MISSBRUK OCH BINJURAR

Hjärnans belöningssystem har till uppgift är att få oss att vilja göra sådant som befrämjar individens och artens överlevnad - att äta, dricka och ha sex.

Det finns ingen anatomiskt avgränsad del i hjärnan där belöningssystemet sitter. Det handlar snarare om kommunikationsbanor som binder samman flera av hjärnans delar. Bland de viktigaste är amygdala som har med känslolivet att göra, pannloberna, ventrala tegmentum som sitter ovanför hjärnstammen samt en del som kallas nucleus accumbens. Dessa olika delar kommunicerar med varandra genom att skicka och ta emot signalämnen såsom dopamin, glutamat, gamma-aminosmörsyra (GABA) och olika små peptider.

Amygdala är vårt dinusariearv, dvs fight or fly systemet som initierar ett stort kortisolpåslag.

När du till exempel äter något gott utsöndras signalämnet dopamin och gör att det uppfattas som lustfyllt. Det leder i sin tur till att du vill göra det igen - och du anstränger dig gärna för att få återuppleva denna behagliga känsla. Om de tidiga människorna i stället för att aktivt söka efter mat suttit och väntat på fallfrukt hade arten antagligen inte överlevt.

Ännu ett urarv från våra förfäder, och det finns kvar för att det främjar vårt överlevande.

Det går att bli beroende både av droger, som alkohol eller nikotin, och av belönande beteenden, exempelvis olika sorters spel. Grunden till allt beroende är att hjärnan stimuleras snabbare och starkare än vid andra stimuli.

Samma sak händer med kortison, som endkrinologer nämnt som uppåttjack. Vi har alla hört om cancerpatienterna som var så pigga och sedan bara tvärdog. Det beror på att läkarna ger dom stora doser kortison för att dom ska få möjligheten att ta ett värdig adjö. Så kortison kan på sikt ge ett kemiskt beroende, och det har vi alla som trappar ut kortison känt av på olika sätt.

I stort sett alla droger ger dopaminpåslag, men det kan ske på olika sätt. Centralstimulerande medel som amfetamin och kokain påverkar dopaminsystemet direkt, medan heroin verkar via andra signalämnen i hjärnan som i förlängningen ger ökade halter av dopamin. Alkohol är ett specialfall och ger vissa människor inget dopaminpåslag alls, utan i stället en lättnadskänsla eftersom den dämpar stress och obehagskänslor.

Och den farligaste drogen som är lättast att bli beroende av är heroin. Det brukar vara förälskelse vid första ögonkastet. Men även det svåraste beroendet att bli av med. Kanske för att det påverkar hjärnan på ett annat sätt än andra droger.

Beroende skapar drogminnen

En viktig del i ett beroende är att det skapar starka minnen av drogen och situationer där drogen förekommer. Detta går att studera med hjälp av hjärnavbildning med så kallad PET-kamera.

Intressant, det visar på hur starkt det sätter sig i våran hjärna.

I en sådan studie undersökte beroendeforskaren Nora Volkow, chef för National Institute on Drug Abuse i USA, arton kokainmissbrukares hjärnor. De arton fick se en neutral video med naturscenerier från Grand Canyon och sedan en video där det förekommer kokainrelaterade bilder, exempelvis personer som använder och säljer kokain. Naturbilderna satte inga spår, men kokainvideon gjorde att det frisattes dopamin i missbrukarnas hjärnor som ett slags försmak av kokainruset. De fick själva skatta hur starkt suget efter kokain var. Ju starkare de skattade suget, desto högre dopaminpåslag kunde forskarna se i deras hjärna.

Dopamintet triggar alla våra må bra celler i hjärnan. 

På liknande vis har Nora Volkow och hennes medarbetare också kunnat se att lukten av människors favoritmat gör dem sugna, oavsett om de är hungriga eller ej. Även här motsvarade frisättningen av dopamin hur gärna deltagarna sade sig vilja äta maten.

Tom mat, det visar hur potent dopaminet är i våra hjärnor.

Ungdomshjärnan särskilt sårbar

De senaste årens forskning har visat att det tar tid för hjärnan att mogna. Det är först efter 20-årsåldern som mognaden spritt sig ända till pannloberna, som har hand om planering och impulskontroll.

Det är därför vi i tidiga åldrar ser missbruk och när man väl är där så är det inte bara att sluta, det är värre än att trappa ut kortison.

Denna omognad gör ungdomars hjärnor särskilt mottagliga för att utveckla ett beroende. Det beror på att hjärnan är så formbar. Den lär sig att tycka om de snabba belöningar som grundlägger ett beroende - det gäller såväl alkohol och nikotin som att skjuta ner någon i ett datorspel. På grund av hjärnans omognad är unga människor också mer benägna att ta risker än vad vuxna är.

Och så klart minns vi våran ungdom och våra felsteg som var så spännande då. Och idag har vi börjat få införa avvänjning från datorspel från ungdomar så pass att det skett omhändertaganden av ungdomar.

