla kompetent personal, framför allt inom primärvården. Och när det gäller beslutade lex Maria-ärenden bedömer IVO att lärandet i verksamheterna har blivit bättre. Uppföljningen och kunskapsspridningen fungerar däremot sämre, enligt myndigheten.

Under 2017 utredde IVO 490 klagomålsärenden gällande akutmottagningar och 90 klagomål som rörde prehospital vård. Som Läkartidningen tidigare har berättat ökade antalet klagomål jämfört med 2016. Klagomålen handlar främst om brister i vård, behandling och diagnostisering och de flesta rör kirurgi och primärvård. Norrbotten och Västergötland hade flest klagomål per 100 000 invånare, i Kalmar och Halland klagade patienterna minst på vården.

IVO fattade under förra året beslut i 146 lex Maria-anmälningar gällande akutmottagningar och 53 gällande prehospital vård. IVO gjorde även flera tillsynsinsatser på eget initiativ under 2017, bland annat en större egeninitierad tillsynsinsats vid landets akutmottagningar.

IVO:s upplysningstjänst, dit patienter, brukare och anhöriga kan ringa, har noterat fler samtal som handlar om klagomål på hyrläkare på vårdcentraler som brister i sin yrkesutövning, bristande tillgänglighet inom psykiatrin och frågor om journalförstöring. Även bristande språkkunskaper hos läkare inom primärvården tas upp allt oftare.

Rapporten var »Vad har IVO sett 2017?« hittar du i sin helhet här.

http://lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2018/03/Det-sag-Ivo-forra-aret/