FUNKTIONELL MEDICIN OCH FÖRSÄKRINGSBOLAG SAMT KERSTIN BISMAR

Lägg till bildtext

Det är faktiskt lika spännande som det låter. Vilket recept, man kan undra vad det kommer ut för rätt om man beställer det. Faktum, det är funktionell medicin som serveras på fat.

I Sverige finansierar Skandia, Länsförsäkringar och EuroAccident en klinisk prövning med anknytning till funktionell medicin. Det förvånade mej när jag hittade det. Men om försäkringsbolag lägger till pengar så handlar det om att dom ser en vinst i slutändan. Så funkar alla bolag. Man måste ha en vinst för att kunna fortsätta och agera på marknaden så det är inget konstigt. Att man gör det via funktionell medicin gör att det har övertygat 2 svenska stora aktörer och en europeisk aktör på försäkringsmarknaden. 

Kerstin Biskmark är involverad och det borgar för kvalitet med hennes kunskapsbank.

Aktuell studie med anknytning till funktionell medicin

I Sverige finansierar Skandia, Länsförsäkringar och EuroAccident en klinisk prövning med anknytning till funktionell medicin. Kortfattat kan man säga att undersökningen kommer att rikta in sig mot patienter med nedsatt sköldkörtelfunktion (hypotyreos) som får sköldkörtelhormon men som ändå har symtom som trötthet, diffus värk och viktproblem trots normala värden. – Det är oklart vad som ligger bakom det här tillståndet, som oftast drabbar medelålders. Patienterna blir ofta sjukskrivna och lider av värk och uttalad trötthet. Symtomen stämmer inte med fibromyalgi och vi måste därför vara förutsättningslösa i det kommande arbetet, säger Kerstin Brismar som leder studien. Hon är känd för bl.a. sin diabetesforskning och 5:2-dietstudien. Försäkringsbolagen som lever på att vi är friska ser vinsten med att arbeta med helheten, vilket många alternativa medicinare gjort under många år. Försäkringsbolag skulle inte satsa pengar på något dom inte tror kan spara pengar åt dem. Det är inte girighet, det är företagsverksamhet.

Kerstin Brismar berättar att specialisterna (endokrinologerna) vanligtvis inte tar emot dessa patienter, eftersom det inte finns någon tydlig endokrinologisk diagnos. Nej, den dörren verkar ibland ha specialistlåst som inte ens låssmeden rår på.

Femton patienter kommer att rekryteras till studien (som har det fullständiga namnet Personanpassad livsstilsmedicin vid läkemedelsbehandlad primär hypotyreos med kvarstående symtom), som genomförs enligt den funktionella medicinens helhetskoncept

– Studien kommer att kretsa kring kost, motion, stresshantering och kunskapsuppbyggnad. Det blir föreläsningar, träffar med rehabläkare och enskilda samtal med psykologer. Vi kommer att ta blod- och urinprover och söka svaret på frågan om det finns en koppling till någon biologisk markör. Jag måste söka upp studien om det är möjligt, det vore intressant att se om det finns någon biologisk markör.

Kerstin Brismar har arbetat på Sophiahemmet i några år och där kommit i kontakt med den här patientgruppen. Hon konstaterar att det tar tid att hjälpa patienterna.

– Det handlar om individuella insatser och behandlingen kan ta ett år eller så. Enligt min erfarenhet är det fråga om att förstå, bry sig om och lyssna in. Ibland har patienterna egna lösningar. Här visar läkaren på en enorm klokhet, hon inser att patienten ofta känner sin kropp bäst själv. Vi lever i dom 24/7.

Studien beräknas komma igång i maj 2016 och ska vara klar runt årsskiftet 2016/17.

Kan funktionell medicin revolutionera framtidens sjukvård?

”Det finns inga sjukdomar. Det finns bara symtom!”

Det här är ett drastiskt och kontroversiellt uttalande, hämtat från en webbintervju med den amerikanske läkaren Mark Hyman, som är ledare för det nya centret för funktionell medicin vid Cleveland Clinic i Ohio. Långt ifrån alla tillskyndare av funktionell medicin skulle hålla med Hyman, men hans uttalande kan ändå ses som en ”vägskylt” för vad den här medicinska inriktningen står för – alltså att sjukdomar presenteras med symtom på ett antal underliggande tillstånd som inflammation, oxidativ stress och felaktig respons från immunförsvaret.

Mer precist är funktionell medicin en vetenskapsbaserad utveckling av skolmedicinen som är på frammarsch i USA. Enligt Nordiskt nätverk för personanpassad livsstilsmedicin, NNPLM, (http://nnplm.org) söker den funktionella medicinen efter de utlösande faktorer som gett upphov till ett visst kliniskt tillstånd och de faktorer som gör att tillståndet består. Den tar sin utgångspunkt i att vi alla är biokemiskt olika och har skilda behov på grund av det unika samspelet mellan gener och miljö. Nära samarbete mellan läkare och patient.

Nytt synsätt

Per Båtelson, välkänd vårdentreprenör som startade Capio, är en av förgrundsgestalterna i Sverige när det gäller funktionell medicin. Han är bl.a. ordförande i NNPLM.

– Man kan säga att det är ett nytt sätt att se på hälsa respektive sjukdom. Inom funktionell medicin tar man symtomen på stort allvar redan på ett tidigt stadium. Istället för att bara dämpa symtomen, används modern teknik sprungen ur de molekylärmedicinska landvinningarna. Fokus ligger på att utifrån brister hos patienten, söka hitta en balans hos denne.

Påståendet att dagens vård av kroniska sjukdomar främst handlar om symtomlindring kan verka provocerande. Kerstin Brismar på Karolinska institutet (KI), som leder en studie med anknytning till funktionell medicin (se längre fram i artikeln), vänder sig delvis mot det begreppet och vill förtydliga att man inom endokrinologin självklart inte endast behandlar symtom: En läkare som exempelvis ordinerar insulin till en patient med typ 2-diabetes behandlar orsaken – alltså nedsatt insulinproduktion, och inte endast symtom – trötthet, viktminskning, illamående och törst, som försvinner när patienten får insulin.

Tittar på patientens historia

Företrädare för funktionell medicin (FM – se www.nnplm.se) menar att det som skiljer sig från dagens vårdmetodik är att man tittar längre tillbaka i patientens historia. Man ställer sig frågan ”varför?”, t.ex. Varför är insulinproduktionen nedsatt?

