H-P-A axelns ständiga påslag... förändrar hela oss i grunden!
Fight-Flight-Freeze-Fawn...Fäkta-Fly-Frys-Foga sig... detta är våra instinktiva reaktioner på det vi kallar STRESS...reaktionerna är helt naturliga...det är bara det att vi lever "dysfunktionellt" idag. H-P-A axeln skall inte ligga på hela tiden...
När hjärnan uppfångar stressignalen träder en evolutionär överlevnadsreaktion i funktion. Den kallas ofta för kamp- och flykt reaktionen och förbereder kroppen på att möta ett hot,av exempelvis ett lejon. H-P-A axelns tre livsviktiga hormon - adrenalin, noradrenalin och kortisol - strömmar (i mycket högre nivåer) in i blodet och ger omedelbara biokemiska och fysiologiska förändringar.
Denna stressreaktion ingår i en uråldrig försvarsmekanism som passade våra förfäders stenåldersliv bättre än vårt i den digitala tidsåldern.
För oss är livets kamp och påfrestningar psykologiska snarare än fysiska, utdragna oftare än omedelbara. Det kan leda till ett fortlöpande stresstillstånd.
Resultatet: långdragna fysiska och andliga spänningar som frestar alltför hårt på kroppen.
En person som inte kan vila upplever sin grundstruktur vara hotad. Reflexmässigt strävar man då efter att skapa en trygg tillvaro och hålla kvar det invanda.
Man klamrar sig fast vid vana strukturer, tappar i kreativitet och tenderar att bli mer försvarsinställd. Man blir alltmer labil och kan utan större provokation både fara ut i ilska eller börja gråta.
Man reagerar utan spärrar, utan att tänka. Allt känns tungt och motigt. Självkänslan lakas sakta men säkert ur. Man blir offer i sin situation och beter sig allmänt "barnsligt" och krävande.
Allt är andras fel. Man orkar helt enkelt inte med människor. Får svårt att lyssna. Blir lättstött, har svårt att skämta och skratta.
Drar sig undan, går sällan till personalrummet, låter bli att äta med arbetskamraterna. Ett cyniskt förhållningssätt är heller inte ovanligt, utan förmåga till empati och engagemang i andra människors situation.
Förutom de psykologiska förändringarna ändrar en människa under kraftig press också ofta andra sidor av sitt beteende.
Missbruk av alkohol, ändrade matvanor och tandgnisslande är några exempel. Undvikande strategier är också ganska vanliga. Låta bli att svara i telefonen. Låta bli att öppna posten. Låta bli att betala räkningar. Låta bli att gå och lägga sig, man har ändå så svårt att sova . . . Listan kan göras lång.
En person som befinner sig i detta tillstånd av känslomässig utarmning, i kombination med starka ensamhetskänslor och isoleringstendens, kan ofta inte själv bryta mönstret. Man springer för livet. Inga argument i världen hjälper, inte ens en påtvingad sjukskrivning.
Tidigare stressforskning skilde på positiv och negativ stress. Denna forskning pekade mot att god kontroll över arbetssituationen, även om den innehöll många krav, var en slags skyddsfaktor. Problemet är att även om man har roligt, arbetar mycket och har god kontroll över sin arbetssituation så upplever inte alltid kroppen det.
Att aldrig vila eller att vila alldeles för lite är likvärdigt med en hotsituation för vårt biologiska system.
Det tar många år att utveckla permanenta skador i energimobiliseringssystemet. Sårbarheten är individuell men riskfaktorerna kan vara både individuella och organisationsrelaterade.
Organisationer som kan bränna ut sina anställda karakteriseras av hög arbetsbelastning, tidspress och oklara arbetsuppgifter med inbyggda rollkonflikter. Ger man inte uppmuntran och uppskattning och inte låter medarbetare vara delaktiga i arbetets utformning, skapar man en grogrund för utveckling av stressrelaterade sjukdomar. Starka hierarkiska strukturer kan därför också bidra negativt.
Människor som ständigt är i kampsituation, exempelvis personer med det så kallade typ A-beteendet, är i riskzonen, liksom de med utpräglat låg självkänsla. Svåra livshändelser, allvarlig sjukdom, ekonomisk stress är andra viktiga faktorer som ökar riskerna för att drabbas.
Personer med höga krav på sig själva. Personer som är dåliga på att sätta gränser. Personer som känner skuld över att inte räcka till. Kreativa, emotionellt engagerade och ambitiösa personer som har ett starkt behov av att bli sedda och uppskattade, som har svårt att delegera, som är lojala och har svårt att säga nej till medarbetare, tillhör också riskgruppen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.