Just detta visar hjärnforskaren James Bjork vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcholism, USA, i en ny studie. Han lät tjugo ungdomar (12-17 år) och tjugo unga vuxna (22-33 år) spela ett spel där man kunde vinna pengar. Spelarna valde risknivå genom att välja att trycka på fyra olika knappar. Haken var att ju mer man kunde vinna, desto större var också risken att även förlora allt man vunnit hittills. Under spelet studerade forskarna försökspersonernas hjärnor med hjälp av magnetresonansavbildningsteknik.

Hos de vuxna såg James Bjork stark aktivering i en del av hjärnbarken som man använder för att planera sitt handlande. Aktiveringen var starkare ju mer man garderade sig och undvek risk. En sådan aktivering såg han inte hos de unga spelarna, utan de spelade på och förlorade också oftare.

Jag tror att kortisolet har ett finger med i spelet, jag kan själv relatera till när jag blev sjuk. De fonder jag förvaltade började jag ta allt större risker med. Vilket aldrig förekom före min sjukdom.

Gener kan hjälpa eller stjälpa

Alla som prövar en drog utvecklar inte ett beroende. Här spelar ärftlighet stor roll - en del människor är mer sårbara än andra. Vissa som har ett beroende har antisociala personlighetsdrag och är också impulsiva och sensationslystna. Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Svaret kan vara att det handlar om mängden dopaminreceptorer i hjärnan.

Så tom i hjärnan så är vi individer som har olika stor benägenhet till missbruk eller riskbruk.

Jeffrey Dalley vid University of Cambridge i Storbritannien visade nyligen att råttor som är mer impulsiva och otåliga också är mer benägna att nyttja kokain när de får tillfälle.

Forskarna lärde först råttorna att de för att få mat skulle stoppa nosen i ett hål när de såg en ljuspuls. Det visade sig då att 7 procent av råttorna inte kunde vänta på ljuspulsen, utan stack sina nosar i hålet hela tiden. Dessa djur visade sig också ha färre dopaminreceptorer i hjärnan.

I ett uppföljande försök, där råttorna fick tillgång till kokain, använde de impulsdrivna råttorna kokain både mer och oftare än de mer tålmodiga råttorna. De drogbenägna råttorna hade färre dopaminreceptorer från början, skriver forskarna i Science, och detta faktum kan vara en förklaring till deras beteende.

Till och med råttor utvecklar ett beroende och här kan man se vilken stress som uppstod hos råttorna. Impulskontrollen påverkas av lågt kortisol så jag tror att det kan uppstå om man har väldigt lågt kortisol.

En mutation som ökar risken

Alkoholforskaren Charles O'Brien vid Treatment Research Center, University of Pennsylvania, tror att det finns stark ärftlighet som påverkar vem som blir alkoholist.

Ett exempel är att vissa människor tycks ha en förändring i sin arvsmassa, en mutation, i en av de opiatreceptorer som alkohol verkar på. Denna så kallade mu-receptor finns i 25 olika varianter, och i den aktuella varianten finns en skillnad i arvsmassan där en enda bokstav har ändrats, från ett A till ett G.

Denna lilla förändring verkar öka risken för att personen ifråga ska bli alkoholist. Personer med denna förändring kännetecknas av att de har alkoholism i familjen, att de får mycket euforiska rus och att de har ovanligt starkt alkoholsug. Ungefär var fjärde europé bär på denna genvariant och varannan japan, men bara 1 procent av afroamerikanerna.

Det finns tom etniska skillnader, inte konstigt att jag mött 12 åringar från Afrika som berättar att röka cannabis vid 10 års ålder är inte ovanligt i dom länderna.

Även miljön är viktig för om vi utvecklar ett beroende eller ej. Om en drog är lätt tillgänglig provar fler. Men även medicinska miljöfaktorer spelar roll. En viktig sådan faktor är stress.

Forskare har kunnat visa att råttor som utsätts för stress snabbare blir beroende av en drog. Förklaringen är att hjärnan vid stress skickar signaler till binjurarna, som då tillverkar stresshormonet kortisol. En verkan av hormonet är att det ökar känsligheten i dopaminsystemet. På så vis kan stress öka risken både för beroende och för återfall.

Här kommer binjurarna in, och vi vet att stress påverkar våra binjurar negativt om de utsätts för mycket stress. Att det ökar dopaminet påverkar och helt plötsligt så har man en loop som kan vara svår att ta sig ur. Och ju mer stressade vi är desto känsligare är vi för droger som påverkar dopaminet. Och här kan tänka att risken för cushing finns. Och det är inget lätt liv att leva, en ständig stress. Att inte fler får problem med binjurarna är underligt, men kan det vara så att det ofta missas för man ser abstinens och trötthet som en normal del hos missbrukare och fd missbrukare. Dom lever ett liv som kan liknas vid 2 heltids jobb som man aldrig kan sjukskriva sig ifrån. Är det så att både socialtjänsen och missbruksenheterna missar detta för dom tolkar signalerna utifrån missbruk och inte som symtom på cushing eller binjurar som börjar bli trötta?

