HUR KOMMER RIKTLINJER FÖR PCOS OCH KLINISK BEHANDLING FÖRÄNDRAS

Vad är PCOS? En kvinna har för många äggblåsor på ena eller bägge äggstockarna och samtidigt för mycket testosteron i kroppen. Som vi vet är det ett manligt könshormon, men vi kvinnor har även det i viss mängd. PCOS ger ofta följande symtom, mensen försvinner och kommer sällan, man får mer manlig behåring på kroppen, ansiktet, magen och låren, man får lätt finnar, man går lätt upp i vikt, man har svårt att bli gravid, det påverkar sinnesstämningen, och sexlusten försvinner ofta. Det låter inte så himla farlig. Nej, inte för oss som inte utsatts för det. Att hantera barnlöshet, vikt som är svår att reglera på något sätt, man är aldrig riktigt glad. Och det här kan vi med binjuresjukdom känna igen oss i delar, men det är en både fysisk och psykisk smärtsam sjukdom.

En fd pojkvän har en släng av ADHD och det hoppar grodor ur munnen ibland. Och det kan hända om det kommer en mycket överviktig kvinna, - men varför gör hon inget åt det, så kan det låta. Kvinnor med PCOS har pga hormontrasslet väldigt svårt att gå ner i vikt och alla hör säkert någon som det hoppar grodor ut ur munnen på. Faktum i dagens samhälle så har vi blivit snabba på att döma varandra utan att vet något. Det räcker att vi tittar på en människa, personligen tror jag det har kommit med den stora individualiseringen som vi har i svenskt samhälle för att många skulle slås av tanken, "men banta människa". Tyvärr finns det dom som även yttrar det. Men tyvärr, dom här kvinnorna lider och kan inte banta bort fetma då det är andra orsaker än det dom stoppar i munnen.

Jag hittade en pilotstudie som visade att ketogen kost, dvs strikt LCHF förändrade kvinnornas mående, vikt och symtom av sjukdomen, vilket är något helt nytt. Så nu grottar jag vidare i frågan. Jag hittade en sammanfattad skrift om hur PCOS bör behandlas/hanteras inom olika områden.

Man har försökt sammanfatta viktiga områden inom olika specialitet inom sjukvården, författarna är fundersamma om man verkligen kommer att jobba utifrån det som slagits fast inom de 5 områdena.

Det här visar också på vikten att se patienter med PCOS ur ett helhetsperspektiv - den ska också utgöra en sammanfattning av de riktlinjer man arbetat med att ta fram för just den sjukdomen. Jag har plockat några delar som är lätt att förstå, för forskarspråk inte det lättaste, men övar man och har lite baskunskap som finns att hitta på internet så kan man lära sig mycket av den forskning som finns på nätet.

Man konstaterar att man tagit fram 5 delar som man ska jobba kliniskt med gällande PCOS. Däremot är man orolig över att man inte kommer följa det i den dagliga verksamheten och hur man ska få ihop helheten. Så här skriver man: Frågan återstår om denna riktlinje nu kommer att antas fullt ut i specialisthantering av detta komplexa tillstånd som ofta sträcker sig över många medicinska specialiteter samtidigt. Den här artikeln kommer att behandla var och en av de fem kategorierna och utvärdera varje rekommendation som kan orkestrera förändringar i vår nuvarande kliniska praxis.

Man tittar över diagnosverktygen. Vilka är lätta att hitta i texten nedan. Där kommer något intressant in, och det är att man ser över hormonet DHEA och androgen testning, när jag försöker läsa på så vet jag att DHEA det produceras i binjuren som andra hormoner, den androgena testningen har jag lite svårare med, men det bör handla om hur könshormonerna är fördelade då PCOS har förhöjt testosteron utifrån vad en kvinna bör ha och att det ska ses i förhållande till det östrogen som bör finnas. Snälla, rätta mej om jag har fel, skriv en liten kommentar där nere.

Nu plockar jag ut valda delar, jag hoppar över diagnosinstrument osv. Men det som är intressant är att det skiljer i etnicitet - varifrån i världen man kommer. PCOS-manifestationerna över etnicitet är olika och varierande. Metaboliska funktioner dominerar i Sydasiatiska och inhemska australier (Dvs ämnesomsättningen) . Hirsutism (En uttalad ökad behåring i ansiktet, bröstet och benen)  är mer betydelsefullt i latinamerikanska och Mellanöstern. Ökad BMI och metabolismfunktioner (dvs, hur näringsämnen och läkemedel tas upp, omvandlas, bryts ner i kroppen, omsätts till energi och/eller avlägsnas ur kroppen) är vanligare hos afrikansk härkomst. Riktlinjerna hur man behandlar kvinnor är därför olika i olika världsdelar. Frågan är, funderar läkarna över det i Sverige då vi har ett stort antal kvinnor från de olika världsdelarna i vårt land?

Glukosintolerans, diabetes 2. Det råder ingen tvekan om att risken för graviditetsdiabetes (GDM), nedsatt glukostolerans (IGT) och typ 2-diabetes ökar i PCOS och förvärras av fetma. 7 Etnicitet har ett stort inflytande på utfallet, med många i en sydrisiatisk befolkning med hög risk som utvecklar diabetes i början av 40-talet till skillnad från en kaukasisk europeisk kohort. 8
Här hamnar kvinnorna i ett moment 22. De rår inte över sitt BMI, samtidigt så ökar BMI och PCOS risken för de olika typerna av diabetes.