Svaret eller svaren på den frågan är den egentliga orsaken till sjukdomen. Ofta har svaret att göra med patientens livsstil. Om en person äter dålig kost och ägnar sig åt för lite fysisk aktivitet kan bukspottkörtelns insulinproduktion tvingas gå på högvarv tills bukspottkörteln inte längre orkar tillverka allt insulin som behövs för att ta hand om den konstant höga sockerhalten i blodet. Teoretiskt skulle även felaktig kost orsaka inflammation som drabbar bukspottskörtelns insulinproducerande celler.

Miljögifter är en annan bidragande faktor. Därför tittar man också på patientens exponering för exempelvis tungmetaller, hormonstörande ämnen i plaster och andra skadliga kemikalier.

Hälsa och sjukdom kan ses som de yttersta ändarna längs ett kontinuum. Om du är frisk behöver du ingen medicinsk behandling. Om du är sjuk behöver du behandling. Men inom funktionell medicin omfattar det här kontinuumet också en gråzon där man varken är helt sjuk eller helt frisk.

Målet i livsstilsmedicinen är att fånga upp patienter redan i den här gråzonen, så långt uppströms som möjligt, eftersom det ofta är mycket lättare att förebygga att tidiga symtom utvecklas till sjukdom än att bota sjukdomen när den väl har uppstått.

Metodiken inom funktionell medicin handlar om ett nära samarbete mellan läkare och patient. Varje patient är unik och därför skräddarsys behandlingen efter individens biokemi, genetik och livsvillkor.

– Det handlar om att förstå samband som läkarvetenskapen tidigare inte har förstått. Bl.a. är det fråga om att vi människor de senaste femtio åren har fått en försämrad livsmiljö i form av t.ex. ökad stress. Men det är också fråga om livsstil och genetiskt betingade faktorer.

Kan vara tänkbar behandlingsmetod

Varför kan det då finnas ett intresse i försäkringsbranschen för den här studien av livsstilsåtgärder? En av delfinansiärerna till ovanstående studie är Skandia.

– För oss är det fråga om att kunna hjälpa kroniskt sjuka patienter med kvarstående symtom där den klassiska medicinen gått bet. Den här studien riktar in sig på en patientgrupp där funktionell medicin skulle kunna vara till hjälp, säger Kristina Hagström, hälsostrateg på Skandia, och fortsätter:

– Skulle det visa sig att den faller väl ut, finns det en rad andra diagnoser där man kan fundera över ifall funktionell medicin är en tänkbar behandlingsmetod. Men vi är samtidigt helt klara över att det finns delade meningar om förtjänsterna med funktionell medicin. Det vore intressant att höra hur de tänker nu när studien som smygit mej förbi har implementerats i försäkringsbolagen.

Livsstilsfrågor handlar om kunskapsbakgrund

 – Som vanligt är det den mer utbildade delen av befolkningen som tagit del av – och tagit ställning till – de här nya rönen. Samtidigt finns det kanske andra delar av befolkningen som i högre grad skulle kunna dra nytta av dem. Livsstilsfrågor handlar i hög grad om kunskapsbakgrund hos den enskilde, betonar Per Båtelson.

I dagsläget får patienten själv stå för hela behandlingskostnaden. Per Båtelson menar att det finns så stora fördelar med funktionell medicin att staten borde engagera sig. För att skapa en mer jämlik vård, anser han att den här behandlingsmetoden skulle inrymmas inom den offentliga vårdfinansieringen. Och här kämpar 2-heal och andra seriösa aktörer för att förändra den ordinarie vården.

Men vägen dit är troligen lång, vilket även Per Båtelson är väl medveten om. Förutom att det finns delade meningar inom läkarkåren, är den trånga sektorn bristen på utbildad vårdpersonal. I dagsläget kan man endast få tilläggsutbildning i USA, där det går att få certifiering vid Institute for Functional Medicine (IFM) i Seattle. Det finns ett intresse från IFMs sida att etablera sig i Europa, men hittills har inga beslut fattats. Bragé-kliniken i Stockholm har stöd av SLL och bedriver liknande vård. Intressant, det ska jag forska vidare i.

– När det gäller det politiska intresset för funktionell medicin, är intresset svalt. Den här gruppen är svårast att övertyga – kanske för att perspektivet sällan sträcker sig över en mandatperiod, konstaterar Per Båtelson till sist. Det har gått ett par år och man ser att det blir mer och mer populärt ju mer forskningen framskrider med nya rön.

Helhetsbild istället för en specialitet i sänder

Per Båtelson pekar på att många människor har näringsmässiga obalanser som kan ge nedsatt fysisk funktion i mer eller mindre utsträckning. Felaktig kost som försämrar tarmfloran och orsakar så kallad läckande tarm kan bidra till många olika kroniska besvär. Och många av de somatiska sjukdomarna påverkar psyket, eftersom hjärnan är extremt känslig för obalanserna i kroppen. Det kan leda till bl.a. sömnsvårigheter och depression.

Tanken är att vårdgivaren ska inrikta sig på att koppla ihop sjukdomstecken till en helhetsbild, istället för att vårda ett symtom via en specialitet i sänder. På det sättet vill man uppnå en effektiv, proaktiv och hållbar vård som är långsiktigt lönsam.

– Självklart innebär det här en enorm utmaning för professionen och för den befintliga vårdapparaten.  Jag sticker inte under stol med att det är fråga om ett helt nytt arbetssätt, konstaterar Per Båtelson.

Och visst finns det olika åsikter i läkarkåren om den här behandlingsmetoden, både motståndare och företrädare. Per Båtelson påpekar att de läkare som har en närmare koppling till molekylärbiologin har haft lättare att ta till sig de nya rönen.

Samtidigt har det i USA vuxit fram något av en folkrörelse kring funktionell medicin. Inte minst försäkringsbranschen har tvingats förhålla sig till detta. Många försäkringsbolag är positiva, men även här är meningarna delade och ibland att betrakta som avvaktande. Jag kommer höra mej för när jag är på banan med försäkringsbolagen, de som förstår vikten av helhetsbilden kommer få mina pengar i framtiden.

Jag tänker att äntligen tänker sjukvården det Hasse Söderström berättade för mej för 35 år sedan. Så den alternativa medicinen har haft perspektivet länge och nu har vetenskapen kommit i kapp.

https://nft.nu/sv/kan-funktionell-medicin-revolutionera-framtidens-sjukvard

Patientens ställning i vården

Vi är många som upplever att vi inte blir lyssnade på, att man rutinmässigt genomför besökt som egentligen inte ger så mycket. Olika parter samarbetar inte och var och en håller sig till sitt lilla område, så var och en sköter sitt. Men hur tänker man? Jag består inte av delar. Jag som människa är en helhet och jag vill att det ska vägas in i de olika vårddelar jag besöker. 