Stress tidigt i livet ökar risken

Det verkar också som om stress tidigt i livet ökar risken för beroende. I sitt avhandlingsarbete har Lisa Gustafsson vid Uppsala universitet simulerat två olika uppväxtmiljöer för råttor. Dels en trygg situation, där ungarna varje dag under tre veckor separerades från modern en kvart då och då. Det liknar den normala situationen när råttmodern slinker iväg för att äta. Dels en osäkrare situation, där ungarna dagligen togs från mamman hela sex timmar i sträck. När råttorna blev vuxna visade det sig att de som hade haft den trygga uppväxten var mer skyddade mot alkoholberoende. Dessa råttor drack mindre mängd och svagare alkohol än de råttor som haft en otryggare uppväxt.

Det finns i dag en vedertagen definition av beroende som används inom vården. Den inbegriper flera olika delar, bland annat att man för att få samma kick av drogen, eller beteendet, måste öka dosen allteftersom - man har utvecklat tolerans. Ett annat tecken är att individen försummar viktiga saker i livet och inte själv kan förmå sig att sluta - drogen har kidnappat hjärnan.

Att barn som utsätts för trauman tidigt i sitt liv har större risk att utveckla binjureproblem som vuxna finner ni mer om på bloggen. Men det är en stor riskfaktor och jag undrar om man överhuvudtaget tittar på det inom sjukvårdssektorn. Nu växer helhetshälsa och där tittar man över hela livstid linjen. Det låter som att det behövs, speciellt när man möter människor som utsatts på olika sätt under sin uppväxt.

Är beroende en kronisk sjukdom?

Många forskare har också börjat betrakta beroende som en kronisk medicinsk sjukdom. Detta synsätt hävdades av Charles O'Brien och hans tre kolleger i en artikel som publicerades år 2000 i det amerikanska läkarförbundets tidskrift JAMA. För att styrka sin tes jämförde de drogberoende med tre kroniska sjukdomar som man i dag anser är medicinska: högt blodtryck, diabetes och astma. Och likheterna var slående.

Ärftligheten var hög både för beroende och för de tre sjukdomarna, men även miljön spelar roll. Risken att drabbas av diabetes ökar av stress och övervikt, medan stress och tillgång till billig alkohol ökar risken att människor blir beroende av alkohol.

Ytterligare en likhet var att det handlar om kroniska tillstånd. Att behandla högt blodtryck eller diabetes fungerar så länge medicinen tas, men man blir inte botad - sjukdomen kommer tillbaka om man slutar ta medicinen. På liknande vis finns suget efter alkohol eller narkotika kvar hos den som är beroende, även om han eller hon avhåller sig från det.

I dag kommer nya rön och därmed olika medikament som kan lindra det värsta. Men jag tror att det behövs mångt mycket mer forskning i ämnet.

Anti-belöning försvårar

När beroendet är långt framskridet har den drabbade övergått till att tvångsmässigt söka efter och använda drogen. Detta stadium beskriver amerikanen George Koob och svensken Markus Heilig i augustinumret av tidskriften Trends In Neuroscience.

Enligt denna modell går beroendet från ett impulsdrivet stadium, där drogen ger en behaglig känsla och lusten att ta drogen drivs av ett sug, till ett tvångsmässigt stadium. Livet utan drogen präglas då av nedstämdhet och fysiskt obehag. När drogen tas infinner sig en känsla av lättnad, snarare än behag.

- Vi har lyckats få råttor som får andas alkoholånga att hamna i detta stadium på tre månader. När det gäller människor är det individuellt, men det kan handla om några år, säger Markus Heilig, som leder den kliniska forskningen vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism i USA.

Råttor blir beroende på 3 månader, lika lång tid som kortison tar på sig att stoppa upp binjurarna. Att dra slutsatser av det är bara dumt, men det får mej att fundera. Och jag hoppas att det är fler som förstår hur fort det kan gå och utifrån det skapa sig en ny bild.

Han beskriver dopaminsystemet som själva inkörsporten till beroendet och att hjärnans belöningssystem är nödvändigt för att beroendet ska etableras. Men i ett andra stadium sker ytterligare förändringar i hjärnan.

Hjärnans formbarhet tonar ner den positiva förstärkningen som drogen ger - den försöker anpassa sig till det ständigt höga dopaminpåslaget. Dessutom börjar ett slags "anti-belöningssystem" att verka (bild 2). Utan drogen mår den beroende dåligt och får ångest och drabbas av nedstämdhet och störd sömn. Det beror bland annat på att amygdala påverkas. Ett ämne kallat CRH aktiverar amygdala som har hand om våra rädsloreaktioner, och vi känner obehag, stress och ångest.

Och med det kommer påslaget av kortisol åter igen in i bilden, kan det vara så att man måste titta mer på sammanhanget. Att amygdala är det som triggar binjurar och kortisol är inget nytt under solen. Men hur ofta funderar läkare och andra i missbruksvård runt det?

Chans till ny behandling

Att betrakta beroende på detta sätt öppnar för nya sätt att behandla, genom att ta bort de negativa känslorna som den beroende upplever utan drogen. Det pågår i dag försök med ett ämne som blockerar CRH.