Obstruktiv sömnapné har kopplats till PCOS och dess metaboliska komponent, inte enbart orsakad av fetma. Begränsad kvalitet på bevis som tyder på behandling förbättrar metabolismens resultat garanterar inte screening för alla. För de kvinnor som är symptomatiska för snarkning och sömnighet på dagtid kan screening och vidare hänvisning vara fördelaktigt för att förbättra de psykologiska strategierna för att hantera sjukdomen.
Det här var något nytt, vi vet sedan tidigare att de med sömnapné har ett lägre morgonkortisol, det har tidigare forskning slagit fast. Vi vet även att de kvinnor med PCOS ofta har problem med sitt kortisol och sina binjurar. Det är en intressant koppling och väl värd att ta vara på för dom som lider av sjukdomen då den är lätt att behandla och inte har några som helst biverkningar mer en lite extra jobb på 5 min/dag. Jag vet själv vilken skillnad det är att ha CPAP på nätterna, man får en helt annan vila.

När det gäller livskvalitet så påvisar de med PCOS en långt mycket lägre livskvalitet än deras kamrater, här har man gått långt när man har jämfört så nära individen. Här poängteras stöd från från läkare i de olika livsfaser en kvinna går igenom.

Depression och ångest - här råder det delade meningar över världen, men man ser att det finns i ökad grad hos kvinnor med PCOS och att detta måste sjukvårdande personal tänka runt och se över.

Det finns en ökad risk för hjärt-kärl sjukdom, och dels från sjukdomen, dels att många blir överviktiga och man anser att det är viktigt att sjukvården tar med sig det i bedömning och undersökning.

Infertilitet är det det största problemet och det är ofta pga det kvinnor söker hjälp och man får diagnos. Här lyfter man fram att olika etniciteter behöver olika hjälp. Och det här får mej att fundera, vi har flyktingar i landet, det kommer många asiater som gifter sig och flyttar till Sverige, undra om läkarna är medvetna om att de ganska pinfärska riktlinjerna påpekar att man måste behandla olika etniciteter på olika sätt.

Det finns en upplevd minskning av psykoseksuell funktion hos kvinnor med PCOS. De sammankopplade känslorna av kvinnlighet, sexualitet och kroppsbild bidrar till ett mycket känslomässigt ämne för vilka det finns erkända verktyg för att bedöma en kvinnas individuella psykoseksuella funktion. Mao så tappar kvinnan sin upplevelse av sig själv rent sexuellt då de manliga könshormonerna ställer till det, men även vikt och överbehåring gör att man, som jag tror undermedvetet förskjuter tankar på sex utifrån hur man ser på sig själv. Det som blir för svårt att hantera förskjuter vi oftast som människor.  Riktlinjen tar upp de utmaningar som vårdpersonalen står inför när man försöker ta itu med detta ämne med tonvikt på kulturellt acceptabelt. Genom att göra det sker en avsevärd förändring i förmån för att ta en helhetssyn på att hantera kvinnor med PCOS som kommer att utmana dagens kliniska praxis. Sjukvården utmanas att utifrån den kultur som kvinnan kommer ifrån försöka hjälpa henne med detta då vi av naturen är sexuella varelser. Och man betonar vikten att se helheten, vilket ofta försvinner i vården (jag drar paralleller med med svenska vården). För att se helheten så måste man se alla områden och ta dom i beaktande. Tyvärr är vår sjukvård inte uppbyggd så idag, utan man betonar specialiteter.

Det är inte förvånande att många kvinnor med PCOS har lägre nöjdhet med sin kroppsbild och lägre självkänsla, med tanke på symtomen som är relaterade till tillståndet. Hirsutism, övervikt och akne är sammanlänkade med den populistiska bilden av kroppsbilden och är oberoende relaterade till känslor av egenvärde, mental hälsa och QoL. Även om det inte finns någon form av tillförlitlig screening, föreslår riktlinjen att hälso- och sjukvårdspersonal bör vara medvetna om påverkan på kroppsbilden och försöka skräddarsy vård efter den aktuella personen. Här kommer idealen in, vi ska vara snygga, vältränade och se ut som de retuscherade bilderna vi ser på reklam och i tidningarna. Det är svårt speciellt för yngre kvinnor som inte hunnit byggt upp en trygg självbild och den blir lidande utifrån de ideal som finns idag. Hur ska man kunna överbrygga detta hos unga kvinnor med trådsmala väninnor? Som dessutom blir gravida och snabbt lyckas komma tillbaka till sin normalvikt. Kvinnor med PCOS har mycket svårt att bli gravida, lyckas de så har de problem med vikten både under graviditet och efter. Men klarar dom en fullgången graviditet så stärks dom självklart i det och sin nya roll som förälder. Det här är en fråga som även BUP borde vara involverade i. Nu gissar jag bara, men jag tror att många av kvinnorna som ännu inte hunnit bli myndiga redan tidigt dras med stora problem med sin självbild och diagnosen PCOS brukar inte ha hunnit blivit satt vid så ung ålder. Det ser jag som ett problem. Och än större då det finns personal på BUP som inte har sjukvårdande utbildning, dom skulle aldrig tänka tanken PCOS.

Kosten är väldigt intressant när man i en pilotstudie funnit att ketogen kost gynnar kvinnor med PCOS. Dom får mindre symptom. Om det är kosten som påverkar hormonerna eller om det är att de går ner i vikt och får en mer positiv syn på sig själv vet man inte ännu, det måste forskas mer i det. Men det är en nyttig livsstil och den är inte farlig på något sätt så varför inte föreslå att man provar den. Nä, just ja. Nu kom vi till det svåra. För att sjukvården ska föreslå något då måste det vara förankrat i vetenskap och erfarenhet. Men forskning är som en snöboll, när den sätts rullning så byggs den på och någon måste forma den första bollen och rulla den nerför backen. Nu har man börjat se med lite uppluckrad syn på kosten ju mer forskning som kommer som visar på att den har större betydelse än vi tidigare trott. Med PCOS så följer ofta problem med kosten då kvinnorna tar till varje diet för att kunna kontrollera sin vikt. Tyvärr så vet vi alla av erfarenhet att det är få dieter som håller i längden.