Jag läser i forum hur folk är förtvivlade över att olika vårdgivare som finns på samma plats inte tar sig tid och samråder för att det ska bli bäst för patienten. Ivo har tittat på detta och ser alla dom problemen, men paradoxalt så finns det förslag att IVO inte ska befatta sig med patienters problem i vården. Mer om detta i ett annat inlägg.

Jag hittade detta i Läkartidningen, och jag undrar om de olika specialisterna läser artikeln och i bästa fall tänker till. Men det kan man bara hoppas på... Min fråga när jag läser detta är "vem och vad är vården till för idag?" Jag som binjurepatient vet med mej att under min värsta period så var jag inte kapabel att ta ansvar för min egen vård. Och här sitter jag idag med 2 olika diagnoser på samma organ. Det har missats totalt. Jag själv upptäckte det av en tillfällighet och nu får jag ta hjälp utifrån för att fastställa eller förkasta. Hur blir det för dom som inte har en läkare utanför vårdapparaten som inte kan få det stödet? Det är faktiskt skrämmande att fundera över eftersom jag vet att det är många som sitter i den sitsen och jag hör lika mycket att dom inte blir lyssnade på.

Jag funderar om man ska vara på och ifrågasätta via patientnämnden? Det brukar föga hjälpa och jag vet att många bara inte har den orken. 

Så det är inte bara jag och andra patienter som undrar, vem är vården till för?

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har sammanfattat sina iakttagelser från sin tillsyn och tillståndsprövning under det gångna året i en rapport som lämnats till regeringen. Rapporten är ett resultat av en inventering och analys av en mängd olika tillsyns- och tillståndsärenden som myndigheten fattat beslut om under året. Det kan exempelvis vara enskildas klagomål, egeninitierade granskningar, lämplighetsprövningar och lex Maria-ärenden.

IVO lyfter särskilt fram några iakttagelser:

• Kompetensförsörjning. Man lyckas inte behålla och rekrytera personal med rätt kompetens inom vård och omsorg.
• Det finns brister i samverkan med den enskilde i fokus. Det leder till att patienten måste ta ett alltför stort ansvar för att samordna sina vård- och omsorgsinsatser. Det kan skapa långa väntetider, leda till felaktig medicinering och oro.
• Patientens ställning är svag. Vården utformas inte i tillräcklig utsträckning med den enskildes behov och önskemål i fokus. Vården behöver individanpassas, både vad gäller bemötande och behandling.

IVO beskriver problemen med kompetensförsörjning och samverkan som särskilt oroande eftersom det utsätter den enskilde för risker.

Majoriteten av förra årets iakttagelser inom hälso- och sjukvården handlar om brister i bemanning och kompetens. Problemet beskrivs som mycket utbrett och allvarligt. »Vi ser att det kan leda till felbehandlingar, brist på vårdplatser, uteblivna uppföljningar, felplaceringar, långa väntetider, en ansträngd arbetssituation för vård- och omsorgspersonalen och så vidare«, skriver IVO i rapporten.

Orsakerna till svårigheterna att behålla och rekrytera personal beskrivs som mångbottnade. En förklaring kan vara en obalans på arbetsmarknaden – efterfrågan är större än tillgången för flera yrkeskategorier i vården. Andra förklaringar som nämns är att personalresurserna inte används effektivt och att det råder en ansträngd och stressig arbetssituation i vården.

Problemen med kompetensförsörjning ligger till grund för flera nationella insatser som myndigheten planerar 2018–2020. IVO kommer även att prioritera samordning kring barn och unga med psykisk ohälsa och personer med samsjuklighet.

Men IVO lyfter även fram några ljuspunkter. Bland annat i form av olika satsningar som görs för att kunna rekrytera och behålla kompetent personal, framför allt inom primärvården. Och när det gäller beslutade lex Maria-ärenden bedömer IVO att lärandet i verksamheterna har blivit bättre. Uppföljningen och kunskapsspridningen fungerar däremot sämre, enligt myndigheten.

Under 2017 utredde IVO 490 klagomålsärenden gällande akutmottagningar och 90 klagomål som rörde prehospital vård. Som Läkartidningen tidigare har berättat ökade antalet klagomål jämfört med 2016. Klagomålen handlar främst om brister i vård, behandling och diagnostisering och de flesta rör kirurgi och primärvård. Norrbotten och Västergötland hade flest klagomål per 100 000 invånare, i Kalmar och Halland klagade patienterna minst på vården.

IVO fattade under förra året beslut i 146 lex Maria-anmälningar gällande akutmottagningar och 53 gällande prehospital vård. IVO gjorde även flera tillsynsinsatser på eget initiativ under 2017, bland annat en större egeninitierad tillsynsinsats vid landets akutmottagningar.

IVO:s upplysningstjänst, dit patienter, brukare och anhöriga kan ringa, har noterat fler samtal som handlar om klagomål på hyrläkare på vårdcentraler som brister i sin yrkesutövning, bristande tillgänglighet inom psykiatrin och frågor om journalförstöring. Även bristande språkkunskaper hos läkare inom primärvården tas upp allt oftare.

Rapporten var »Vad har IVO sett 2017?« hittar du i sin helhet här.

http://lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2018/03/Det-sag-Ivo-forra-aret/

SANNINGEN OM NDT - NYHETSTIDNING

KARIN BISMARK - AT - EXPRESSEN ÄGER BILDEN

Många sköldkörtelsjuka vill bli behandlade med NDT, naturligt sköldkörtelhormon från gris. Men svårigheten att få tag på medicinen har gjort den närmast kultförklarad.

Många ser den som ett mirakelmedel, men inom den offentliga vården vill få läkare skriva ut den. Vad beror det på? Och varför får vissa medicinen och andra inte? 

Vi har intervjuat två experter – en som skriver ut medicinen och en som inte gör det – om riskerna med NDT.

Mer än en halv miljon svenskar, flest kvinnor, lider av hypotyreos, låg funktion i sköldkörteln. 

En stor del av de drabbade, cirka 20 procent, blir inte hjälpta av standardmedicineringen med syntetiska hormoner som finns i läkemedlet Levaxin eller med den nyare medicinen Liothyronin, som också innehåller syntetiskt hormon och kan ges i kombination med Levaxin. 

Många av de sköldkörtelsjuka som inte blir hjälpta av den vanliga behandlingen med syntetiska hormoner vill prova att äta NDT, som är ett naturligt sköldkörtelhormon från gris.