I försök med beroende råttor kunde de fås att låta bli alkohol när de fick injektioner med blockeraren. Nu inleds kliniska studier i samarbete med läkemedelsföretaget Eli Lilly.

Markus Heilig arbetar även som läkare och har då kontakt med människor i långt framskridet beroende, och han anser att det behövs nya läkemedel.

- Vi måste göra något! Vi kan ha hur fin forskning som helst men om vi inte får folk att ta läkemedlen, hamnar vi i samma bedrövliga kliniska verklighet där människor är kvar i sitt beroende, säger han.

Det är sant, det räcker inte alltid med behandlingshem och AA, NA och alla olika 12 stegs behandlingar om vi inte förstår vad som händer i hjärnan och kroppen hos dom som haft oturen att hamna i ett beroende. Och ja, otur, för det finns ingen människa som tar en drog med tanken att nu ska jag göra mej beroende.

https://fof.se/tidning/2007/6/artikel/beroenden-darfor-ar-de-svara-att-bryta

YAEL OCH HARVARD HAR ÅTERIGEN KOPPLATS SAMMAN MAGE OCH HJÄRNA

Krånglig forskningtext, men intressant eftersom vi under en tid har diskuterat kost och kostens betydelse för vår hälsa, jag har gjort så gott jag kan för att försöka förklara vad de sett. Och jag tycker det är jätteintressant eftersom jag själv har ett nervsystem i obalans. Kanske kan jag komma till rätta med  det på ett helt annat sätt nu när jag lagt om kosten ganska rejält. Blogger har fått spel vad gäller mellanrum på rader, men ni får stå ut.

Den fredliga och känsliga samexistensen av vänliga tarmbakterier och immunsystemet förlitar sig på mycket koordinerat informationsutbyte mellan immunsystemceller och vissa celler som täcker tarmen. Fram till nu trodde forskare i allmänhet att dessa två celltyper också var centrala för produktionen av antibakteriella molekyler som avskräcker farliga infektioner.

Men forskare vid Yale och Harvard medicinska skolor har upptäckt att, som svar på bakteriella angripare, nervceller i tarmen - och inte immunceller eller celler som täcker tarmväggen - släpper cytokiner mot infektionsbekämpning. De rapporterar sina resultat 9 januari i tidskriften Cell .

Resultaten ger ny insikt i kroppens svar på bakterieinfektioner som orsakar matförgiftning och andra sjukdomar. 

Spännande, maginfektioner är alla bekanta med.

"Vi brukade tro att immunsystemets celler och tarmbarriärceller kommunicerade för att hålla ut invaderande bakteriger genom att mobilisera antimikrobiella proteiner," sade co-motsvarande författare Richard Flavell, Sterling professor i immunobiologi vid Yale och en utredare för Howard Hughes Medical Institute. "Historien är faktiskt inte sant - det är nervsystemet som berättar för barriärceller vad de ska göra." 

Och åter igen så bekräftas hur finspelt samarbete magen och hjärnan är. 

Det är fascinerande men vi har nog inte förstått vidden hur hela kroppen samarbetar för överlevnad. Vi är programmerade att se de olika organen som vitt skilda, men de arbetar i symbios med varandra och är lika beroende av varandra. Så vänder man på det hela så bör inte vår hjärna fungera 100% om vi inte tar hand om våran mage. Det är min hypotes, men jag har svårt att se att man inte kan se det så när vi redan vet att serotoninet har sin början i magen.

Fotsoldaterna i kriget mot tarmpatogener, visar det sig, är immunsystemets molekyler interleukin-18 eller IL-18. Interleukiner är en del av immunsystemets arsenal.

Så vi har flera, intressant. Speciellt utifrån de allt vanligare autoimmuna sjukdomarna.

När forskarna raderade IL-18 från både immunceller och celler som täcker tarmbarriärer kunde möss fortfarande avskärma tarminfektion från Salmonella-bakterier. Detta utesluter dem som de medel som är ansvariga för immunsvaret, säger Flavell. Men möss utan IL-18 producerade av nervsystemets celler var mer mottagliga för infektion, vilket avslöjade dess nyckelroll i kampen mot infektion.

Nu har jag ingen aning om vad IL-18 är, men det är en koppling mellan mage och hjärna, dvs nervsystemet, men intressant är att när man tog bort dom och immunceller i magen hos möss kunde de fortfarande hantera salmonella bakterier. När man tog bort kopplingen till nervsystemet så var mössen mer mottagliga för salmonella bakterier. Och det visar att vi behöver både ha en bra mag/tarmfunktion men också ett bra nervsystem. Då är vi mer skyddade på semestern. Kan det vara just det som gör att 1 i familjen får salmonella fast resten klarar sig.

Nervcells nyckelroll i försvaret mot patogener är vettigt, med tanke på nervsystemets förmåga att kommunicera över långa avstånd, sade Flavell.

Nervsystemet täcker hela vår kropp men man ser hjärnan som nyckelrollen i vårt nervsystem.

