Här kommer en forskning som presenterats för drygt ett år sedan? Här har man tappat alla de variabler som enligt tidigare artikel från Vetenskap och forskning påstår påverka utfallet i en studie som handlar om stress, den finns redan utlagd. Den påvisar att man inte kan mäta stress genom saliv prov på kortisol. Det handlade för mycket om att dagsform, bråk med barn, hur man ätit, sovit och hela livssituationen påverkade kortisolproverna för mycket gång till gång.
Vad ska man tro på då? En forskning påvisar att man inte kan mäta stress i salivtest och kortisol? Medans den här forskningen utgår man ifrån att man kan mäta stress i kortisol och att de andra variablerna inte påverkar så mycket. Det talar emot varandra. Visserligen är forskning är kumulativ. Dvs det finns en snöbollseffekt. En forskningen bygger vidare på den tidigare forskningen. Här tycks det råda en väldig oenighet i frågan. Visserligen handlar en om utbrända människor och en hur man mäter stress. Men är inte stress en del i symtomen för utmattningssyndrom som hädan efter kallas utbrändhet, eftersom det är vad vi kallar det i vardagsspråk? Och forskarna pratar om stressaxeln, så det är samma sak forskningarna tittar på.
Jag tror att många håller med mej när jag säger att vi med binjureutmatning/binjuresvikt är allergiska mot stress. I den här forskningen kan man se en förklaring till vad som händer. Det finns en tröghet i hela binjuresystemet när man utsätts för stress. Signalerna från hypofysen till binjurarna, den sk fight och fly processen som sätter igång vårt binjuresystem. Här ser forskarna att systemet är trögt. Det reagerar inte med samma snabbhet som hos människor som känner sig pigga och normalt stressade.
Jag tänker runt det att, ja, det här känner jag igen. Även om det är en sak jag gjort 100 gånger och tänker att det är är ingen match för det här kan jag. Så känner jag ändå att jag kan svikta i kortiosolet. Jag har letat tusen anledningar, nedsatt dagsform, ätit dåligt osv. Men kan det vara så att min HPA-axel (binjureaxel) är i obalans? Och det är därför jag känner av det.
Nu handlar artikeln om utmattningssyndrom/ utbrändhet så vi binjurepatienter finns inte med i studien. Men det kan vara tänkvärt att observera hos sig själv. Och hur många med diagnosen utbrändhet står inte inför en begynnande binjureutmattning/binjuresvikt? Jag är övertygad om att det finns ett mycket stort mörkertal där.
Här i Sverige har 2 st sätt att se på just binjureutmattning eller binjuresvikt så erkänns inte binjureutmattning som diagnos. Det är referensen på provet som avgör om vi är friska eller ofriska. Inte symtomen och anamnesen (anamnes, historian före symtomen och under symtomen). Vi är ofriska eller friska kort och gott. Och det är det stora dilemmat med just binjureutmattning kontra binjuresvikt i någon form.
I den här studien bevisar man att kortisolet håller i sig rejält över tid och försöker hantera den stress som uppstod hos de som ansågs vara lida av utmattningssyndrom. Binjurarna uppmanades av hypofysen genom ATCH hormonsignal att de behöver jobba för nu var det fara och färde. Hos människorna med utbrändhet som diagnos så slår signalen igång men hormonsystemet kan inte uppfatta att den stressande situationen är över och därmed bromsa produktionen av ATCH. Därför så fortsätter hormonsystemet att larma att det behövs kortisol för att avvärja den fara som kroppen uppfattar. Kroppen märker inte att faran är avvärjd hos den sjuka gruppen, men den friska gruppen uppfattade att nu är faran över och hypofysen slår av ATCH hormonutskicket och kortisolet återgår till normal nivå.
Om man då tänker tillbaka till föregående inlägg så inser man snabbt att kortisolpåslaget finns där även om de andra forskarna på samma universtitetssjukhus säger att det inte går att mäta stress med hjälp av salivprov på kortisol pga av olika variabler som inte gör det går att få korrekta värden. Men å andra sidan så vetvi som äter hydrokortison att vi får öka vårt kortison när vi står inför stressade och pressade situationer. De som är utbrända, de tycks få ett längre kortisolpåslag som självklart stressar och pressar binjurarna rejält och det finns forskning som visar på att om hormonsystemet pressas för länge så tröttnar binjurarna och då står man inför en binjuresvikt.