Stört ätande och formella diagnoser av ätstörningar är vanligare i PCOS. Förmågan att screena efter sådana tillstånd kanske inte är rutinmässig i många kliniker.  Medvetenheten om problemet hos kliniker och att man försöker få en oro för kvinnornas matvanor, kan leda till att det kräv psykologisk hjälp. Vilket även påverkar helhetsbilden om kvinnan har turen att hitta en bra terapeut. Det är osannolikt att detta kommer att påverka en enorm förändring i klinisk praxis, men medvetenhetsökning kommer att främja den holistiska praktiken av medicin riktad till PCOS. Med holistisk menar man att man har en helhetssyn på människan och det är hämtat från den alternativa världen som under århundraden försökt jobba med naturliga medel som kost för att förändra måendet och grundorsaker. Här efterlyser jag precis som forskarna i pilotstudien mer forskning i ämnet. Jag gissar att det har större påverkan än vi tror precis som andra studier påvisat att kosten har en större betydelse för hälsan än vi tidigare trott.

Under hela sitt liv kommer patienter med PCOS att få tillgång till vård från många olika specialiteter men ofta lite samarbete mellan dem. Det finns rapporterat missnöje med information och hur den ges. Om man sätter detta i ett sammanhang finns det en stark koppling mellan PCOS och olika etniska grupper för vilka engelska inte är det första språket; ändå är engelska det dominerande språket där information ges, här i Sverige är det så klart svenska och icke svenstalande har rätt till tolk, men efter att ha jobbat med tolk så vet jag att det är svårt att kunna diskutera medicinska tillstånd via tolk, dom har inte den utbidningen.  Tillhandahållande av stöd på andra sätt än skriftliga metoder erkänns vara fördelaktigt. För att lyfta fram bristerna i vår nuvarande kliniska praxis bör denna riktlinje uppmana till att finna metoder för att engagera patienter i deras behandling, vilket i slutändan skulle leda till förbättrade hälsoparametrar. Att acceptera att längre konsultationer, engagemang från familjemedlemmar och användning av icke-skriftlig information för patienter. Det skulle sannolikt reformera den vanliga kliniska praxis som finns. Dessutom kräver den den här globala riktlinjen att tillhörande patientinformations resurser -dom ska översättas till så många språk som möjligt. Här ser jag ett problem, risken är att man glömmer bort att det finns en etnisk skillnad mellan kvinnorna så varje land borde utforma sin egen lättlästa information.

Globalt rapporterar kvinnor att övervikt bidrar till betydande besvär i PCOS; men de anser att information kring hälsosam livsstil är otillräcklig.  Bevis tyder på att livsstilsintervention inklusive vikthantering, beteende och träning alla bidrar till att förbättra aspekter av PCOS.  Realistisk målsättning i samarbete med patienten ger det bästa långsiktiga resultatet. Detaljerade rekommendationer från riktlinjen kommer sannolikt att gå utöver den nuvarande kliniska praxisen för många, och betonar vikten av att ge tid och resurs för att dessa kvinnor ska kunna hjälpa sig själva. Tiden och den ekonomiska implikationen av denna typ av holistisk vård behöver tas upp till diskussion. Min fråga blir, ska de bekosta detta själva eller ska sjukvården ta ansvar då man ändå lyfter fram vikten av det?

Beteendeinsatser i samband med kost och träning har visat sig uppnå bättre resultat än diet eller träning ensam.  De strategier som antas inkluderar problemlösning, målsättning och förebyggande av återfall, vilket leder till ett mer hållbart resultat. Tyngdpunkten på självhantering med stöd från vänner och familj förstärks i denna riktlinje. Att ge tillgång till denna typ av intervention är sannolikt en av de svåraste punkterna att uppnå med den globala riktlinjen. Kort konsultationstider och färdighetsbas som finns för att tillhandahålla denna vårdnivå kan begränsa genomförandet, men vår nuvarande generation hälso-och sjukvårdspersonal utbildas alltmer bättre inom dessa områden. Patientfärdigheter i beteendeförändring är grundläggande för att möjliggöra självhantering av kronisk sjukdom i den moderna eran av klinisk vård. Men i Sverige läggs ofta detta på kuratorn som inte har den sjukvårdande utbildningen. Idag pågår en debatt om kuratorer ska legitimeras, man kanske ska gå så långt att man särskiljer kuratorers utbildning från socionomers, då kuratorer ofta har en socionomutbildning som gjort att de haft möjlighet att söka en kuratorstjänst.

Det finns inga tydliga bevis för att stödja en dietintention över en annan för de med PCOS. Studier som tittar på allmänna överviktiga populationer bekräftar ingen fördel med olika dietplaner.  Individualiserade tillvägagångssätt med beaktande av kultur och dietpreferenser som minskar energiintaget med 500-750 kcal / dag förespråks av denna riktlinje. Det ger pragmatiska råd som redan bör vara aktuell praxis för välinformerade utövare. Det här skrevs säkert före den pilotstudie jag läste om och jag gör en gissning att just det här uttalandet fick många att tänka och några forskare att agera. Jag tror att det kommer nya rön inom bara några år. Kosten är det nya i forskningsvärlden idag och man tittar på kost runt många olika sjukdomar. Man har infört försök i Sverige som har till viss del visa sig fungera. Att något inte fungerar till 100% är mer vanligt än ovanligt så det är inget man ska hänga upp sig på, vi är alla individer och därför fungerar olika saker olika bra. Men en god kosthållning är generellt bra för hälsan. Och i den här delen känns riktlinjerna lite föråldrade då man gått ifrån att räkna kalorier och mer tittar på vad man har på tallriken.