"Resultaten erbjuder en möjlighet att utforska nya sätt att ingripa i infektioner genom nervsystemet," sade han.

Här har man hittat något som förklarar det som händer på Akademiska Sjukhuset där man provar en nyttigare kost för vissa patientgrupper, och dessa är patienter med skador i nervsystemet. Gratulerar Ackis, ni har varit förtruppen

Roni Nowarski från Harvard är motsvarande författare. Yales Abigail Jarret och Ruaidhrí Jackson, tidigare av Yale, nu vid Harvard, är medförfattare.

https://www.sciencedaily.com/releases/2020/01/200109141013.htm

BEHÖVER DU KONTROLLERA SKÖLDKÖRTELN - HARVARD UTTALAR SIG

När medicinsk vetenskap utvecklas har vi fler tester och biomarkörer tillgängliga för att identifiera sjukdomar. Ändå kan överdiagnos och överbehandling som kan uppstå efter onormala resultat orsaka farliga negativa effekter och kostsamma konsekvenser. Hypotyreos - ett lägre intervall av sköldkörtelhormoner - kan vara affischbarnet för detta problem eftersom det är ett så vanligt tillstånd.

Vad är hypotyreos?

Framtill på din hals ligger sköldkörteln, en fjärilsformad körtel som gör hormonet T4. När T4 släpps ut i blodomloppet konverteras det till T3, den mest aktiva formen av sköldkörtelhormon. Att ha tillräckliga nivåer av dessa hormoner är viktigt eftersom sköldkörteln reglerar kroppstemperatur, ämnesomsättning, blodtryck och hjärtfrekvens.

Hypotyreos uppstår när sköldkörteln är underaktiv (fungerar inte optimalt). Det drabbar så många som fem av 100 personer. Symtom på hypotyreos inkluderar trötthet, kall intolerans, förstoppning, torr hud, håravfall, muskelsvaghet, viktökning och fertilitetsproblem.

I min primära vårdpraxis upptäcker jag att fler och fler av mina patienter rapporterar att de är trötta och bekymrade över om de har hypotyreos. Vissa patienter begär många olika blodprover i sköldkörteln för att diagnostisera och behandla hypotyreos. Men är dessa tester verkligen nödvändiga?

Hur diagnostiseras hypotyreos?

De flesta stora medicinska föreningar rekommenderade att diagnostisera hypotyreos genom ett blodprov med en enkel tvåstegssätt.

• Först kontrollerar vi nivån på sköldkörtelstimulerande hormon (TSH), som hypofysen i hjärnan frigör för att stimulera sköldkörtelhormonproduktionen.
• Om TSH är hög, bekräftar vi låg sköldkörtelfunktion med ett test som kallas fri eller obundet T4 (T4 i blodomloppet som inte är kopplat till ett protein). Harvard - här saknar jag T3. Undra varför man hoppar över det?

Det kan hjälpa till att tänka på hypofysen som en termostat och sköldkörteln som en värmare. Termostaten känner av låga temperaturer utanför kroppen och slår på den inre värmaren. När kroppstemperaturen når en inställd tröskel signalerar termostaten värmaren att sluta fungera. I kroppen är det TSH som produceras av hypofysen som signalerar sköldkörteln att göra mer T4. När det finns mindre fri T4 i blodet känner hypofysen av de låga nivåerna och börjar göra mer TSH.

Varför inte kontrollera sköldkörtelhormoner direkt?

Varför inte kontrollera sköldkörtelhormonerna (T3 och T4) själva för att se om körtlarna inte fungerar korrekt?

Sköldkörteln tillverkar endast små mängder T3. Även i fall av svår hypotyreoidism sjunker T3-nivåerna inte så mycket. T4 produceras i stora mängder av sköldkörteln. Men TSH är ett mycket överlägset screeningtest eftersom små förändringar i T4 orsakar stora TSH-spikar. Vanligtvis när en person har hypotyreos, blir TSH-nivåerna mycket höga sätt innan T4-nivåerna faller under det normala. Så i vår analogi är termostaten mycket känslig för små temperaturvariationer. Hm, här är vi tillbaka till att man bara tittar på TSH. Det finns många med ett ok TSH men för lågt T4 och T3, eller tvärtom. Därför kan det i mina ögon finnas anledning att titta på dom. Det här är något som kommit under de senaste åren. Och jag tänker att det måste finnas någon forskning bakom det så jag jag får undersöka det. Mina läkare tar alltid TSH, T4 och T3?

Det är därför en normal TSH nästan alltid betyder att sköldkörteln är frisk och producerar tillräckligt med sköldkörtelhormoner. Forskning finner att ett enkelt TSH-test är tillräckligt för att identifiera hypotyreos i 99,6% av testerna.

