Stressens effekt svårmätt - man försökte mäta den via kortisol

Fundera över den här forskningsammanställningen... och tänk hur de diagnostiserar oss? Vi får oftast göra ett S-kortisol (morgonkortisol). Ligger vi på gränsen så ignoreras det? Ligger vi under så är det synachtentes och förhoppningsvis en riktigt utredning hos endokrinologen. Sen är vi färdiga för stunden, tills ca 6 månader då man gärna vill se hur kortisonbruket fungerat. 

Men om forskarna själva kommer fram att så många viktiga forskningsvariabler gör att forskningen inte blir tillförlitligt... Men ändå hävdar läkarna att ligger vi och darrar på den otäcka referensgrensen så är vi ändå ok. 

Har läkaren då tagit med alla dessa variabler som kan ge fel provsvar hur våra binjurar mår? Och ändå ser det ut så att är man på eller ovanför referens så anses binjurarna vara friska. Man beaktar inte den forskning som finns och att så många variabler påverkar hur provet ser ut. Men hur många får göra om det för att säkerställa att inte det är någon av variablerna som gör att man får det provsvaret just den dagen? I ett forum med 850 medlemmar så tror jag mej hör att 2 st har fått en läkare som tycks ha läst in sig på forskningen. Räknar man procentsatsen så blir man nästan mörkrädd.  

Och ändå ska vår sjukvård bygga  på vetenskap som är uppkommen genom forskning och beprövad erfarenhet. 

Jag tänker ta med artikeln till läkaren samt leta upp forskningen i PUB MED (där hittar man den mesta forskningen, svensk som utländsk). Och det kan bli svårt för en läkare att diskutera emot tämligen nya studier som gjorts. Den här är publicerad för drygt ett år sedan och borde tämligen ändå diskuterats i endokrinologikretsar. För de läser troligtvis också samma sidor som jag? 

Många av våra svenska studier är replikerade studier. Det är så man verifierar forskning, dvs att man gör om den och den ger samma resultat som tidigare forskning. 

Det här kan vara en intressant artikel att ta med sig till läkaren när man ligger och darrar på referensgränsen. Jag blev själv lite snopen, att det var så illa att man inte ens kunde använda kortisol pga den stora variationen pga av de många faktorerna. 

Forskningen finns på http://www.vetenskaphalsa.se/stressens-effekt-svarmatt/

Stressens effekt svårmätt

Kortisolet är ett hormon som aktiveras i många situationer och som har flera biologiska verkningar. Kortisolet är kopplat till nedbrytning av proteiner och fett, påverkar viktiga DNA-processer och stimulerar det sympatiska nervsystemet. Till skillnad från adrenalinet, som snabbt går ut i blodet, är kortisolproduktionen långsammare och ett resultat av en kedja av kemiska substanser som transporteras i blodet från hjärnan till binjurarna.

Ett tag hoppades man att det skulle gå att se graden av varaktig stress hos en person med hjälp av en kortisolmätning. Skulle kanske ett snabbt salivprov kunna hjälpa till att upptäcka om någon är på väg att drabbas av utmattningssyndrom? Det var inte så enkelt. Kortisolet varierar nämligen både över dygnet hos en och samma person, mellan olika säsonger och mellan individer. En rad andra faktorer kan också påverka kortisolproduktionen: som rökning, sömnvanor, kaffe- och alkoholkonsumtion, kost, fysisk aktivitet och när på året proverna samlas in.

I forskningen måste man alltså försöka kontrollera för faktorer som kan störa mätningen.

Det är också därför som kortisolet inte per automatik fungerar bra som stressmarkör utanför laboratoriet. Forskarna har också sett att vår upplevda stress inte stämmer överens med vår kortisolnivå. Det går alltså inte att ta ett kortisolprov och med någon säkerhet avgöra hur stressad någon upplever sig vara.

– Det kanske inte alltid är så intressant att exakt bestämma graden av stress en person utsätts för, utan snarare hur personens återhämtning ser ut, säger Roger Persson, forskare vid Lunds universitet.

Text: TOVE SMEDS

PODD: Stressen fruktad men livsviktig LÄNK