För dem med PCOS, som för alla befolkningar, finns det en klar fördel med regelbunden långvarig träning på metabolisk, reproduktiv och psykologisk hälsa. Bevis tyder på att de med PCOS leder en mer stillasittande livsstil. ^¹⁹Klara receptbelagda rekommendationer anges i den globala riktlinjen som anger belopp och typ av träning som överensstämmer med Storbritanniens nationella rekommendationer. Målet att uppnå 150 min / vecka med måttlig till högintensiv träning (mer för ungdomar) har varit på plats länge innan bekräftelse i denna riktlinje. Detta meddelande bör vara tydligt i stor utsträckning för att förhindra att kvinnor känner att lite råd ges för att hjälpa dem. Det bör inte finnas några hinder för patienter, eftersom träningsåtgärder inte behöver vara kostsamma. Denna rekommendation är inte vara ny information utan snarare verifiering av nuvarande praxis. Hur det är på andra ställen, tom i mitt eget landsting vet jag inte. Men jag vet att jag kan gå till min husläkare och få träning på recept. Där ingår 10 minuters promenad, 6 gånger med personlig instruktör på ett träningscentrum samt 3 samtal med en dietist. Efter att ha lev mångt och mycket på närningsdryck utskrivet från dietist så vet jag inte vad jag tycker om det. Själv har jag tittat på hur länge dom håller och vad dom innehåller, sen gick jag ifrån dom. Jag är hellre hungrig några timmar. Det kostar mej kanske lite näring men jag har hittat vägar att få i mej det på annat sätt.

Den globala riktlinjen har gett en väl avrundad och allomfattande sammanfattning av alla aspekter av PCOS. Rekommendationerna är tydliga och bör hjälpa till att eliminera eller minska konfliktområden som ungdomars diagnos, diagnostiska kriterier och optimala fertilitetsbehandlingar. Tillägget av stora avsnitt som behandlar livsstil och känslomässigt välbefinnande stärker vikten av att titta på patienten som helhet snarare än en samling individuella symptom och problem att lösa. Vidare har riktlinjegruppen producerat ett antal resurser för vårdpersonal ( https://www.monash.edu/medicine/sphpm/mchri/pcos/resources) och även för patienter så att de själva kan få befogenhet att bättre förstå och hantera deras tillstånd och ta kontroll över sin egen hälsa och välbefinnande. För den välinformerade kliniker som regelbundet konsulterar dessa patienter är det osannolikt att riktlinjen kommer att förändra mycket klinisk praxis. För de som ser kvinnor med PCOS sällan ger denna riktlinje ett utmärkt tillfälle att utvärdera litteraturen för sig själva och praktisera evidensbaserad medicin.

Jag hittade den nya globala riktlinjen när jag sökte på hur kost påverkar PCOS. Men det här var så intressant eftersom det är en global riktlinje som sannolik kommer att godtas av Socialstyrelsen och den är rykande ny så jag gissade att den kan vara av intresse för svenska kvinnor som lider av PCOS. Och det ger oss andra en liten inblick i den världen dom lever i. Det finns stycken som jag inte lyft fram, dom får man läsa i den googlesvenska versionen nedan. Där kan man läsa mer om medicinering, infertilitet och hur man löser det. Jag har försökt fokusera på det allmänna välbefinnandet, livsstil och inte grottat ner mej i diagnostik och rent medicinska delar då jag inte känner att jag är kvalificerad att kommentera. Det var främst kosten jag var nyfiken på, men det fanns lite mer smått och gott att fundera över. Undrar någon något så lämna en kommentar. Har ni specifika frågor gå till facebookforumet som finns länkat. Ställ frågan där då det finns en gynekolog som kan det här där. https://www.facebook.com/groups/260591684456852/

Susie Jacoboch Adam H Balen

Författarinformation Artikel noterar Copyright och licensinformation Ansvarsfriskrivning

Gå till:

Introduktion

Den internationella evidensbaserade riktlinjen för utvärdering och hantering av polycystiskt äggstocksyndrom (PCOS) , som publicerades i juli 2018, sammanför ett brett samarbete mellan internationella samhällen, konsumentorganisationer och kvinnor som direkt påverkas av PCOS. Tack vare behovet av rigorösa evidensbaserade processer som kan översättas till högkvalitativ patientvård; riktlinjens uppgift var att prioritera kliniska frågor och främja konsekvent evidensbaserad vård, förbättra livskvaliteten för kvinnor med PCOS. Riktlinjen i sig ger en kombination av 166 rekommendationer och kliniska praxispunkter, i stort sett kategoriserade i 5 avsnitt, som fokuserar på diagnos, holistisk hantering och säker, effektiv fertilitetsbehandling. Frågan återstår om denna riktlinje nu kommer att antas fullt ut i specialisthantering av detta komplexa tillstånd som ofta sträcker sig över många medicinska specialiteter samtidigt. Den här artikeln kommer att behandla var och en av de fem kategorierna och utvärdera varje rekommendation som kan orkestrera förändringar i vår nuvarande kliniska praxis.

Gå till:

Screening, diagnostisk bedömning, riskbedömning och livscykel

Oregelbunden cykel och ägglossningsdysfunktion

Äggstocksdysfunktion med oregelbundna menstruationscykler är en viktig del av PCOS. Menstrual oregelbundenhet är vanlig genom tonåren och erkänns som ett tecken på pubertal övergång, med mognad av hypothalamisk-hypofysaxeln. Svårigheterna med att definiera normal åldersrelaterad förändring från PCOS under dessa år är svåra. Historiskt sett har unga kvinnor känt en brist på utbildning och missnöje i tid som tagits till diagnos, vilket försenar riktade terapier. Den globala riktlinjen ger tydliga rekommendationer baserade på gynekologisk ålder, när det gäller när cykler ska betecknas oregelbundna postmenarche. Med mer definierade kriterier, bör detta hjälpa tillståndet för ungdomars diagnos som ger hjälp i alla kliniska miljöer som handlar om unga kvinnor.