Du kanske har hört talas om expanderade eller fullständiga sköldkörtelpaneler, som ofta innehåller tester för TSH, total T3, total T4, fri T3, fri T4, anti-TPO-antikroppar, tyroglobulin och omvänd T3. Det finns inga bevis för att dessa extra test hjälper till att diagnostisera och hantera sköldkörtelsjukdom, även om de definitivt lägger till kostnaderna för hälsovården. Förespråkare för utvidgad sköldkörtelanalys tror att mer data kan stödja en personlig interventionsplan. Men vad som händer i ett laboratorietest misslyckas ofta att spegla den utarbetade dansen av hormoner i kroppen. Dessutom är resultaten mycket varierande. Det som händer i din kropp idag kan förändras inom några dagar eller veckor, även utan betydande ingripanden.

Hur behandlas hypotyreos?

För att göra saken ännu mer förvirrande rekommenderar vi fortfarande inte universell behandling för personer som har subklinisk hypotyreos: något förhöjd TSH (mellan 4,12 och 10 mU / ml) och normal fri T4.

Även om subklinisk hypotyreos är förknippad med sämre hälsoresultat, kan behandling med sköldkörtelhormonmedicin inte förbättra en persons symptom och livskvalitet. Här finns en engelsk studie som säger tvärtom. Det visar vikten på att hålla sig uppdaterad och att det finns flera olika skolor som säger olika saker.

Ur mitt perspektiv kan mer laboratorietest orsaka ångest, generera ytterligare tester och leda till onödig behandling, som kan kosta hundratals och ibland tusentals dollar. Vi har goda bevis för att stödja enkla tester för att diagnostisera hypotyreos och följa människor som behöver behandling för det. Jag rekommenderar att fråga alla läkare (och bloggare) som rekommenderar test som inte stöds av klinisk forskning. Det kan låta som en bra idé att kolla fler biomarkörer, men det är viktigt att förstå begränsningarna för svaga bevis innan du börjar på denna resa. På några av dessa webbplatser är dollartecken bara ett klick bort. Ok, det handlar om ekonomi? Inte ett ord om att kortisolprov enligt FASS ska tas innan medicin sätts in. FDA kanske har andra kriterier än i Sverige.

Poängen

Enligt de flesta riktlinjer ger en TSH under 10 god försäkran om att en person inte har hypotyreos.

Om du diagnostiseras med subklinisk hypotyreos och du inte vill ta sköldkörtelhormoner är det rimligt att kontrollera TSH och gratis T4 på två till tre månader för att se om några förändringar har inträffat. Här motsäger sig författaren själv, undra vad han egentligen tänker?

Om din huvudsakliga oro är din energinivå kan det hjälpa att äta en hälsosam diet med hela maten, träna mer, minska stress och sova väl. Dessutom kan detta tillvägagångssätt förbättra många kroniska hälsoproblem - och det kommer det kostar inte många kronor.

Så enligt forskningen så räcker det med TSH, jag har bläddrat förbi det några gånger. Men forskning är kumulativ så om 10 år kan det ha kommit nya direkt. Men det lär utvisa sig, men nu vet vi grunden till varför vissa läkare nekar andra prover än TSH.

https://www.health.harvard.edu/blog/need-to-check-your-thyroid-maybe-not-2019072217388

PCOS OCH NY FORSKNING

Vad är PCOS - PCOS är en av de vanligaste orsakerna till mensrubbning hos kvinnor i fertil ålder. Det kan även leda till Chusings och det är en väldigt jobbig sjukdom då den påverkar möjligheten att bli gravid. De behöver ofta gynekologisk hjälp med olik hormoner.  Det finns mer att läsa på bloggen om PCOS.

Man har dragit igång ett stort forskningsprojek för att hjälpa dessa kvinnor, för det är vanligare än vi tror.

Ett stort forskningsprojekt på 2,4 miljoner pund pågår vid University of Birmingham för att förbättra behandlingen för kvinnor med polycystiskt äggstocksyndrom (PCOS).

PCOS drabbar minst tio procent av alla kvinnor och orsakar oregelbundna perioder och svårigheter att försöka bli gravid. De flesta kvinnor med PCOS har höga nivåer av manliga hormoner, kända som androgener, i sitt blod, vilket också kan orsaka oönskad kroppshårtillväxt och akne. Många kvinnor med PCOS kämpar med att vara överviktiga eller också drabbas av ångest och depression men även av chusing som i slutändan kan leda till sekundär binjureinfussinens.

Tidigare forskning  från University of Birmingham har funnit att kvinnor med PCOS också har en ökad risk för metabolisk sjukdom, såsom diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdom. De här kvinnorna lider enorm av sin sjukdom och ni ser hur hög procentsatsen är. 10% av den kvinnliga befolkningen.

Universitetets forskning har också funnit bevis på att kvinnor med PCOS överproducerar manliga hormoner i sitt kroppsfett, vilket resulterar i en uppbyggnad av giftigt fett i blodet, vilket kan orsaka leverskador. Samma forskargrupp publicerade också en studie  som fann att kvinnor med PCOS har en ökad risk för fet leversjukdom - den näst vanligaste orsaken till levertransplantation.                                                                                                                             Jag undrar om deras gynekologer talar om detta? För söker man på svenska sidor så står inget av detta. Och det borde vara mer information om det då levern är ett av våra viktigaste organ. Man kan enkelt stötta sin lever själv. Det finns olika örttinkturer som fungerar bra på levern.