Ökar risken för hjärtinfarkt och kan i värsta fall orsaka cancer
Stor okunskap om sjukdomen gör att patienterna blir lidande
Privatläkaren: ”Jag är inte orolig för biverkningar”

Men det naturliga sköldkörtelhormonet är svårt att få tag i. Preparatet NDT är godkänt bland annat i USA, men inte i Sverige, och får bara skrivas ut av läkare som sökt och fått licens från Läkemedelsverket. 

2018 kom det in nästan 1 500 licensansökningar till Läkemedelsverket. På listan av läkare som fått licens finns många endokrinologer och allmänläkare, både inom den offentliga och privata sjukvården.

Men på de flesta endokrinologmottagningar inom den offentliga vården säger man att man slutat med nyförskrivningar av NDT. Trots att många av läkarna fortfarande skriver ut NDT till befintliga patienter vill ingen bli intervjuad om det.

Expressen har sökt ett flertal av de läkare inom den offentliga vården som finns med på Läkemedelsverkets lista över de som beviljats licenser. Men ingen av dem vill svara på frågor om NDT. 

Avsaknaden av nationella riktlinjer för behandling av hypotyreos och svårigheten att få tag på NDT har gjort medicinen närmast kultförklarad bland de sköldkörtelsjuka. Många ser den som en mirakelmedicin och gör allt för att få tag på den.

Ett sätt är att vända sig till dyra privatkliniker i Sverige och Norge. Men många självmedicinerar också med NDT som de beställt på nätet.

– Att köpa NDT på nätet och självmedicinera vill jag verkligen avråda ifrån. Det är helt okontrollerade produkter och det är ytterst osäkert vad de innehåller överhuvudtaget. Preparatet kan överföra virussjukdomar och tillväxtfaktorer som på sikt i värsta fall kan orsaka cancer, säger Kerstin Brismar som är professor i endokrinologi på Karolinska institutet.

Kerstin Brismar har har jobbat kliniskt som endokrinolog sedan början av 1970-talet och har behandlat och hjälpt hundratals patienter med hypotyreos genom åren.Jag skriver inte ut NDT, inte ens till mina vänner eller min familj. Det är alldeles för osäkert och okontrollerat, säger hon.

Kerstin Brismar förklarar att det är osäkert hur mycket sköldkörtelhormon NDT innehåller. Det kan skilja 10 procent på styrkan i medicinen från olika förpackningar.

– Att hitta exakt rätt dosering är jätteviktigt om man har hypotyreos, och det kan ta lång tid. Om man i stället äter Levaxin och Liothyronin, som är syntetiskt framställda vet man exakt hur mycket hormoner medicinerna innehåller och att det är samma innehåll i alla förpackningar. Det gör de medicinerna till en mycket säkrare behandling. Levaxin finns dessutom i åtta olika koncentrationer vilket möjliggör individanpassad dosering, säger hon och fortsätter.

– Förutom att NDT teoretiskt kan överföra virus och tillväxtfaktorer finns det en risk för hjärtinfarkt om man överdoserar, speciellt om man är lite äldre. Och en ny studie som gjorts i Kanada visar att NDT leder till större risk att drabbas av störd sockerbalans.

För Kerstin Brismar är det viktigt att skriva ut mediciner som är kontrollerade och som man vet exakt vad de innehåller.

– De endokrinologer som inte skriver ut NDT är inte ogina eller elaka. Det är av säkerhetsskäl vi inte vill använda det preparatet, förklarar hon.

Kerstin Brismar säger att det finns en stor okunskap kring sjukdomen hypotyreos  bland många läkare i Sverige och det gör att patienterna blir lidande.

– Många patienter med hypotyreos mår inte bra. Vi behöver både större kunskap kring sjukdomen, speciellt studier på varför 20 procent inte mår bra trots normala värden under behandling med Levaxin, och tydliga nationella riktlinjer om hur sjukdomen ska behandlas.

– Dessutom behövs både mer forskning och individanpassad vård, säger Kerstin Brismar.

Läkaren Ali Hajimirsadeghi, som är grundare till den privata specialistmottagningen Hagakliniken i Göteborg, hjälper många sköldkörtelsjuka och skriver ut NDT på licens. Han har cirka 150 patienter som får NDT på licens.

– Jag är inte orolig för biverkningar. Jag har kunskap om medicinen och jag gör noggranna undersökningar med flera tester innan jag skriver ut NDT. Under första året när man börjar med medicinen är man på kontroller hos mig tre till fem gånger, berättar Ali Hajimirsadeghi, som är specialist inom kardiologi och invärtesmedicin.

Ali Hajimirsadeghi berättar att de flesta av hans patienter med hypotyreos blir bra med Levaxin och Liothyronin, men att en del av hans patienter inte tål de syntetiska hormonerna.

– Det finns många som inte tål kemiska läkemedel. För dem är NDT ett bra alternativ. NDT har varit ett godkänt läkemedel i Sverige fram till 1993. Nu är NDT godkänt i USA, Kanada, Kina och Tyskland, säger han och fortsätter:

– Jag tror tyvärr att många svenska läkare har för dålig kunskap. Vi läkare måste bli duktigare på att lära oss mer om mediciner. Om man kan för lite om en medicin vågar man ju inte skriva ut den. Kunskap och erfarenhet är det som behövs.

Ali Hajimirsadeghi håller med Kerstin Brismar om att vi behöver läkare med större kunskap och mer forskning på sjukdomen som kan leda till nya, bra direktiv.

– Den här gruppen patienter har det inte lätt. De har rätt att kräva mer av oss läkare och vi måste ge det bästa till våra patienter. Jag tycker det är skrämmande att folk blir så desperata för att de inte får hjälp att de köper NDT på nätet och självmedicinerar.

– Jag har mött folk som har medicinerat sig själva med NDT utan att de ens testat om de har hypotyreos. Kroppen tål mycket, men om man överdoserar NDT kan det leda till hjärtinfarkt om man har ärftlighet för kärlkramp. Man kan också drabbas av ångest. 

KÄLLA EXPRESSEN

Hypofysen

 Endokrinologin kring hypofysen och dess sjukdomar är komplex, och vägarna till korrekt diagnos många. Flertalet hypofyssjukdomar utgörs av tumörer, huvudparten av dessa är adenom. Symtomflora och diagnostik diskuteras i en översikt.