Biokemisk hyperandrogenism

Exakt bedömning av biokemisk hyperandrogenism har handikappats genom androgenval, analysmetod och förvirrande faktorer för ålder, kroppsmassaindex (BMI) och etnicitet. Där det är tillgängligt är den bedömda optimala analysmetoden att använda flytande kromatografimasspektrometri (LCMS) / masspektrometri och extraktion / kromatografi immunanalyser för att testa för total eller fri testosteron. Helst bör prover tas på morgonen i tidig follikelfas för att begränsa cykelvariationen. Ytterligare tester för androstenedion och DHEAS kommer sannolikt inte att ge mer i diagnosen PCOS. Riktlinjen ger tydlighet på androgentestning men är troligtvis aktuell på de flesta platser och därför inte förändrar klinisk praxis.

Klinisk hyperandrogenism

Bedömningen av klinisk hyperandrogenism är mycket subjektiv och maskeras ofta av patientens självhantering av tillstånd som hirsutism. Den modifierade Ferriman-Gallwey-poängen är ett enkelt och reproducerbart sätt att betygsätta hirsutism varav en poäng> 4-6 definierar betydande hirsutism. Det finns också stora etniska variationer i uttrycket av hyperandrogenism. Mer än 50% av kvinnorna med en poäng på 3-5 har förhöjda androgener. Det finns inga tillförlitliga åtgärder för akne. Den viktiga punkt som tas upp i riktlinjen är att oavsett klinikens bedömning av klinisk hyperandrogenism är det patientens erfarenhet och rapportering av tillståndet som är nyckeln. Dessa symtom är förenade med många av de kategorier som diskuteras i denna riktlinje inklusive kroppsbild, självkänsla och psykologiska effekter av PCOS. Kliniker bör förbli respekt för de rapporterade symtomen och försöka integrera detta i sin förvaltningsplanering.

Ultraljud och polycystisk ovarialmorfologi

Eftersom den ursprungliga Rotterdam kriterierna definition av polycystiskt ovariesyndrom morfologi (PCOM), har det förekommit många utmaningar för de optimala diagnostiska funktioner som involverar follikelstimulerande antal och volym. Med avancerad teknik har många begärt att kriterierna ska hålla jämna steg; med kritiker av ultraljud som tyder på att överberoende av ultraljud har lett till överdiagnos. Detta är mest tydligt i ungdomspopulationen för vilken många har en "PCOM" äggstock. Den globala riktlinjen föreslår efter att ha genomfört en systematisk granskning att vid användning av transvaginal ultraljudsgivare, med en frekvensbandbredd som inkluderar 8 MHz, bör ett follikelnummer per äggstock på 20 användas för PCOM. När äldre teknik eller transabdominal strategi föredras en äggstocksvolym på> 10 ml. Fokuserad utbildning bör ske för dem som regelbundet utför dessa undersökningar för att säkerställa tillförlitlighet och reproducerbarhet. Ultraljud ska inte användas för diagnos under tonåren eller mer specifikt inom åtta år efter menarkon. Om de antas, denna strategi kommer sannolikt att förändra klinisk praxis avsevärt. Många ultraljudrapporter kvantifierar inte PCOM noggrant och förändringar i rekommendationerna tar tid att sprida och agera. Åtdragningen av diagnostiska kriterier bör minska oro för patienter, som ofta känner sig märkta av tillfälliga fynd på undersökningar som osannolikt kommer att ge klinisk effekt.

Anti-Müllerian hormon

Anti-Müllerian hormon (AMH) korrelerar med funktioner i PCOS, främst PCOM. Testet har plågas med analysinstabilitet vilket leder till att många ifrågasätter dess giltighet som ett test. Även om mycket litteratur finns för att stödja dess användning i PCOS och erbjuda ett alternativ till ultraljudsmorfologi och annan serumtest, anser denna riktlinje att den ännu inte bör användas för diagnos av PCOS.

Etnisk variation

PCOS-manifestationerna över etnicitet är olika och varierande. Metaboliska funktioner dominerar i Sydasiatiska och inhemska australier. Hirsutism är mer betydelsefullt i latinamerikanska och Mellanöstern. Ökad BMI och metabolismfunktioner är vanligare hos afrikansk härkomst. Riktlinjen innehåller den relevanta effekten av etnicitet under de enskilda kategorierna och bör påverka klinisk praxis lokaliserad till den demografi där människor utövar.

Menopausens livsfas

Den fenotypiska presentationen av PCOS med ålder förändras, med en exakt definition som ännu inte definieras för den postmenopausen. Symtom på oligo-anovulation minskar ofta men androgena symtom kan kvarstå. Användning av åldersrelaterade referensintervall för diagnostiska funktioner rekommenderas; med diagnos av PCOS i en äldre population som har potential att fokusera screening på faktorer som uppvisar ålder såsom hjärt-kärlsjukdom (CVD), diabetes och cancer. Det är viktigt att komma ihåg att snabbt uppkomst av androgena symtom alltid bör utvärderas för androgenutsöndrande tumörer.

Hjärt-kärlsjukdom

Den kollektiva ökningen av riskfaktorer för CVD med PCOS, motiverar screening för kända ytterligare riskfaktorer inklusive stillasittande livsstil, rökning, dyslipidemi, hypertoni och nedsatt glukostolerans. Även om den faktiska CVD-risken förblir oklar i PCOS, påpekar dessa faktorer att lyfta fram dessa faktorer påminner bredt om långtidshälsa och inte bara deras individuella ämne som fertilitet. Dessa riktlinjer verkar vara riktade till primärvård som utför majoriteten av screeningen och bör påminna alla om att erkänna PCOS inom en riskbedömning.