Ett nytt större projekt, finansierat av ett forskningsbidrag på 2,4 miljoner pund från Wellcome Trust, kommer att bestå av tre studier med upp till 1 000 kvinnor med PCOS.           Jag ser det som välkommet att man lägger så mycket pengar för att hjälpa dessa kvinnor. Men det visar även på deras lidande annars skulle inte så stora forskningsprojekt inledas.

Den första studien, som kallas DAISy-PCOS-studien, som nyligen inledde rekrytering, kommer att utvärdera deltagarnas metaboliska hälsa och deras manliga hormonnivåer för att identifiera om det finns biologiska markörer i kroppen som kan förutsäga risken för en person med PCOS som utvecklar metabola sjukdom.                                                                          Det går med andra ord att få en föraning om vad som komma skall och då kan man lättare förhindra att det uppstår.                                                              

I en andra studie, kallad 11OXO-PCOS-studien, kommer forskarna också att studera effekterna av två olika typer av manliga hormoner hos kvinnor med och utan PCOS; mäta hur hormonerna omvandlas och vad deras påverkan har på deltagarnas metaboliska funktion.   

Slutligen kommer den tredje studien att testa om blockering av produktionen av dessa hormoner med ett nytt läkemedel förbättrar metabolismfunktionen hos kvinnor med PCOS.  Vi får hoppas att man kommer till 3:e skedet snabbt, men eftersom det handlar om metabolism så finns det en hel det som man kan göra själv bara genom enkla kostförändringar. Men upplyser man kvinnorna om det tro?

Den laboratoriebaserade forskningskomponenten i det nya forskningsprogrammet kommer att se forskare som ansluter mänskliga liv, donerade för transplantation men anses olämpliga, till maskiner som fungerar som ett livsstöd för att hålla dem i funktion för att studera hur organen reagerar på läkemedel och hormonnivåer.                                                       Ja, det låter läskigt, men det är vad som händer när vi donerar våra kroppar, vi är till hjälp för andra i framtiden. Och vad ska man med kroppen till när man redan lämnat den? Låt den gå till ett välgörande ändamål.

Huvudutredaren professor Wiebke Arlt , chef för University of Birminghams Institute of Metabolism and System Research, sade: ”Polycystiskt äggstocksyndrom är ett vanligt tillstånd som drabbar upp till 16 procent av kvinnor över hela världen.                                          Opps, jag hade fel, 16% är många om man ser till världspopulationen.

"Vid University of Birmingham har vi redan gjort ett antal banbrytande upptäckter som har visat den verkliga omfattningen och utbudet av hälsoeffekter som kvinnor har med detta tillstånd.                                                                                                                                                         Det är med andra ord det universitetes sida man ska hålla sig uppdaterad med om man lider av PCOS

"Det är viktigt att vi nu bygger på vår befintliga forskning för att bättre förstå PCOS och i slutändan utveckla nya sätt att behandla och förebygga metabola sjukdomar hos kvinnor med PCOS."                                                                                                                                                   Det kommer i längden hjälpa dessa kvinnor och jag blir inte förvånad om det även kommer inte örter och liknande då man redan gjort studier på fänkåls inverkan.

Neelam Heera, grundare av välgörenhets Cysters som stödjer denna forskning och arbetar för att förbättra hälsa, utbildning och välfärd individer som lever med reproduktiva och psykiska problem, säger: ”Vi är mycket glada över att vara en del av detta forskningsprojekt och vi hoppas att det, tillsammans med vårt deltagande, kommer att bidra till att främja medvetenhet om PCOS inom marginaliserade och etniska samhällen.

”Det är viktigt att alla sektorer i samhället förstår hälsoeffekterna av PCOS så att de bättre kan hantera sina tillstånd. Att förstå PCOS kommer också att bidra till att minska stigmatiseringen kring de vanliga missuppfattningarna av PCOS. ”                                                                                                                                                  Många har svårt att ana hur det är att leva med sjukdomen, alla vet hur dumma människor fäller kommentarer över överviktiga människor. Att vara infertil och behöva hjälp för att bli gravid är bara det en stor press och alla lyckas inte. Att plocka skägg från hackan och behöva raka sig som en man. Inte kunna visa sig i korta kjolar utan att har rakat sig väl. Ja, ni kan tänka själv hur man mår som kvinna om man utsätts för detta.

Forskningen kommer att genomföras i samarbete med ett antal ledande experter vid University of Birmingham, inklusive professor Warwick Dunn, professor Peter Tino, professor Jon Deeks, Dr Simon Afford och Dr Konstantinos Manolopoulos. Det kommer också att involvera Dr. Karl Storbeck vid Stellenbosch University i Sydafrika.