Sverige insjuknar mer än 100 människor per miljon invånare och år i hypofyssjukdomar. Precisa incidenstal är dock svåra att få fram, då många fall – särskilt av prolaktinom – diagnostiseras och behandlas i öppen vård och således inte blir registrerade. Flertalet hypofyssjukdomar utgörs av tumörer, där huvudparten är endokrint inaktiva eller aktiva adenom (Tabell I). Tumörerna är nära nog aldrig metastaserande, men 30–40 procent av dem är invasivt växande, dvs har brutit igenom den omgivande barriären av dura i sella turcica och kan växa in i sfenoidalsinus, parasellärt i sinus cavernosus, suprasellärt direkt mot hjärnan utan mellanliggande skikt av diafragma sellae eller i benvävnad i corpus sfenoidale. Hos en mindre andel patienter uppkommer akuta neurologiska symtom i samband med en akut intrasellär expansion orsakad av en blödning eller infarkt i tumören. Huvudparten av tumörerna har dock en långsam tillväxt, vilket medför att de flesta patienter visar en långsam symtomutveckling. Tumörerna är därför förhållandevis stora då patienten söker för sin sjukdom. Vägarna till diagnos är fyra: – hypofysär underfunktion, – hypofysär överfunktion, – lokala symtom såsom huvudvärk, synfälts- och synpåverkan, dubbelseende, – diagnos av en slump. Symtomfloran vid hypofyssvikt: de lågviktiga symtomens tyranni 

Trötthet, uttröttbarhet, okarakteristisk sjukdomskänsla, kroppsvärk (särskilt i extremiteternas periferi), aptitlöshet utan särskild viktminskning, oförmåga att hyperpigmenteras i solsken samt yrsel. Tyder dessa symtom på en kortisolbrist beroende på sviktande produktion av adrenokortikotropt hormon (ACTH) (Figur 1)? Trötthet, frusenhet, tröghet i tanke och rörelser, torr hud, långsamhet. Kan detta vara en hypotyreos beroende på brist på tyreoideastimulerande hormon (TSH)? Ökat sömnbehov, dålig kvalitet på både vakenhet och sömn, behov av att äta ofta, akutlängtan efter sötsaker, muskelsvaghet, fettansättning kring buken (som bara inte går att svälta eller arbeta bort), tunn krackelerad hud och en pinande uttröttbarhet. Brist på tillväxthormon (GH)? Det sexuella livet, initiativförmågan, den kroppsliga och psykiska styrkan är borta; nu finns bara impotensen, svettningarna i skov och återigen den okarakteristiska kroppsvärken. 

Symtom på hypogonadism beroende på brist på luteiniseringshormon och follikelstimulerande hormon (LH/FSH)? Oförmåga att få igång amningen – det enda kliniska tecknet vi har på bristande prolaktinfunktion? Tillsammans ger dessa symtom en klassisk anamnes på panhypopituitarism, som vanligen orsakas av stora, endokrint inaktiva (tidigare kallade kromofoba) adenom, stora prolaktinom eller kraniofaryngeom. Även infarcering samt inflammation och atrofi av framloben kan ge panhypopituitarism, som blir särskilt svårfångad när datortomografi (DT) eller magnetresonansundersökning (MR) visar »normalstor» hypofys. 

Figur 2. Koronala T 1-viktade bilder av hjärnan hos 56-årig man med stor, endokrint inaktiv hypofystumör. T v före och t h efter tillförsel av gadoliniumkontrast intravenöst. Efter kontrast sker en homogen uppladdning av tumören. Synnervskorsningen, som är markerad med pilar, är kraftigt upplyft och sträckt över tumörens övre del men ej påtagligt komprimera.


Symtom vid överproduktion av hypofyshormoner Den prolaktinproducerande hypo fystumören är den vanligaste endokrint aktiva tumören. Patienten har inte något »dysendokrint» utseende. Besvären är relaterade till prolaktinets hämmande effekt på gonadaxelns alla nivåer. Förutom menstruationsstörningar, bristande libido och impotens besväras patienten av spontan eller palpatoriskt provocerbar galaktorré, dåligt minne, oförmåga att koncentrera sig och ofta en vätskeretention på några få kilo. Den GH-producerande tumören medför att samtliga kroppens cellsystem utsätts för ett kroniskt överskott av anabolismens, lipolysens och vätskeretentionens hormon. Tillväxten av skelett och brosk märks mest på händer och fötter, käke, näsa och öron. Värk i rygg och perifera leder är inte ovanligt. Mjukdelsökningen ger allmän svullnadskänsla, svettningar, svullna, stela, fumliga fingrar och snarkningar. Tillväxthormonets stimulering av tyroxinets dejodering till biologiskt aktivt trijodtyronin (T 3) ger en hypermetabolism med ökad värmekänsla och varmsvettningar. Kroppen blir fettfattig med accentuering av muskler och alltmer grovfårade fettfattiga kinder, riklig grovporig hud samt inte så sällan huvudvärk och diabetes mellitus. Vid diagnos kan patienten i majoriteten av fallen erinra sig ökande besvär under tiotalet år, kanske omfattande karpaltunnelsyndrom, snarkoperation, utredning för höftledsartros eller lumbalstenos. Den ACTH-producerande hypofystumören ger katabolismens, proteinnedbrytningens, syndrom i alla kroppens cellsystem. Varje individ illustrerar detta på sitt sätt. De tydligaste tecknen är plufsigheten, ansiktsrundningen och den fjuniga behåringen i ansiktet, i kombination med fettansättningen centralt på kroppen och supraklavikulärt. Depression, striae, hypertoni, osteoporos med kotkompressioner, diabetes mellitus och blödningstendens parad med trombostendens kompletterar den kliniska bilden. 80 procent av alla Cushing-syndrom beror på ett ACTH-producerande hypofysadenom. De övriga kan orsakas av binjuretumör, ektopisk produktion av kortikotropinfrisättande hormon eller ACTH från tumörer från ett trettiotal lokalisationer i kroppen, företrädesvis lunga, tymus och bukspottkörtel. Den TSH-producerande hypofystumören är en raritet; endast någon patient/år diagnostiseras i Sverige. Kliniken är hypertyreos associerad med förhöjt TSH. Det senare förbises ofta, och de flesta patienter har tyvärr redan genomgått tyreoideaoperation eller radiojodbehandling för sin hypertyreos när diagnosen ställs vid »hypertyreosrecidivet». Blandtumörer är vanligt förekommande vid GH- och prolaktinproducerande tumörer. Ca 30 procent av patienterna med akromegali visar samtidig överproduktion av prolaktin [1]. Vid diagnostik av prolaktinom är det viktigt att utesluta GH-komponent i denna tumör, eftersom primärbehandlingen då blir kirurgisk och inte farmakologisk med oral dopaminagonist. De endokrint inaktiva tumörerna kan producera varierande mängder såväl av gonadotropinerna LH och FSH som av den alfa-polypeptidkedja som är identisk i LH, FSH och humant koriongonadotropin (HCG). Omkring en tredjedel av de »endokrint inaktiva» adenomen har förhöjda koncentrationer av alfa HCG/alfa-subenhet i serum vid diagnostillfället. 

