Kortisol, det så kallade stresshormonet, verkar bete sig på motstridiga sätt hos barn. Vissa ungdomar med beteendeproblem har onormalt höga nivåer av kortisol, medan andra med identiska problem har onormalt låga nivåer. Vad är det som händer?
Forskare vid Concordia University och Center for Research in Human Development kan ha löst kortisolparadoxen. I en banbrytande studie som publicerades i tidskriften Hormones and Behaviour , kopplar de kortisolnivåer inte bara till beteendeproblem, utan till hur länge individer har upplevt beteendeproblem.
"Vi studerade förhållandet mellan kortisolnivåer hos ungdomar med problematiska beteenden som aggression eller depression, och hur lång tid som har börjat sedan dessa beteenden," förklarar Paula Ruttle, huvudförfattare och doktorand vid Concordias avdelning för psykologi. "Kortisolnivåerna var onormalt höga när problembeteenden började, men onormalt låga när de hade varit närvarande länge."
För att få individens kortisolnivåer analyserade forskare salivprover tagna från 96 ungdomar under tidig tonår. De matchade sedan kortisolnivåer till beteendebedömningar som gjordes i barndomen och igen under tonåren. Problembeteenden klassificerades som antingen "internalisering" (depression och ångest) eller "externisering" (aggression, uppmärksamhetsproblem).
Rider på kortisoldygnsrytmen
Ungdomar som utvecklade depression-liknande symptom eller ångestproblem i tonåren hade höga nivåer av kortisol. De som utvecklade symptom tidigare hade emellertid onormalt låga kortisolnivåer. Slutsatsen? Kortisolnivåerna stiger när individer först stressas av depression eller ångest, men minskar sedan igen om de upplever stress under en längre period.
"Det verkar som om kroppen anpassar sig till långvarig stress, till exempel depression, genom att stänga det normala svaret," säger medförfattare Lisa Serbin, en psykologprofessor som är Rutts doktorandledare och Concordia University Research Chair in Human Development.
"För att ta ett extremt exempel, om någon ser en björn på gården, upplever den personen en" flight or fight "-reaktion, fortsätter Serbin, en medlem av Center for Research in Human Development. "Stressnivåer och därför kortisolnivåer går upp. Men om samma person ser björnar i trädgården varje dag under ett år, blir stressresponsen avstängd. Så småningom blir kortisolnivåerna onormalt låga."
Aggressivt beteende i barndomen
Vid första anblicken verkar studieresultat från barn med aggressivt beteende och uppmärksamhetsproblem motsäga denna teori. I denna grupp fann de att låga nivåer av kortisol var relaterade till aggressivt beteende både under barndomen och ungdomarna. Författarna hävdar emellertid att eftersom aggressivt beteende ofta börjar under det andra året av livet eller tidigare, kan personer ha varit stressade i flera år innan de deltog i studien, vilket resulterade i onormalt låga kortisolnivåer.
"Detta trubbiga svar är vettigt ur en fysiologisk synvinkel," säger Ruttle. "På kort sikt hjälper höga nivåer av kortisol kroppen att svara på stress. Men på lång sikt är överdrivna nivåer av kortisol kopplade till en rad fysiska och psykiska hälsoproblem. Så för att skydda sig själv stänger kroppen av kortisolsystemet - men forskning visar att det inte heller är bra. " Här pratar man om det trubbiga svaret igen, detsamma jag fann i forskningen om CFS.
Vad, oroa mig?
Personer med ett trubbigt svar på stress kanske inte svarar på saker som skulle - och borde - göra andra människor nervösa. Till exempel presterar barn med långvarigt beteendeproblem dåligt i skolan. På grund av deras trubbiga stressresponser kanske dessa unga inte är oroliga för tentor, så de bry sig inte om att förbereda sig så mycket som sina kamrater.
Studien har många betydande konsekvenser, enligt Serbin. "Denna forskning antyder att interventioner bör börja så snart ett beteendeproblem uppstår," säger hon. "För barn med svåra externa problem kan det vara mycket tidigt, kanske till och med när de är förskolebarn eller småbarn.
"Vi har nu bevis på att beteendeproblem hos barn är kopplade till mental och fysisk hälsa. Att ta en" vänta-och-se-attityd "kanske inte är det rätta tillvägagångssättet."
Denna forskning finansierades av Socialrådets och vetenskapsrådets forskningsråd i Kanada och de kanadensiska instituten för hälsoforskning.
Forskningen gäller barn, men om jag översätter det på mej själv så kan jag dra många paralleller. Så jag tror att gjorde man detsamma på vuxna så fann man samma problem. Och tråkigt nog så tar man inte kortisolprov idag när man utreder NP-funktionsnedsättningar på barn. Där kanske man skulle vara lite mer noggrann.
Jag som utredare inom barn och ungdom som socialsekreterare kommer ta med mej det här som en viktig lärdom, det kan förhindra mycket elände, med ett enkelt kortisolprov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.