Vi diskuterar binjurar, hypofyser, ATCH och vad det än må vara. Elisabeth och Cecilia har båda bidragit till min tanke om hur kroppens system är involverade i varandra. Bara det endokrina systemet är mycket mer komplext än binjurar och sköldkörtel. Men jag blev nyfiken och sniffade runt lite.
Studien är svår läst, men man kan snappa upp lite av det som är viktigt.
En relation mellan sköldkörtel- och binjuredysfunktion har erkänts under en tid. Vissa mänskliga autoimmuna tillstånd kan till exempel förstöra både sköldkörteln och binjurebarken och resultera i kombinerade hormonbrister. Utöver autoimmun förstörelse är emellertid en relation mellan sköldkörteln och adrenokortikal funktion mindre tydlig.
Det har visat sig att glukokortikoidöverskott undertrycker den centrala sköldkörtelaxeln, medan sköldkörtelhormon har föreslagits att reglera adrenokortikal funktion genom förändringar i glukokortikoidmetabolismen i levern -
Här ser man sammanhanget mellan hur sköldkörteln och binjurarna ser ut. För mycket kortisol undertrycker sköldkörtelhormonerna samtidigt som sköldkörtelhormonerna påverkar binjurarnas funktion.
Jag har lärt mej vikten av att dessa två system som ingår i samma hormonaxel bägge är i balans. För mycket sköldkörtelhormon pressar binjuren. För mycket kortisol av tex stress undertrycker sköldkörtelhormonet vilket ofta leder till att man vill öka medicineringen. Här har man gjort precis så på mej. Höjt och höjt, det har lett till omöjlighet att trappa ut kortisonet.
Sammantaget är dessa studier begränsade i omfattning, och alla verkliga regleringsförhållanden mellan dessa körtlar är fortfarande tröga (Samuels och McDaniel [ 1 ], Johnson et al [ 2 ]). Detta är anledningen till studien av Huang et al ( 3) är både aktuell och ny. Dessa utredare visar för första gången att sköldkörtelhormonet, som verkar genom en av dess receptorisoformer (THRB1), har en direkt roll i adrenokortikal utveckling och funktion.
Binjurebarken hos däggdjur utvecklas från mellanliggande mesoderm, medan binjuremedulla härstammar från neuroektoderm (nervcrestceller). Binjurebarken bildar först en omogen zon, som senare ersätts av mogna kortikaltyper. Den omogna eller fosterzonen hos människor producerar dehydroepiandrosteronsulfat, som används av moderkakan för att producera östrogener. Den definitiva eller vuxna zonen hos människor och andra däggdjur producerar däremot mineralokortikoider och glukokortikoider.
I omogna möss har en inre kortikal zon beskrivits som uttrycker det steroidmetaboliserande enzymet, 20-a-hydroxysteroid-dehydrogenas (20aHSD). Detta kallas x-zonen och regresser hos manliga men kvarstår hos kvinnliga vuxna möss. Huruvida det finns en utvecklingsekvivalent för denna zon hos högre däggdjur är oklart för närvarande. Intressant nog är gonadala faktorer, gonadotrofiner och sköldkörtelhormon kända för att modifiera uppkomsten av denna zon (Huang et al). Huang et al visar, med användning av ett ß-galaktosidas-märkt Thrb1- lokus, att THRB1 kolokaliserar med 20aHSD till x-zonen i möss. Dessutom visar de att T 3- behandling orsakar hypertrofi av denna zon i vildtyp men inte Thrb - / -möss. Som författarna påpekar har sköldkörtelekstrakt också rapporterats inducera hypertrofi av binjurebarken hos andra arter, såsom kanin och katt, som saknar en definierbar x-zon, vilket antyder att detta fynd kan vara generaliserbart för andra däggdjur inklusive människor.
Beväpnad med denna kunskap kan man nu undra om sköldkörtelhormonbrist i sig kan orsaka subtil eller öppen adrenokortikal hormonbrist genom att agera direkt på körtlarna. Utmaningen här är att bättre förstå fetalzonen, som inkluderar x-zonen, i adrenal kortikals funktion. Det verkar som att den definitiva vuxna cortex utvecklas från yttre kapselceller som migrerar in i körtlarna, men författarna antyder att x-zonen kan representera en annan källa till celler som är involverade i stressresponsen. Tyvärr testades inte denna hypotes ytterligare i deras studie. Man kan till exempel förutsäga att hypotyreos begränsar det akuta stressresponset på ACTH eller att överskottet av sköldkörtelhormon ökar nivåerna av steroidhormon.