Kvinnor med PCOS intresserade av att delta i DAISy-PCOS-studien, som undersöker könshormoner och metabolisk hälsa, kan kontakta studiet via e-post daisy-pcos@contacts.bham.ac.uk

https://www.birmingham.ac.uk/news/latest/2019/12/polycystic-ovary-syndrome-treatment-research.aspx

GÖR DINA MICROBER GLADA EFTER ALL JULMAT

Här är 5 vetenskapligt stödda sätt att göra ditt mikrobiom friskare 2020

Det är vanligt att människor fokuserar på sin hälsa i början av året.

Men få betraktar mikrobernas välbefinnande som lever i mänskliga tarmen - mikrobiomet - som är avgörande för en individs goda hälsa.

Hur viktiga är dessa bakterier? Det finns lika många bakterieceller i oss som det finns mänskliga celler , och de hjälper till att kontrollera allt från inflammation och utveckling och behandling av cancer till hur mycket energi vi får från våra livsmedel och kanske till och med vilka livsmedel vi begär och våra humör .

När vårt mikrobiom blir obalanserat, ofta indikerat när vissa arter eller grupper av bakterier blir alltför stora, kan dessa funktioner störas, vilket bidrar till utvecklingen av ett brett spektrum av sjukdomar som fetma, cancer, inflammatorisk tarmsjukdom och många andra.

Våra tarmmikrober är också ansvariga för gasproduktion när vi äter nya livsmedel eftersom dessa mikrober anpassar sig till denna nya näringskälla i deras miljö.

Så det är uppenbart att vi vill ha ett hälsosamt mikrobiom, men vad är det?

Det diskuteras mycket om vad som exakt utgör en frisk gemenskap av tarmmikrober, men en sak har blivit tydlig.

Människor behöver ett varierat mikrobiom med en mängd olika bakterier som snabbt kan anpassa sig till det stora utbudet av livsmedel som vi kanske vill konsumera medan vi fortfarande utför alla de viktiga funktionerna som att förhindra inflammation.

Så vad är några saker du kan göra för att stödja ett hälsosamt, olika mikrobiom?

Ät dina frukter och grönsaker

Medan alla olika livsmedel som utgör din diet kan påverka tarmens mikrobiom , är det fibern - kolhydraterna i vår diet som vi inte kan bryta ner oss själva men bakterierna i tarmen kan lätt använda - som driver bildningen av ett hälsosamt mikrobiom. .

Att äta ett varierat och rikligt urval av frukt och grönsaker är ett bra sätt att mata några av de mest hälsofrämjande bakterierna i tarmen.

Lägg till resistent stärkelse

Det mesta av stärkelsen i vår diet - som vitt bröd och pasta - bryts snabbt ner och absorberas. Men en bråkdel av stärkelsen är motståndskraftig mot matsmältningen och fungerar mer som en fiber som matar bakterierna i tarmen.

Resistent stärkelse har identifierats som särskilt fördelaktigt för att stödja alla de hälsosamma funktionerna i tarmmikrobiomet.

Vissa källor till resistent stärkelse inkluderar potatis och baljväxter.

Alla stärkelsekällor kan också bli mer resistenta efter tillagning och sedan kyla i kylen . Så de resterande potatis och pasta, kalla eller uppvärmda, kan ha lite mikrobiomfrämjande status, men det är inget jag rekommenderar, håll er till baljväxter.

Experimentera med olika fibrer

Inte alla tarmmikrobiom är desamma och inte alla fibrer är desamma. Vissa fibrer och mikrobiom blandas bättre än andra, beroende på vilka funktioner som finns .

Det betyder att du måste göra några experiment för att se vilka fibrer som får dig och din tarm att känna bäst. Du kan göra detta med fibertillskott eller med olika kategorier av fiberkällor som fullkorn, baljväxter eller kruciferösa grönsaker som broccoli.

Ge ditt mikrobiom ett par veckor för att anpassa sig till varje fiberkälla för att se hur det svarar.

Motion för både dig och dina mikrober

Regelbunden fysisk aktivitet är inte bara bra för ditt hjärta, det är också bra för din tarm . Studier visade nyligen att en del av laktatet som produceras under träning kan påverka vissa tarmmikrober - även om vi ännu inte vet hur och varför.

Börja långsamt om du inte har haft regelbunden fysisk aktivitet som en del av ditt dagliga liv. Om du börjar på nyårsdagen, vid alla hjärtans dag, kan du gå dagligen, eller göra någon tid av aktivitet som du gillar, för att hjälpa ditt hjärta, sinne och tarm.

Lägg till probiotiska livsmedel i din diet

Vad är probiotiska livsmedel? Dessa är livsmedel som innehåller mikroorganismer som har en hälsofördel.

Det finns flera olika typer av hjälpsamma mikroorganismer som läggs till livsmedel som yoghurt, eller som naturligt finns i andra jäsade livsmedel - som surkål eller kimchi - som ger dem en hälsofrämjande effekt . Pröva en av dessa livsmedel det nya året.

Du undrar kanske om probiotiska kosttillskott är lika fördelaktiga som probiotiska livsmedel. Hittills finns det inte tillräckligt med bevis för att säga det - så håll fast vid mat. Och ja, gröna bananer är bra probotika!

https://www.sciencealert.com/here-s-how-to-make-your-microbiome-healthier