SEKUNDÄR BINJURESVIKT - LITE KORT

Sekundär och primär binjurebarkinfussiens som är den rätta benämningen, men i folkmun kallar vi det sekundär binjuresvikt och primär Addison som är en autoimmun sjukdom.

Man skiljer på dessa 2 utifrån att dom påverkar binjurarna på olika sätt. 

Primär är att binjuren angrips av kroppen själv och inte kan fungera på ett vanligt sätt.

Sekundär binjurebarksvikt har namnet för att det är något som påverkar binjuren utan för den. 

Den sekundära binjurebarksvikten kan ha många olika anledningar. Men de har gemensamt att binjurarna inte fungerar pga yttre omständigheter i kroppen. Dit räknas:

• Läkemedelsutlöst binjurebarksvikt (iatrogen), det kan handla om behandling med kortison i mer än 3 månader eller längre behandling och att man trappas ut på kortisonet. När det gäller inhalator så tar det många år innan binjurarna påverkas. Dit räknas även injektioner, man säger att det är teoretiskt möjligt, men forskningen visar på att det är fullt möjligt och inte bara teoretiskt. Morfin i olika former under längre tid kan sätta ner funktionen av binjurarna. Jag ska forska i om det finns fler mediciner som kan ha samma otäcka biverkning.
• Hypofyssvikt, då krånglar hypofysen och den tillverkar inte tillräckligt med ATCH. ATCH är hypofysens signalhormon till binjuren att den behöver börja jobba. Saknar man tillräckligt med ATCH så jobbar inte binjurarna. Att ha ett hypofysadenom kan ge samma verkan. Adenom är en godartad tumör som kan störa ATCH produktionen.
• Stress är en vanlig utlösande faktor. Innan det gått så långt att man får binjurar som inte orkar så är det vanligaste att binjurarna jobbar väldigt mycket då stressen slår på kroppens varningsklockor, nu gäller det att slås eller fly. Det är en funktion som vi människor har kvar sedan urminnes tider.
• Man kan även ha en störning på hypotalamus vilket kan leda till sekundär binjurebarksvikt.

Av någon anledning så drabbas ofta kvinnor oftare än män. Och där kan man bara ha teorier. Vi kvinnor tenderar att ta våran hälsa mer på allvar och söker därför läkarhjälp snabbare medans män har en annan mentalitet som gör att dom bortser från symtomen längre än kvinnor. Gällande adenom så skiljer det inte mellan könen. 

Om man funderar lite längre runt kvinnor så tänker jag att dagens samhälle har en stor del i det. Ofta tar kvinnorna hemmet på större allvar, det ska vara städat och helst stylat. Män tenderar att kunna leva längre med dammråttor som hugger när man jagar dom. Barnens aktivitet faller ofta i större omfattning på kvinnorna. Samtidigt ska man vara en lyckad karriärkvinna. Tänker man efter som är det lite för mycket på tallriken och det skapar en ökad stress. Dagens samhäller kräver också att vi är uppkopplade 24/7. Istället för att besöka varandra och ha en vanligt liten skvallerkvart (utan någon förutsatt mening, bara ett uttryck) så vill vi visa upp och ha den relationen via olika sociala medier. Samhället har också förändrats och det råder ett tuffare läge över lag. Det är inte bara kraven, även kriminaliteten osv påverkar oss negativt.

Sen är det så att ofta får kvinnor problem med sköldkörteln och därpå så är man mer utsatt för risken att utveckla en sekundär binjurebarksvikt.

Det är viktigt att förstå att vi har samma symtom i stort som Addison patienter. De tenderar att ha mer hormoner som påverkas då det är en av binjurens uppgifter. De har ofta problem med kroppens salter, de är ofta i obalans sins emellan om man inte har för låga halter. Ofta förekommer DHEA brist, det kan uppstå vid sekundär binjurebarksvikt även om det inte är lika ofta.

Det som är viktigt för bägge grupper är att ha detta kort i sin plånbok eller mobil, händer det en olycka så måste sjukvårdspersonal snabbt kunna se att man använder hydrokortison/prednisolon. Den absolut viktigaste informationsbiten i detta är det halsband som ska delas ut från behandlande endokrinlogmottagning. Och det är bland det första sjukvårdspersonal tittar på. Det är ett allmänt vedertaget larmsystem för sjukvårdspersonal, det är många utsatta grupper i samhället som bär ett halsband där upplysning om sjukdom står. Min erfarenhet är att när jag hämtats av ambulans när en olycka skett så pekar jag på halsbandet, ambulanssjuksystrarna tar direkt kontakt med beredskapsläkare för bedömning och ordination. Vissa ambulanser har solu kortef i ambulansen - dvs en injektionsspruta som man ger akut vid akut kortisolsvikt eller trauma, tex en bilolycka. Alla län har det inte, men det finns i vissa län i Sverige.  

Min strategi som verksamhetschefen för ambulansen hade idén till eftersom jag i början ofta var utsatt för akuta kortisolsvikter. Det var att det fanns en vårdplan inlagd i min journal som alla beredskapsläkare har tillgång till. Då visste läkaren redan när ambulansen ringde vilken behandling eller icke behandling som behövdes. Själv var jag dum nog i början att ta en sjukresa. Jag slutade med det när jag blev medvetslös 2 gånger i taxin. Och akuten var tydlig med att det är 112 SOS jag skulle kontakta. Ibland så är larmcentralens personal inte säkra på hur allvarligt läget är och då har deras sjuksköterska övertagit samtalet och bedömt hur ambulansen ska prioritera. Ibland med blåljus och ibland inte. I mitt fall var det bara löjligt med blåljus, dom håller till 1 minuts körning från mej. Men det är en viktig bedömning, speciellt om man förlorar medvetandet, då är det bråttom.

Det kommer uppföljande inlägg som förklarar vart och en lite närmare. 

Uppkommer det frågor, ställ frågan i ett inlägg i forumet.