Biokemisk diagnostik Vilka tips kan hjälpa kolleger att i strömmen av hjälpsökande ta rätt prov i rätt tid? Vid sjukdom i hypotalamus eller hypofys är kardinalkonceptet att hormonproduktionen från binjurar, sköldkörtel, äggstockar/testiklar är låg beroende på bristfällig stimulering från hypotalamus–hypofys. Denna låga målkörtelproduktion av hormoner kan inte uppregleras av ökad hypofyshormonaktivitet, eftersom systemet med negativ såväl som positiv återkoppling är satt ur funktion (Figur 1). Hypogonadism skall tas som hjälp till tidig diagnostik, främst vid endokrint inaktiva tumörer och vid prolaktinom. Patienten själv, man såväl som kvinna, verbaliserar vanligen inte dessa besvär eftersom också libido saknas Alla vet att man skall utreda hypogonadismen hos en kvinna under 50–55 år som inte har regelbunden menstruation. Låga–»normala» gonadotropinvärden (LH/FSH) i kombination med lågt östrogen hos en kvinna efter menopaus är ett lika starkt tecken på hypotalamisk/hypofysär insufficiens som amenorré med låga–»normala» LH/FSHvärden är hos en icke gravid kvinna i fertil ålder. Testosteronets produktions- och eliminationshastighet sjunker successivt hos män över 50 år, men en man behåller vanligen livet ut sina testosteronnivåer inom nedre referensområdet. Nivåer under detta, i kombination med normala eller låga LH/FSH-värden, talar för hypofyssjukdom. Mäns hypogonadism förblir dock länge odiagnostiserad. Vi bör betänka detta och själva hämta fram anamnesen vid mötet med män som söker för lågviktiga devitaliseringssymtom. Kortisolbrist ger, till skillnad från Mb Addison, ingen kombinerad hyperkalemi–hyponatremitendens, eftersom renin–angiotensin–aldosteronsystemet är intakt. Blodtrycket är för åldern lågt, framför allt i stående, men vanligen inte så uttalat lågt som vid kortisolbrist beroende på binjurebarksjukdom. S-kortisol överstigande 400 nmol/l klockan 08–09 vid fasta talar starkt emot kortisolbrist. På patienter med nivåer därunder utförs ACTH-test. Vid det hittills mest använda testet ges 250 µg Synacthen intravenöst i bolus vid valfri tidpunkt på dagen; efter 30 minuter skall serumkortisol normalt överstiga 550 nmol/l. Vid en modernare variant av ACTH-testet ges 1 µg Synacthen intravenöst i bolus och S-kortisol mäts efter 30 respektive 40 minuter. Normalsvar, mer än 550 nmol/l, krävs vid 30′ eller 40′ [2]. ACTH-testet, som inte ger några biverkningar, kan också användas vid screening för att upptäcka den kortisolbrist som beror på primär binjurebarksjukdom (Mb Addison), framför allt vid den allra vanligaste formen av kortisolbrist, den iatrogena efter perioder av steroidbehandling. ACTH-testet ger sålunda hållpunkter för kortisolbrist oavsett orsak. Ytterligare utredning krävs för nivådiagnostik av bristen. Kortisolöverproduktion ger sig tillkänna genom förhöjd dygnsutsöndring av kortisol i urinen, och diagnosen säkerställs ytterligare genom dexametasonhämningstest. Klockan 23 intar patienten 1 mg dexametason per os, och serumkortisol analyseras klockan 08 morgonen därpå. Om kortisolnivån då överstiger 70–100 nmol/l (sämre hämbarhet i hög ålder) talar detta också för Cushing-syndrom beroende på autonom överproduktion av kortisol. Sköldkörtelhormonbrist manifesterar sig genom lågt S-T 4 i kombination med ett S-TSH-värde som, till skillnad från det vid den vanliga primära hypotyreosen, ligger lågt eller inom normalvärdesområdet. Under utvecklingen av en hypotyreos blir S-T 4 patologiskt lågt betydligt tidigare än S-T 3. Notera också att TSH vid enstaka tillfällen kan vara måttligt förhöjt. Sådana falskt förhöjda TSH-nivåer, 5–12 mU/l, kan bero på samtidig kortisolbrist eller sekretion av abnorma TSH-molekyler. Sköldkörtelhormonöverskott fastställs genom analys av S-TSH, T 3 och T 4. Vid TSH-producerande hypofystumörer är samtliga värden förhöjda. Tillväxthormonbrist kan inte påvisas med enstaka serumanalyser. För en säker/säkrare diagnos krävs stimuleringstest såsom insulininducerad hypoglykemi eller arginintillförsel. Ett enstaka GH-värde överstigande 3 mg/l (9 µU/l) »utesluter» svår GH-brist. »Insulin-like growth factor»-1 (IGF-1), som speglar tillväxthormoninsöndringen över dygnet, är inte heller diagnostiskt för GHbrist hos vare sig barn eller vuxna. Ett för åldern lågt IGF-1-värde talar starkt för GH-brist, men ett normalt IGF-1, mätt med de metoder som idag står till buds, utesluter inte brist. Överskott av tillväxthormon kan inte heller fastställas med ett enstaka serumprov; den normala serumprofilen under dygnet varierar från icke detekterbara nivåer – mindre än 0,1 µg/l – till 40–60 µg/l, varierande beroende på kön, ålder och kroppsmasseindex (body mass index, BMI). Totalproduktionen av GH per dygn är dock likartad hos könen och minskar efter 20-årsåldern linjärt med stigande ålder. Ett enstaka GH-värde är därför av låg diagnostisk vikt. Vid GH-tumör är GH hela tiden detekterbart i serum. En GH-tumör kan ge en dygnsmedelprofil av GH i serum från 5 till 2 000 µg/l. Ett icke detekterbart värde »utesluter» GHproducerande hypofystumör. Ett för åldern höjt serum-IGF-1 talar starkt för GH-tumör, medan ett normalt IGF-1 inte utesluter GH-tumör. 