Forskningen visar nu på att just HPA axeln är det som man bör se över när man mäter och forskar på stress. Äntligen har forskningen tagit ett steg till...
Jag funderar på om det kan det vara så att när/om man tar kortisolprov på en utbränd människa, kan man vara säker på att få ett rättvisande prov eftersom de människorna ofta har ett konstant stresspåslag? Är det därför man inte ser att binjurarna är utmattade eller har gått så långt som till binjuresvikt och då ska ses som ofrisk i binjurarna? Nu visar forskningen på att stress ger ett längre kortiolpåslag hos människor med utmattningssyndrom?
Forskare vid Lunds universitet har visat att människor med utmattningssyndrom kan få en trögare respons i kroppens stressreglering.
Så går det till
Vad ska man tro på då? En forskning påvisar att man inte kan mäta stress i salivtest och kortisol? Medans den här forskningen utgår man ifrån att man kan mäta stress i kortisol och att de andra variablerna inte påverkar så mycket. Det talar emot varandra. Visserligen är forskning är kumulativ. Dvs det finns en snöbollseffekt. En forskningen bygger vidare på den tidigare forskningen. Här tycks det råda en väldig oenighet i frågan. Visserligen handlar en om utbrända människor och en hur man mäter stress. Men är inte stress en del i symtomen för utmattningssyndrom som hädan efter kallas utbrändhet, eftersom det är vad vi kallar det i vardagsspråk? Och forskarna pratar om stressaxeln, så det är samma sak forskningarna tittar på.
Jag tror att många håller med mej när jag säger att vi med binjureutmatning/binjuresvikt är allergiska mot stress. I den här forskningen kan man se en förklaring till vad som händer. Det finns en tröghet i hela binjuresystemet när man utsätts för stress. Signalerna från hypofysen till binjurarna, den sk fight och fly processen som sätter igång vårt binjuresystem. Här ser forskarna att systemet är trögt. Det reagerar inte med samma snabbhet som hos människor som känner sig pigga och normalt stressade.
Jag tänker runt det att, ja, det här känner jag igen. Även om det är en sak jag gjort 100 gånger och tänker att det är är ingen match för det här kan jag. Så känner jag ändå att jag kan svikta i kortiosolet. Jag har letat tusen anledningar, nedsatt dagsform, ätit dåligt osv. Men kan det vara så att min HPA-axel (binjureaxel) är i obalans? Och det är därför jag känner av det.
Nu handlar artikeln om utmattningssyndrom/ utbrändhet så vi binjurepatienter finns inte med i studien. Men det kan vara tänkvärt att observera hos sig själv. Och hur många med diagnosen utbrändhet står inte inför en begynnande binjureutmattning/binjuresvikt? Jag är övertygad om att det finns ett mycket stort mörkertal där.
Här i Sverige har 2 st sätt att se på just binjureutmattning eller binjuresvikt så erkänns inte binjureutmattning som diagnos. Det är referensen på provet som avgör om vi är friska eller ofriska. Inte symtomen och anamnesen (anamnes, historian före symtomen och under symtomen). Vi är ofriska eller friska kort och gott. Och det är det stora dilemmat med just binjureutmattning kontra binjuresvikt i någon form.
I den här studien bevisar man att kortisolet håller i sig rejält över tid och försöker hantera den stress som uppstod hos de som ansågs vara lida av utmattningssyndrom. Binjurarna uppmanades av hypofysen genom ATCH hormonsignal att de behöver jobba för nu var det fara och färde. Hos människorna med utbrändhet som diagnos så slår signalen igång men hormonsystemet kan inte uppfatta att den stressande situationen är över och därmed bromsa produktionen av ATCH. Därför så fortsätter hormonsystemet att larma att det behövs kortisol för att avvärja den fara som kroppen uppfattar. Kroppen märker inte att faran är avvärjd hos den sjuka gruppen, men den friska gruppen uppfattade att nu är faran över och hypofysen slår av ATCH hormonutskicket och kortisolet återgår till normal nivå.
