Vi vet att när vi är riktigt låga så är vi inte så smarta. När vi ligger i fas så fungerar hjärnan bättre. Den här studien har tittat på om det påverkar när vi tar kortisonet. Den visar att det är viktigt att efterlikna kroppens normala kortisolkurva.
Frågan är hur väl vi gör det när vi ofta står på 10x10 mg hydrokortison. Man kanske skulle dela upp den i ett annat dosintervall. Mej är det för sent för i och med uttrappningen. Men det kan vara tänkvärt för de som blir stående på hydrokortison en längre tid eller livet ut. Själv lägger jag min uttrappning i fas med kortisolkurvan för att se om det gör någon skillnad.
Tidpunkten för kortisolersättningsbehandling för att bättre replikera utsöndringsmönstren hos individer med normala hormonnivåer kan leda till bättre resultat, med betydande förbättringar av kognitiv funktion, antyder resultaten av en liten UK-studie med friska frivilliga.
Glukokortikoider såsom kortisol är nyckelregulatorer för kognitiv, metabolisk och immunologisk homeostas. I det basala fysiologiska tillståndet släpps de i en 24-timmars døgnrytm med en topp strax efter uppvaknandet. -Här ser man det kognitiva sambandet med kortisol.
Dessa dynamiska svängningar, som ses i både blod och perifera vävnader såsom hjärnan, modifierar synaptisk aktivitet och upprätthåller stresskänslighet.
För närvarande tar de med binjurinsufficiens, som är ett livslångt tillstånd, dagligen hydrokortisonersättningsterapi , men det reproducerar inte fysiologiska hormonpulser och är förknippat med nedsatt livskvalitet, negativa metaboliska och kardiovaskulära riskprofiler och ökningar i proinflammatoriska cytokiner, tillsammans med minskad fysisk aktivitet och motivation och ökad trötthet. - Det är därför man om möjligt ska försöka bli kortisonfri om det är möjligt.
I denna studie av 15 friska män resulterade tiden av intag av kortisolterapi i linje med normala mänskliga utsöndringsmönster till betydande förbättringar i arbetsminnet när deltagarna var under högt kognitivt behov. - Helt klart finns det ett samband mellan hur vi tar vårt kortison och hur vi fungerar kognitivt.
Dessutom avslöjar forskningen att individer som fick samma dos kortisol men utan att ta hänsyn till normala utsöndringsmönster hade sämre sömnkvalitet än de andra deltagarna. - Om man rubbar kortosolkurvan så kommer även melatoninkurvan rubbas. Melatoninet är det hormon som får oss att sova.
Studien publicerades online 9 april av Konstantinos Kalafatakis, MD, PhD, University of Bristol, Storbritannien, och kollegor i Proceedings of the National Academy of Sciences.
"Läkemedelsindustrin har investerat mycket i att tillhandahålla nya och kraftigare läkemedel," säger seniorförfattaren Stafford L Lightman, MD, PhD, Henry Wellcome Laboratories of Integrative Neuroscience and Endocrinology, University of Bristol, Storbritannien, i ett pressmeddelande från institutionen.
"Men våra slutsatser tyder på att det snarare än att behöva använda nya läkemedel är tidpunkten för av kortison, i linje med kroppens eget rytmiska mönster för kortisolutsöndring, som är viktigt för normal kognition och beteende." - Intressant, här påvisar forskarna att istället för nya läkemedel så behöver man se över när på dagen man tar sitt kortison.
Detta, säger han, pekar på potentialen i kronobiologi för att förbättra terapier "genom att ta hänsyn till vikten av mönstret för läkemedelspresentation för kroppens vävnader." - Man ser vikten av när kroppen får sitt tillskott av kortisol och kan man förbättra mediciner och intag så de motsvarar den normala kortisolkurvan så vinner man stora fördelar medicinskt och i kvalitet av livet för patienten.
Lightman tillägger, "Detta kan vara viktigt inte bara för att förbättra kortisolersättningsbehandling utan har också stora konsekvenser [för] förståelsen av glukokortikoiddynamiken i stress och psykiatrisk sjukdom." - Man påpekar vikten av att inte bara förbättra medicin utan även hur och när man tar medicinen.
Pulserande hydrokortison som efterliknar normal sekretion ger bästa resultat. - Bäst resultat får dom som får en konstgjord kortisolkurva som påminner om kroppens egen.
För att avgöra om olika mönster av kortisoladministration hade olika effekter på kognitiva och beteendeprocesser genomförde forskarna en slumpmässig, dubbelblind, placebokontrollerad crossoverstudie med 15 friska manliga frivilliga i åldrarna 20 till 33 år som inte hade någon historia av neuropsykiatrisk sjukdom.