Lokala tecken på hypofystumör Huvudvärk. Vid en akut intrasellär expansion beroende på infarkt/blödning uppkommer ofta en svår huvudvärk, som kan påminna om den vid akut subaraknoidalblödning.Värken brukar dock inte ha den åskknallskaraktär som är kardinaltecknet vid denna sjukdom. Tecken på färsk eller gammal blödning ses hos omkring var fjärde patient i ett operationsmaterial. Huvudvärk förekommer även som lokalsymtom utan akuta episoder och torde sammanhänga med ett ökat intrasellärt tryck i samband med tumörexpansionen. Synfälts-/synundersökning. Varken patienten eller läkaren brukar uttrycka sig så, att ett neurooftalmologiskt status befinns nödvändigt på ett tidigt stadium. Patienten säger: »Jag ser dåligt, någonting är fel med ögonen.» Läkaren undersöker ögonbottnar och visus. Synfältsapparaten kanske står i ett annat rum, hanteras av en annan person, och frågeställningen synfältsdefekter finns inte på remissen. Tyvärr har både Donders test och dubbelkonfrontationsprov låg känslighet när det gäller att finna subtila synfältsbortfall. Om man inte har tillgång till t ex färgmättnadstest, som kan utföras enkelt via »red square test» enligt Mandahl [3], bör patienten remitteras till ögonläkare. Det är heller inte så ovanligt att patienten inte själv uppmärksammat sin synnedsättning, särskilt om endast en sida påverkats. En del patienter har inte bekymrat sig om sin synnedsättning, vilket kan sammanhänga med det inslag av indolens som ibland förekommer vid hypotalamus–hypofyspåverkan av stora tumörer. Som ansvarig doktor måste man därför vara extra uppmärksam på detta problem och påskynda diagnostik och behandling, eftersom opticuspåverkan till en början är reversibel efter en adekvat dekompression av synnerverna. Detta visar vikten av anamnes – inte minst sexualfunktionerna, status, utfall av provtagning och ögonundersökning – innan man beslutar sig antingen för den billigare datortomografin för att utesluta patologi större än 1 cm i diameter inom sellaregionen eller för den känsligare men dyrare MR-undersökningen. 

Hypofyssjukdom upptäckt av en slump Hypofystumörer med överproduktion av GH, ACTH, eller TSH kan, ibland av en ren tillfällighet, diagnostiseras makroskopiskt via akromegali, Cushing-syndrom eller hypertyreos. Grav synfältspåverkan och visusnedsättning kan vara orsak till att patienten råkar illa ut i trafiken och skallskadas. Akut DT påvisar då tumören. Feber och diarrésjukdomar kan bli ytterligt dramatiska hos patienter med panhypopituitarism. Hög feber hos svårt sjuka patienter behöver inte alltid bero på en infektion, utan kan vara orsakad av kortisolsvikt. En bihåleröntgen kan visa att turksadeln är förstorad eller destruerad. Standarddoser av farmaka kan vara toxiska för patienter med kortisol–sköldkörtelhormonbrist. Förhöjt S-kolesterol kan vara tecken på hypotyreos, primär såväl som sekundär, inte på en primär lipidrubbning. 

Arbetet fortsätter Vi arbetar vidare på våra program för diagnostik, behandling och uppföljning av hypofystumörer, bl a på prospektiva arbeten rörande operationsprotokoll samt resultatet av sinus petrosus-samplingar för differentialdiagnostik av hypofysära och ektopiska Cushing-syndrom. En ny neuroradiologisk klassifikation av hypofystumörer och kraniofaryngeom är också under utarbetande. Ur ett vitt samhällsperspektiv rör det sig om få patienter, där sjukvårdsinsatsen har stor kostnad–nyttaeffekt. Majoriteten återfår sin livskvalitet och kan återgå i arbete. Ju tidigare vi upptäcker hypofystumörerna, desto mindre är de vid behandlingstillfället och desto bättre blir behandlingsresultaten.

Referenser 1. af Trampe E, Lundell G, Lax I, Werner S. External irradiation of growth hormone producing pituitary adenomas: prolactin as a marker of hypothalamic and pituitary effects. Int J Radiat Oncol Biol Phys 1991; 20: 655-60. 2. Rasmuson S, Olsson T, Hägg E. A low dose ACTH test to assess the function of the hypothalamic-pituitary-adrenal axis. Clin Endocrinol (Oxf) 1996; 44: 151-6. 3. Mandahl A. Red square test for visual field screening. A sensitive and simple bedside test. Acta Ophthalmol (Copenh) 1994; 72: 683-7.

Författare SIGBRITT WERNER lektor, Karolinska institutet, Stockholm; överläkare, Centrum för metabolism och endokrinologi, Huddinge sjukhus. Artikeln har skrivits tillsammans med övriga medlemmar i Svenska hypofysgruppen.

Tabeller hämtas i länken
http://lakartidningen.se/OldPdfFiles/1997/15401.pdf?fbclid=IwAR3k96ONv1lP2npMOv79UNF0CWiRJrvCtUdMHluBclX9hAtrYDwBz_P_uLI

VARFÖR VÄNJER VI OSS LYCKLIGA TILL ATT VARA LYCKLIG?

Hedonisk anpassning (även kallad den hedoniska löpbandet) avser en process genom vilken människor vänjer sig vid sina situationer, eftersom de känslomässiga effekterna av både positiva och negativa händelser minskar med tiden.

Lycka ligger till grund för allt vi gör, från barndomen till de gyllene åren i våra liv. Vi föreställer oss ofta att vi skulle vara lyckliga om vi accepterades på en viss högskola, landade vårt drömjobb, gifte oss med vår själsfrände, etc. Vi kopplar ständigt händelserna i våra liv och de objektiva resultaten av våra mål till vår lycka.

Ändå är lyckan kortvarig. Trots att få vad vi vill, vi får inte (i själva verket behöver inte) stanna glad för en mycket lång tid!

Vi är definitivt överväldigade av lycka när bra saker händer med oss, men det är bara en tidsfråga innan våra känslor försvinner. Detta sker på grund av en psykologisk process som kallas hedonisk anpassning .

Hedonisk anpassning avser en process genom vilken människor vänjer sig vid sina situationer, med tanke på att de känslomässiga effekterna av både positiva och negativa händelser försvinner med tiden.

Till exempel, även om vi förväntar oss att en lotterivinnare är mycket gladare än den genomsnittliga personen, eller någon som blev förlamad i en olycka för att vara relativt eländig, visar forskning att detta inte stämmer på lång sikt. Medan båda individerna initialt påverkades starkt av sina respektive situationer visade lotterivinnare och olycksoffer ofta samma nivå av lycka efter ett år efter deras livsförändrade händelse.

Människor kan uppleva hedonisk anpassning som svar på engångshändelser (t.ex. en uppdelning) eller återkommande händelser (t.ex. att behöva genomgå kemoterapisessioner varje månad). De anpassar sig hedoniskt till sina situationer så länge deras situationer förblir konstant. Men om den hjärtbrutna personen finner ny kärlek, eller om frekvensen av kemoterapisessioner förändras, kommer de att uppleva en helt ny anpassningsprocess.