Graviditetsdiabetes, nedsatt glukostolerans och typ 2-diabetes

Det råder ingen tvekan om att risken för graviditetsdiabetes (GDM), nedsatt glukostolerans (IGT) och typ 2-diabetes ökar i PCOS och förvärras av fetma. Etnicitet har ett stort inflytande på utfallet, med många i en sydrisiatisk befolkning med hög risk som utvecklar diabetes i början av 40-talet till skillnad från en kaukasisk europeisk kohort. Tidigare receptbelagda riktlinjer har haft ett begränsat utnyttjande av när och hur man screenar kvinnor med PCOS. Detta förvärras av kontroverserna kring vilket screeningsverktyg att anta, kostnadskonsekvenser och patientens bekvämlighet. De nuvarande riktlinjerna har genomgått en noggrann granskning och baseras för första gången på absolut risk för diabetes vid PCOS. Användning av det orala glukosetoleranstestet (OGTT), fastande glukos eller HbA1C har alla sina individuella meriter, varvid OGTT överträffar de två andra alternativen. Riktlinjen rekommenderar att alla kvinnor med PCOS screenas åtminstone vid första konsultationen och på ett minimum av tre år därefter med de enkla testen av hypergykemi av HbA1C eller fastande glukos. För kvinnor som anses vara ”högrisk” vilket inkluderar de med ett BMI> 25 kg / m 2eller> 23 i den asiatiska befolkningen, rekommenderas en OGTT. Dessutom finns det en tydlig rekommendation att utföra en föruppfattning OGTT och också upprepa den vid 28 veckors graviditet. Dessa rekommendationer kommer att ha betydande inverkan på tillhandahållandet av tjänster. Alla grupper som är involverade i produktionen av denna riktlinje godkände helt de föreslagna screeningsmetoderna och erkände genomförbarheten, acceptabiliteten och ekonomiska implikationerna för dagens praxis. Många obstetriska enheter planerar bara en OGTT för dem med flera riskfaktorer och inte bara PCOS ensam. Trots utmaningen i genomförandet bör det inte ske någon avledning från att genomföra bevis i praktiken.

Obstruktiv sömnapné

Obstruktiv sömnapné har kopplats till PCOS och dess metaboliska komponent, inte enbart orsakad av fetma. Begränsad kvalitet på bevis som tyder på behandling förbättrar metabolismens resultat garanterar inte screening för alla. För de kvinnor som är symptomatiska för snarkning och somnolens på dagtid kan screening och vidare hänvisning vara fördelaktigt för att förbättra de psykologiska strategierna för att hantera sjukdomen.

Endometrial cancer

Kvinnor med PCOS har en 2- till 6-faldig ökad risk för endometriecancer före klimakteriet. Den ökade risken härrör från oöppnat östrogen från anovulatoriska cykler som stimulerar endometrium. Fetma, typ 2-diabetes och metabolismsyndromet är också förknippade med ökad risk. Den pragmatiska rekommendationen att hålla sig vaken för tillståndet och överväga utredning där symtom tyder på oro, cementerar vanligt praxis bland gynekologer. Vidare kan det pragmatiska tillvägagångssättet för att skydda endometrium hos amenorroiska kvinnor antingen använda de kombinerade orala p-piller (COCP), progestin-inducerade uttagsblödningar åtminstone en gång var tredje månad eller ett progestagenfrisläppande intrauterint system.

Gå till:

Prevalens, screening, diagnostisk bedömning och behandling av känslomässigt välbefinnande

Livskvalité

De med PCOS har en lägre hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) än sina kamrater. Studier som använder icke-specifika QoL-verktyg för att kvantifiera effekter har upprepade gånger visat påverkan av PCOS genom reducerade poäng jämfört med kvinnor som inte matchar PCOS. Kritik av dessa generiska verktyg är bristen på relevans för vissa aspekter som ifrågasätts, inklusive smärtvärden och rörlighet. Specifika verktyg som hanterar viktiga problem, inklusive hirsutism, fertilitet och menstruationsstörningar finns nu i form av frågeformuläret polycystiskt ovariesyndrom (PCOSQ) och modifierat polycystiskt äggstocksyndrom (MPCOSQ). Dessa belyser viktiga domäner som patienter anser viktiga inklusive hirsutism, infertilitet och menstruationsproblem. Det inses att det finns skillnader mellan livsfas, etnicitet och kultur. Betydelsen av att erkänna symtomens påverkan på den enskilda patienten är avgörande för att utveckla både nära rapport och stödjande långtidsvård. Antagande av dessa verktyg, som kan vara obekanta för många, i den allmänna kliniska vården kommer sannolikt att bli en stor förändring i klinisk praxis. Övervägandet av användning i särskilda viktiga stadier av vård för kvinnor inklusive inledande konsultation och förändrade livsfaser kan ge tillförlitlig feedback om patientens resultat och hjälpa till att leda vidare hantering för att förbättra deras totala vård.

Depressiva och ångestsymptom, screening och behandling

Erkännandet av den psykologiska effekten av PCOS är fortfarande begränsad över hela världen. Depressiva symtom verkar fördubblas i PCOS-populationen jämfört med viktmatchade kontroller (36,6% i PCOS vs 14,2% i kontroller). På samma sätt är ångestvärden högre hos kvinnor med PCOS. Orsaken till dessa symtom är multifaktoriell, med det komplexa samspelet mellan symtom och effekter som bidrar till detta kroniska tillstånd. Den globala riktlinjen har en utbildad åsikt att det är ansvaret för alla hälso- och sjukvårdspersonal som engagerar sig i denna befolkning att granska och handlingshantering för de som uppvisar symtom. Enkla strategier föreslås för att vägleda frågeformulär för att hjälpa till att utvidga klinikerna. Införandet av sådan vägledning i mainstream-rekommendationen bör bidra till en betydande förändring i klinisk praxis, vilket förbättrar patientens tillfredsställelse i deras vård.