Alla män fick kortisolbiosyntesblockeringsmedlet metyrapon och en fast daglig dos av hydrokortison 20 mg på ett av tre sätt: Alla deltagare fick kortisolblockerande medicin.
- kontinuerlig hydrokortisoninfusion, som följde en normal dygnrytmiskhet men saknade någon fysiologisk ultradisk rytm (SCC-grupp);
- pulserande hydrokortisoninfusion, som följde en normal cirkadisk och ultradisk rytmiskhet (SCP-grupp); och
- aktuell optimal oral hydrokortisonersättningsterapi, med suboptimal dyk och ultradian rytmer (PO-grupp).
Under varje 5-dagars behandlingsperiod besvarade deltagarna nio frågor om självupplevd reaktivitet och känslor av välbefinnande vid flera tidpunkter.
Dessutom genomgick de funktionell MRI och slutförde ett batteri med enkäter som undersökte sömnkvalitet och arbetsminne (N-Back Task).
Även om det inte var någon total påverkan på varken positiv eller negativ påverkan i SCC- och SCP-grupperna, hade PO-individer högre negativa humörbetyg jämfört med dem i SCP-gruppen, med en genomsnittlig skillnad på 3,15 ( P = 0,009). - det visade sig att de som fick hydrokortison som följde dygnsrytmen inte påverkades nämnvärt, den andra gruppen upplevde humörförändringar,
Resultaten visade också att, jämfört med SCP- och PO-grupperna, hade individer i SCC-gruppen sämre sömnkvalitet, med mer och / eller längre perioder av rastlöshet och vakenhet. - De som inte fick hydrokortison utifrån dygnkurvan uppvisade rastlöshet och längre perioder av vakenhet.
När det gäller arbetsminnet behöll SCP-individer samma prestanda över två-och tre-back-sessionerna, i motsats till de andra två behandlingsgrupperna, där prestationerna i tre-back-sessioner var sämre jämfört med två-back-sessionerna. - Man såg att de grupperna som inte följde den normala dygnskurvan fick påverkan av arbetsminnet.
Sammantaget, jämfört med de andra behandlingarna, replikerar "oscillerande pulsad hydrokortison (SCP) -dosering närmast normala mänskliga mönster för kortisolutsöndring", säger forskarna. "Studiedeltagare presterade signifikant bättre över hela kognitiva uppgifter som de tilldelades under denna behandling och observerades ha förbättrad arbetsminneskapacitet under höga kognitiva krav." - Man observerade att de som fick hydrokortison utifrån dygnsrytmskurvan av kortisol fungerade signifikant (betydligt) bättre gällande kognitiva krav.
"Nuvarande optimala kortisolersättningsbehandlingar för patienter med primär eller sekundär binjur är otillräckligt förknippade med dålig psykologisk status", tillägger de. - Man anser att dagens medicinering för primär och sekundär binjureinsufficiens är otillräckligt påvisat samband med dålig psykisk status.
Så dessa resultat antyder "att närmare uppmärksamhet på aspekter av kronoterapi kommer att gynna dessa patienter och kan också ha stora konsekvenser för förbättrad glukokortikoiddynamik vid stress och psykiatrisk sjukdom." - Så resultaten antyder att man bör lägga större uppmärksamhet för hur man medicinerar och ta större hänsyn till den normala kortisolkurvan. Det kan ha konsekvenser vid stress och ev psykiatrisk sjukdom.
"Detta är en ambitiös studie och dess resultat ger en välkommen inblick i livskvalitet hos många binjurespatienter", säger Katherine White, ordförande för välgörenhetsorganisationen Addison's Disease Self-Help Group i Guildford, Storbritannien. - Självhjälpsgruppen för Addison i UK anser att studien ger en god inblick i deras livskvalitet.
"Studiens rapporterade slutsatser tyder på en spännande potential för kronobiologiska metoder i endokrin ersättningsterapi för att förbättra kognitiv funktion och sömnkvalitet för binjurespatienter," tillade hon.
Framtida studier på patienter med adrenokortikal insufficiens behövs nu, betonar författarna, inte bara för att minska sjuklighet hos nuvarande ersättningsregimer, "men också för att ge bevis från längre tids modifiering av ersättande kortisolrytmitet för förbättrad hjärnfunktion och en mer personlig tillvägagångssätt för glukokortikoidterapi. "
Finansiering för forskningen tillhandahölls av Medical Research Council och Wellcome Trust. Författarna har rapporterat inga relevanta ekonomiska relationer.
Proc Natl Acad Sci US A. Publicerad online 9 april 2018. Sammanfattning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.