Om man då tänker tillbaka till föregående inlägg så inser man snabbt att kortisolpåslaget finns där även om de andra forskarna på samma universtitetssjukhus säger att det inte går att mäta stress med hjälp av salivprov på kortisol pga av olika variabler som inte gör det går att få korrekta värden. Men å andra sidan så vetvi som äter hydrokortison att vi får öka vårt kortison när vi står inför stressade och pressade situationer. De som är utbrända, de tycks få ett längre kortisolpåslag som självklart stressar och pressar binjurarna rejält och det finns forskning som visar på att om hormonsystemet pressas för länge så tröttnar binjurarna och då står man inför en binjuresvikt.
Forskningen visar nu på att just HPA axeln är det som man bör se över när man mäter och forskar på stress. Äntligen har forskningen tagit ett steg till...
Jag funderar på om det kan det vara så att när/om man tar kortisolprov på en utbränd människa, kan man vara säker på att få ett rättvisande prov eftersom de människorna ofta har ett konstant stresspåslag? Är det därför man inte ser att binjurarna är utmattade eller har gått så långt som till binjuresvikt och då ska ses som ofrisk i binjurarna? Nu visar forskningen på att stress ger ett längre kortiolpåslag hos människor med utmattningssyndrom?
Forskare vid Lunds universitet har visat att människor med utmattningssyndrom kan få en trögare respons i kroppens stressreglering.
Vi är nog många som svettas lite extra när vi ska hålla ett föredrag för första gången. Den här stressen är inte enbart av ondo, den fyller en funktion. Nästa gång vi ska hålla föredrag har hjärnan lärt sig och vi bemästrar situationen bättre – vi reglerar alltså stressen bättre. Men så är det inte alltid för människor med utmattningssyndrom.
Forskare vid Lunds universitet tog hjälp av ett virtual reality-labb för att undersöka hur den fysiologiska stressregleringen skiljer sig mellan friska personer och människor med utmattningssyndrom.
Deltagarna i studien mötte en virtuell panel, ungefär som vid en anställningsintervju.
– Panelen var neutral och kall i sin kommunikation. Det var avsiktligt – avsaknad av emotionell feedback är något som stressar och som upplevs som obehagligt, säger Kai Österberg, leg. psykolog och en av forskarna bakom studien.
Det går att återfå spänsten i stressresponsen
Både före, under och efter intervjun mättes deltagarnas stressreglering genom puls- och kortisolnivåerna. Under de fem minuter som deltagarna förberedde sig inför intervjun steg deras puls, men inte kortisolnivåerna. När de sedan träffade den virtuella panelen och höll sin presentation låg pulsen på topp. Pulsen gick ner direkt efter att intervjun var avklarad. Kortisolutsöndringen däremot nådde sin nivåtopp lite senare, ungefär tio minuter efter avslutad intervju. Uppgiften genomfördes vid flera tillfällen.
Gruppen med friska deltagare hade ett högt stresspåslag första gången, men nästa gång de ställdes inför uppgiften var påslaget lägre. De bemästrade situationen bättre. I den grupp som tidigare i livet hade drabbats av utmattningssyndrom såg forskarna två olika reaktioner. Deltagare som var helt återställda hade ett normalt, spänstigt stresspåslag medan de som fortfarande led av utmattningsbesvär hade ett trögare stresspåslag.
– Resultaten signalerar att om man lyckas rehabilitera sig och återfå såväl hälsan som ett välfungerande socialt liv, får man tillbaka spänsten i stressaxeln, som då är välfungerande igen. Trögheten i stressresponsen verkar signalera både ett förstadium till utmattningssyndrom, och även en signal på själva utmattningssyndromet, säger Kai Österberg.
Så går det till
(1) Vi upplever något som kroppen uppfattar som hot. (2) Hjärnan, den del som kallas hypotalamus reagerar och sänder signaler till (3) hypofysen (engelska: pituitary), som i sin tur signalerar till (4) binjurarna (engelska: adrenal gland) att öka produktionen av stresshormonet kortisol. Stressreaktionen ska återställa den fysiologiska balansen i kroppen. Även om detta styrs via två stora system (det autonoma nervsystemet och hypotalamushypofys- binjureaxel) så är det främst HPA-axeln som rönt vetenskapligt intresse när det gäller att förstå stressrelaterad ohälsa.
KÄLLA
KÄLLA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om någon känner sig felaktigt behandlad i denna blogg. Lämna meddelande på sidan så kommer felaktigheter att behandlas. Ni andra, lämna gärna förslag på ämnen ni vill veta mer om.