Här visar forskningen på sammanhanget hur komplext sammanhängande de är, men vi pratar mesta dels om dem som egna separata organ som inte berör varandra. Men det finns ett mycket komplext samspel dem emellan som man behöver läsa på mer om för att förstå. Men kort hypo begränsar påsläpp av hormonet ATCH som får binjuren att jobba. Eller som de skriver, för mycket ökar nivåerna av kortisol, det betyder att binjuren är tvungen att jobba extra för att hänga med. Och de jobbar på övertid och blir så småningom trötta. Råkar man ut för en binjuresjukdom så är binjurarna extra utsatta för för mycket sköldkörtelhormon. Vi medicineras med kortison ganska ofta för att binjurarna ska få vila, men om man har en viss funktion så fortsätter för mycket sköldkörtelhormon att tvinga dom att jobba. Och de blir ännu tröttare och får inte den vila de behöver och som vi medicineras för. Så det gäller att hitta balans. För dom påverkar varandra. Har man problem med hypofysen så ser vi att sköldkörtelhormon påverkar den och förmågan att producera ATCH vilket är nödvändigt för att binjuren ska jobba.
Alternativt, författarna föreslår att sköldkörtelhormonet kan reglera progesteron- och 11-deoxikortikosteronnivåer via 20αHSD, vilket är känt för att katabolisera båda hormonerna, och detta kan förändra binjurens funktion på något okänt sätt. Slutligen, med tanke på att sköldkörtelhormonet reglerar adrenokortikal cellutveckling, kan det också ändra cellytantigener och vara involverat på något sätt i att inducera adrenokortisk autoimmunitet. Mer arbete måste göras för att besvara dessa frågor.
Här ställer sig forskarna frågande, vilket är utvecklingen på forskningen, nämligen nya frågor. Som vi ser så tror inte forskarna att hela sanningen om systemens samspel är känt ännu. Om det kommit ny forskning om det vet jag inte än.
En tydlig roll för sköldkörtelhormonreceptorer i utvecklingen av cerebellum, näthinnan och cochlea har visats med hjälp av Thrb - / - möss (Ortiga-Carvalho et al [ 4 ]), och många av dessa studier har utförts av Forrest-gruppen . Denna studie utvidgar vår kunskap om sköldkörtelhormon till utveckling av binjurebarken och ger en potentiell mekanism för att förklara oigenkänd adrenokortikal hormonbrist i modeller av medfödd hypotyreoidism och överskott av adrenokortikalt hormon i tillstånd av överskott av sköldkörtelhormon.
Forskarna konstaterar att studien ger mer kunskap om just sköldkörtelhormonets betydelse för hormonbrister i binjuren.
Det här var en svår studie, men den väcker tankar och jag är inte bäste man att tolka sköldkörteln. Men den pekar helt klart på sambandet som man inte får glömma bort. Och klart det finns andra hormoner inblandade, men där vågar jag inte ge mej in.
Artikeln publicerades 2015 så det finns säkert en fortsättning på det här, förhoppningsvis mer begriplig.
Hej Måste få skriva av mig lite, tar sen ett tag 50 mg levaxin men hjälper ej , blir sämre istället, har haft svettningar när jag skulle sova igårkväll, tog över 2 tim. innan jag kunde somna, har så ont i kroppen, somnade ett tag , sen svårt att somna om..har jobbigt med synen, mest ena ögat, när jag andas känns andningen tyngre..illamående ofta, har även vitiligo sen jag var ung. har endast på fm ätit havregrynsgröt.har smärta då och då i magen..ont i nacken, känns ibland som jag ej orkar sitta upp,är svag i benen, blodtrycket tog en dag förut, när jag låg ned, det visade ganska bra, men när blodtrycket tog igen då jag stod upp, så blev det lågt..väntar på att få komma till sjh. medicin den 3 februari, läkarbesök och svar på blodprover jag tagit för ett tag sedan..jobbigt att må så här varje dag..orkar knappt gå ibland..ingen energi..jag vill gärna få veta vad som är normalt av detta jag har?
SvaraRadera