Psykoseksuell funktion

Det finns en upplevd minskning av psykoseksuell funktion hos kvinnor med PCOS. De sammankopplade känslorna av kvinnlighet, sexualitet och kroppsbild bidrar till ett mycket känslomässigt ämne för vilka det finns erkända verktyg för att bedöma en kvinnas individuella psykoseksuella funktion. Riktlinjen tar upp de utmaningar som vårdpersonalen står inför när man försöker ta itu med detta ämne med tonvikt på kulturellt acceptabelt. Genom att göra det sker en avsevärd förändring i förmån för att ta en helhetssyn på att hantera kvinnor med PCOS som kommer att utmana dagens kliniska praxis.

Kroppsuppfattning

Det är inte förvånande att många kvinnor med PCOS har lägre nöjdhet med sin kroppsbild och lägre självkänsla, med tanke på symtomen som är relaterade till tillståndet. Hirsutism, övervikt och akne är sammanlänkade med den populistiska bilden av kroppsbilden och är oberoende relaterade till känslor av egenvärde, mental hälsa och QoL. Även om det inte finns någon form av tillförlitlig screening, föreslår riktlinjen att hälso- och sjukvårdspersonal bör vara medvetna om påverkan på kroppsbilden och försöka skräddarsy vård efter den aktuella personen.

Ätstörningar och ostört ätande

Stört ätande och formella diagnoser av ätstörningar är vanligare i PCOS. Förmågan att screena efter sådana tillstånd kanske inte är rutinmässig i många kliniker. Användningen av SCOFF-screeningverktyget kan ge vägledning för övningen. Medvetenheten om problemet hos kliniker och att man försöker få en oro för deras ätpraxis kan leda kvinnor till psykologisk hjälp där det behövs, vilket i sin tur kommer att ha en sekventiell effekt på alla parametrar som nämns i denna kategori. Det är osannolikt att detta kommer att påverka en enorm förändring i klinisk praxis, men medvetenhetsökning kommer att främja den holistiska praktiken av medicin riktad till PCOS.

Informationsresurser, modeller för vård, kulturella och språkliga överväganden

Under hela sitt liv kommer patienter med PCOS att få tillgång till vård från många olika specialiteter med ofta lite samarbete mellan dem. Rapporterad missnöje med information och metod för tillhandahållande av information är hög. Om man sätter detta i ett sammanhang finns det en stark koppling mellan PCOS och olika etniska grupper för vilka engelska inte är det första språket; ändå är engelska det dominerande språket där information ges. Tillhandahållande av stöd på andra sätt än skriftliga metoder erkänns vara fördelaktigt. För att lyfta fram bristerna i vår nuvarande kliniska praxis bör denna riktlinje varna många för metoder för att engagera patienter i deras behandling, vilket i slutändan skulle leda till förbättrade hälsoparametrar. Att acceptera att längre konsultationer, engagemang från familjemedlemmar och användning av icke-skriftlig information för patienter med låg litteratur sannolikt kommer att reformera vissa vanliga kliniska praxis. Dessutom kräver den globala räckvidden för denna riktlinje att det - och tillhörande patientinformation resurser - ska översättas till så många språk som möjligt.

Gå till:

Lifestyle

Livsstilsinsatsers effektivitet

Globalt rapporterar kvinnor att övervikt bidrar till betydande besvär i PCOS; men de anser att information kring hälsosam livsstil är otillräcklig. Bevis tyder på att livsstilsintervention inklusive vikthantering, beteende och träning alla bidrar till att förbättra aspekter av PCOS. Realistisk målsättning i samarbete med patienten ger det bästa långsiktiga resultatet. Detaljerade rekommendationer från riktlinjen kommer sannolikt att gå utöver den nuvarande kliniska praxisen för många, och betonar vikten av att ge tid och resurs för att dessa kvinnor ska kunna hjälpa sig själva. Tiden och den ekonomiska implikationen av denna typ av holistisk vård behöver tas upp.

Beteendeinsatser

Beteendeinsatser i samband med kost och träning har visat sig uppnå bättre resultat än diet eller träning ensam. De strategier som antas inkluderar problemlösning, målsättning och förebyggande av återfall, vilket leder till ett mer hållbart resultat. Tyngdpunkten på självhantering med stöd från vänner och familj förstärks i denna riktlinje. Att ge tillgång till denna typ av intervention är sannolikt en av de svåraste punkterna att uppnå med den globala riktlinjen. Kort konsultationstider och färdighetsbas som finns för att tillhandahålla denna vårdnivå kan begränsa genomförandet, men vår nuvarande generation hälso-och sjukvårdspersonal utbildas alltmer bättre inom dessa områden. Patientfärdigheter i beteendeförändring är grundläggande för att möjliggöra självhantering av kronisk sjukdom i den moderna eran av klinisk vård.

Kostråd

Det finns inga tydliga bevis för att stödja en dietintention över en annan för de med PCOS. Studier som tittar på allmänna överviktiga populationer bekräftar ingen fördel med olika dietplaner. Individualiserade tillvägagångssätt med beaktande av kultur och dietpreferenser som minskar energiintaget med 500-750 kcal / dag förespråks av denna riktlinje. Det ger pragmatiska råd som redan bör vara aktuell praxis för välinformerade utövare.

Träna ingripanden

Fetma och viktbedömning

Längsstudier bekräftar att för dem med PCOS är viktökningen snabbare och överstiger den för icke-PCOS-motsvarigheter. Fetma som beskrivs i mycket av detta dokument är orsakande eller kopplande till många av problemen kring PCOS. Respektfull och adekvat diskussion måste äga rum om varför vikt är en fråga och hur man bäst kan hantera övervikt. Fysisk övervakning av vikt, även om den är användbar, kan vara svår i tidsbegränsad tillhandahållande av tjänster, men råd om att göra det tar begränsad tid. Detta är troligtvis en svårare aspekt för att förhandla om nuvarande praxis men rekommenderas ändå starkt för alla patienter, inte bara de med PCOS. Främjande av en hälsosam livsstil och förebyggande av viktökning är grundläggande för att tillhandahålla god klinisk vård för denna befolkning.