Kort sagt, hedonisk anpassning återspeglar vår tendens att studsa tillbaka till en basnivå av lycka, trots alla upp- och nedgångar i livet. Psykologer kallar detta också den hedoniska löpbandet , trots att vi söker nya nöjen för att öka våra lyckosnivåer, är vi dömda att så småningom återvända till våra gamla lycka.

Hedonisk anpassning kan se ut som en dålig sak för dig, men tvärtom, det visar sig vara en viktig process. Det hjälper oss att upprätthålla vårt känslomässiga balans och förhindrar oss från att bli överväldigade av en outhärdlig mängd emotionell information.

Det är bara på grund av försvagningen av gamla känslor som vi kan ägna mer uppmärksamhet åt nya stimuli som har en omedelbar effekt på vår nutid. Genom att skilja mellan mindre viktiga (förflutna) stimuli och viktigare (nuvarande) stimuli, hjälper hedonisk anpassning oss att fungera korrekt och håller oss känslomässigt sana.

Detta kan sägas inte bara om positiva känslor som lycka, utan också om de negativa, som sorg, ilska och skuld. Hedonisk anpassning ger oss förmågan att anpassa oss till nästan alla situationer i livet och gå vidare genom att lämna förflutna bakom.

En logisk fråga på denna punkt är dock: Om vi ​​alla hoppar tillbaka till en viss basnivå av lycka, varför är vissa människor lyckligare än andra?

Vad är lyckans börvärde?

Den allmänna baslinjen för lycka som vi återvänder till kallas vår " lyckesignpunkt ", som är unik för var och en av oss. Människor med högre börvärden är naturligtvis lyckligare än andra; det är dessa människor som ser glaset som halvfullt. Sedan finns det de som har lägre lyckosatser och därför är i allmänhet pessimistiska om allt i livet.

Hur man blir glad

En intressant berättelse i grekisk mytologi går mycket bra ihop med vår andliga lust att söka mer lycka. Sisyphus , en ökänd kung av Korint, dömdes av Zeus till den eviga bestraffningen av att rulla en enorm stenblock upp ett berg. Varje gång han var på väg att nå toppen rullade stenblocken nådelöst tillbaka ner och tvingade honom att upprepa hela övningen ... för evigt! Vår jakt på lycka är en oändlig strävan, precis som Sisyphus förbannelse.

Att medvetet jaga lycka kan visa sig vara kontraproduktivt och kanske bara köra den längre bort från oss. Dessutom finns det ingen mening med att försöka ändra vårt börvärde, eftersom det är biologiskt bestämt.

Betyder det att det är omöjligt att bli lyckligare?

Lyckligtvis står vår börvärde endast för femtio procent av alla avgörande faktorer för lycka. Den andra hälften av lyckapajan tas upp av livsförhållanden och avsiktlig aktivitet ( källa ). 

Våra livsförhållanden, som inkluderar grundläggande bakgrund i vårt liv (t.ex. kön, etnicitet, fysiskt utseende, inkomst, hälsa, civilstånd osv.) Står för bara 10% av vår lycka.

Forskare tror att att ändra dessa variabler gör lite för att öka vår totala lycka. Även om vi ofta känner att vi skulle bli lyckligare om vi till exempel hade mer pengar, skulle det ta oss väldigt lite tid att vänja oss till vår nya levnadsstandard, om vi på något sätt blev rika. Detta förklarar varför att du är rik eller objektivt attraktiv inte alltid gör dig lyckligare. Förutsatt att ens grundläggande behov uppfylls, avgör inte livsförhållandena vår lycka på ett stort sätt, vilket är bra! Föreställ dig att du måste ändra vårt utseende, civilstånd eller inkomstnivåer för att säkerställa lycka!

Snarare ligger nyckeln till lycka i de aktiviteter vi medvetet bedriver ; det ligger i de tankar vi väljer att tänka och i det sätt vi väljer att bete oss. Det har bevisats att avsiktligt att välja att göra vissa saker går långt mot att öka vår totala lycka och tillfredsställelse. De viktigaste sakerna på listan med avsiktliga aktiviteter är:

Tacksamhet

Att vara tacksam för livet, uppskatta allt det ger oss och säga "tack" är mycket fördelaktigt för vår lycka. Att fokusera vår uppmärksamhet på de positiva sakerna runt oss hjälper inte bara vår känslomässiga hälsa, utan förbättrar också vår fysiska hälsa. En studie fann att personer som skrev tacksamhetsdagar en gång i veckan rapporterade en betydande ökning av deras totala välbefinnande.

Tacksamhet ångrar anpassningsprocessen genom att föra alla positiva saker till centrum för vår uppmärksamhet. Det ger fram alla de goda saker vi anpassat oss till och därmed låter vi oss uppskatta dem mer helt.

Att uttrycka tacksamhet till människorna i våra liv (genom talade ord eller genom att skriva tacksamhetsbrev) stärker banden mellan oss, vilket leder till lyckligare, starkare och mer meningsfulla relationer.

Positiv visualisering

Att visualisera en framtid för att leva våra drömmar är ett annat sätt att öka vår lycka. Att föreställa oss själva tio år längs linjen, ha uppnått våra mål, vara lyckliga, älskade och framgångsrika ger oss förtroende för att våra mest älskade mål faktiskt är inom räckhåll och vårt drömliv är precis runt hörnet. Denna aktivitet skapar också en positiv bild av oss själva i våra sinnen och ger oss en strukturerad känsla av syfte.

Utför handlingar av vänlighet

Osjälviska handlingar av vänlighet ses ofta som tidskrävande och oöverträffande. Hjälpsamt beteende är dock fördelaktigt för både mottagaren och givaren. När vi hjälper andra ser vi oss själva i ett mer positivt ljus. Istället för att se oss själva som lata, likgiltiga och ovänliga människor, ändrar vi vår självuppfattning till att vara vänliga, omtänksamma och kapabla människor. Vi förstår de utmaningar som andra ställs inför och känner empati för dem. Dessutom känns det inte bara bra att se en person le och vet att det är på grund av oss?

Sammanfattningsvis måste vi komma ihåg att uppskatta de små sakerna och helt enkelt låta livet ta sin gång. Som det berömda citatet säger:  "Lycka är som en fjäril som, när jag förföljs, alltid är utanför vår grepp, men om du sätter dig tyst kan det tända på dig."

referenser

1. UCCS
2. Carnegie Mellon University
3. Pennsylvania State University
4. Academia.edu

https://www.scienceabc.com/social-science/what-is-hedonic-treadmill-definition-theory-and-a-brief-explanation.html