Binjure Incidentaloma - binjuretumör - en studie gjord på Gotland

Adrenal Incidentaloma: Klinisk bedömning av 483 patienter mellan 2014-2018

Vad är det?
En bredare tillämpning och teknisk förbättring av abdominalavbildningsprocedurer under senare år har lett till upptäckt av obekräftade binjuretumörer i ökande frekvens. Dessa serendipitöst upptäckta lesioner, även kallade adrenal incidentalomas, har blivit ett vanligt kliniskt problem och måste undersökas för bevis på hormonell hypersekretion och / eller malignitet. 

I detta kapitel diskuteras information om prevalens, etiologi, radiologiska egenskaper och lämplig biokemisk utvärdering för att avgränsa arten och hormonell status för binjurar incidentalom. 

Trots att det samlas upp data, finns det fortfarande kontroverser när det gäller noggrannheten hos diagnostiska tester och avbrott som används för att fastställa hormonell hypersekretion, potentiella långsiktiga följder, indikationer för kirurgisk behandling samt varaktighet och intensitet av konservativ hantering och uppföljning. 

Nyligen har kliniska riktlinjer som föreslår en diagnostisk och terapeutisk algoritm publicerats för att hjälpa till i klinisk praxis, men flera områden är fortfarande diskutabla och kräver ytterligare forskning. För fullständig täckning av alla relaterade områden inom Endokrinologi,

Sammanfattning Introduktion:

Adrenal incidentaloma (AI) definieras som en massa eller skada i binjurarna som upptäcks förresten av en avbildningsmodalitet utförd av skäl som inte är relaterade till binjurarna. Över hela världen upptäcks AI hos upp till 5% av patienterna som genomgår en abdominal CT. I västra Gotalands län i Sverige hittades AI i 4,5% av all abdominal CT som utfördes mellan 2002-2004. När AI har upptäckts, bör ytterligare undersökningar utföras för att se om lesionen är godartad eller malign och om lesionen överproducerar binjureshormoner.

Syfte:

Syftet med denna studie var att se hur vanligt AI är i modern tid och att beskriva dess egenskaper såväl som dess hantering i sjukvården.

Metoder:

En retrospektiv beskrivande studie utfördes vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Kliniska, radiologiska, biokemiska och histopatologiska data för alla AI som hänvisades till avdelningarna för endokrinologi och endokrin kirurgi, mellan åren 2014 till 2018, granskades. Resultat: Totalt 483 patienter hade AI, 289 (60%) kvinnor och 194 (40%) män. Medianåldern var 69 år (intervall 70; IQR 17). AI detekterades med en CT-skanning i 456 (94%) och 340 (70%) följdes upp med ytterligare avbildning. Fyra hundra femtiosju (95%) patienter genomgick biokemisk screening. Godartade och inaktiva lesioner upptäcktes i 431 (89%) fall. Maligna tumörer hittades hos 14 (3%) patienter; 8 (1,7%) binjuremetastaser, 4 (0,8%) adrenokortikal karcinom och 2 (0,4%) primär binjureleiomyosarkom.
Hormonaktiva tumörer hittades hos 38 (8%) patienter; 21 (4,3%) feokromocytom, 13 (2,7%) primär aldosteronism och 4 (0,8%) hyperkortisolism. Adrenalektomi utfördes i 54 (11%) fall. Slutsats: De kliniska, biokemiska och radiologiska egenskaperna visar att AI: er i de flesta fall är godartade och inaktiva skador, som inte kräver någon medicinsk eller kirurgisk behandling, och att överskott av uppföljning bör undvikas. Men en liten men betydande mängd av lesionerna är antingen hormonproducerande eller maligna tumörer som behöver noggrann hantering och behandling.

Populärvetenskaplig sammanfattning 

Accidentellt upptäckta binjuretumörer: Klinisk sammanställning av 483 patienter mellan 2014–2018. Ett adrenalt incidentalom (AI) är en tumör i binjuren som upptäcks accidentellt vid en radiologisk utredning som är utförd på grund av en annan anledning än en misstanke om en binjuresjukdom. 

Tidigare studier har visat en förekomst av AI hos 0,4–5% av alla som genomgår en datortomografiundersökning av buken, vilket gör att AI är väldigt vanligt förekommande inom sjukvården. Trots att AI upptäcks slumpmässigt, så måste det handläggas på ett noggrant sätt. 

Under en AI utredning så måste man ta reda på om tumören är godartad eller elakartad och ifall tumören överproducerar binjurehormoner som då kan orsaka en primär binjuresjukdom så som feokromocytom, primär aldosteronism och Cushing’s syndrom. 

Elakartade fynd måste utredas vidare för att se om det är en primär cancer (binjurebarkscancer) eller sekundär (binjuremetastas). En hormonell utredning utförs för att se om fyndet överproducerar binjurehormoner som då kan orsaka diverse symptom så som hjärtklappningar, huvudvärk, svettningar, högt blodtryck, förhöjt blodsocker, benskörhet och övervikt. Syftet med denna studie var att sammanställa och beskriva den kliniska data och egenskaper av AI samt dess utfall. 

Därav utfördes en retrospektiv beskrivande studie inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Man granskade patienternas journaler som hade remitterats till endokrinologen mellan 2014-01-01 tills 2018-05-31 och analyserade relevant klinisk information så som röntgenfynd, blodprovsresultat och allmän handläggning. 

I studien fann man totalt 483 patienter med ett AI, varav 289 (60%) var kvinnor och 194 (40%) män. Medianåldern var 69 år. Tumören upptäcktes via datortomografi hos 456 (94%) och 340 (70%) följdes upp med ytterligare radiologisk undersökning. 457 (95%) patienter hade genomgått någon form av en hormonell screening. Av de 483 fallen, hittade man godartade inaktiva fynd hos 431 (89%). Godartade hormonöverproducerande tumörer hittades hos 38 (8%). 

Elakartade tumörer hittades hos 14 (3%). 54 (11%) patienter genomgick kirurgisk borttagande av binjuren genom adrenalektomi. 

De kliniska, radiologiska och biokemiska egenskaperna av denna studie visar att AI utgörs av godartade inaktiva förändringar i majoriteten av fallen, som inte kräver någon medicinsk eller kirurgisk behandling och därav borde överflödig uppföljning undvikas i dessa fall. En signifikant andel av tumörerna är maligna eller hormonöverproducerande som orsakar en primär binjuresjukdom, dessa kräver noggrann handläggning med utförlig behandling samt uppföljning.

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/25558