Gå till:

Farmakologisk behandling för icke-fertilitetsindikationer

Kombinerade p-piller

Mycket litteratur av varierande kvalitet finns för användning av COCP i både vuxna och ungdomar. För båda populationerna finns det en tydlig rekommendation att överväga COCP för hantering av hyperandrogenism och oregelbundna menstruationscykler, inklusive för de ungdomar som anses vara "i riskzonen" men som ännu inte har fått en definierad diagnos av PCOS. Det finns inte tillräckligt med bevis för att stratifiera den "bästa" COCP som kan användas trots en vanlig metod för att använda den lägsta effektiva östrogendosen. Det har gjorts klart att begränsa beroendet av 35 μg etinyloestradiol plus cyproteronacetat på grund av en ökad risk för tromboemboliska händelser, och därför bör dessa medel inte ses som den första linjen COCP som valts. Hänsyn till tillsats av metformin till den första raden användningen av COCP föreslås för dem som inte uppnår sina mål på COCP och livsstilsförändringar ensam. De som har metabolismfunktioner är överviktiga och från hög risk etniska grupper kan göra det bäst med den kombinerade metoden. Den övergripande instruktionen är att inkludera kvinnan i det bästa valet av medicinering för sitt enskilda fall som kan innebära en kombination av terapier, för vilken hon måste vara medveten om riskerna och fördelarna. Behandlingsmetoden "cocktail" kan ge betydande förändringar i praktiken för kliniker som används för att upprätthålla receptbelagd monoterapi. Den övergripande instruktionen är att inkludera kvinnan i det bästa valet av medicinering för sitt enskilda fall som kan innebära en kombination av terapier, för vilken hon måste vara medveten om riskerna och fördelarna. Behandlingsmetoden "cocktail" kan ge betydande förändringar i praktiken för kliniker som används för att upprätthålla receptbelagd monoterapi. Den övergripande instruktionen är att inkludera kvinnan i det bästa valet av medicinering för sitt enskilda fall som kan innebära en kombination av terapier, för vilken hon måste vara medveten om riskerna och fördelarna. Behandlingsmetoden "cocktail" kan ge betydande förändringar i praktiken för kliniker som används för att upprätthålla receptbelagd monoterapi.

metformin

Trots mängden litteratur om metforminanvändning i PCOS kvarstår en viss osäkerhet om de exakta fördelarna med metformin vid behandling av biokemiska och fysiska manifestationer av tillståndet. I balans balanseras den milda biverkningsprofilen av en förbättring av metaboliska egenskaper och BMI, särskilt i överviktiga och högriskgrupper. Om så önskas kan metformin erbjudas kvinnor på denna basis. Med den förändrade tidvattnet om metformin i konstant flöde kan många människor fortfarande regelbundet förskriva detta läkemedel och kommer troligen att återspegla majoriteten av klinisk praxis. Så länge kvinnor får fullt råd om dess effekter ser denna billiga behandling här för att stanna.

Farmakologiska medel mot fetma

Det finns minimala bevis för användning av farmakologiska medel mot fetma hos reproduktiv åldrande kvinna. Bevis hos andra feta populationer tyder på att det kan finnas en roll för medicinsk terapi tillsammans med effektiv livsstil och träning. Dessa medel bör inte tas av de som vill bli gravid.

Farmakologiska medel mot androgen

Anti-androgener såsom flutamid, finasterid och spironolakton har föreslagits som en behandling för klinisk hyperandrogenism i PCOS. En liten mängd bevis som tittar på dessa medel ensam eller i jämförelse med COCP (traditionell första linjebehandling) lämnar deras verkliga effektivitet oklar. Riktlinjen erkänner potentialen för användning hos dem som inte tolererar COCP, även om tillförlitlig preventivmedel också krävs på grund av oro för teratogenicitet.

inositol

Inositol är ett näringstillskott som har en roll i insulinsignaltransduktion. Det finns begränsade bevis för dess roll i modifiering av metaboliska och biokemiska komponenter i PCOS. Nyare data tyder på att menstruationscyklicitet och ägglossning kan förbättras. Även om riktlinjen föreslår försiktighet vid användning på grund av begränsad nytta, finns det bara en låg biverkningsprofil och låga kostnader relaterade till denna behandling.

Gå till:

Bedömning och behandling av infertilitet

Bedömning av faktorer som kan påverka fertilitet, behandlingssvar och graviditetsresultat

Det är allmänt accepterat att optimerade hälsoparametrar före graviditet leder till förbättrade graviditetsresultat, med inget undantag för dem med PCOS Fetma (särskilt central fetthet) är kanske den viktigaste modifierbara faktorn som påverkar fertiliteten och framgångsrik graviditet hos dem med PCOS. Den fortsatta banan under graviditet hindras för de med PCOS med en ökning av GDM, graviditetsinducerad hypertoni och förfall. Detta belyser än en gång behovet av att optimera skadliga modifierbara riskfaktorer som rekommenderas i den globala riktlinjen. Det är osannolikt att dessa rekommendationer avviker långt ifrån eller förändrar den nuvarande praxisen, särskilt i hälsovårdsinställningar som Storbritannien där tillhandahållandet av fertilitetstjänster begränsas av extremvikt. Vidare kan det föreslås att kliniker som inte tar upp vikthantering före aktiv fertilitetsbehandling är försumliga med att upprätthålla säker patientvård.

Det diskuteras ofta om den optimala tiden för att utvärdera tubal funktion hos par med äggstocksdysfunktion ensam. Medan riskerna för tubal patency-kontroll, med mindre invasiva procedurer såsom hysterosalpingografi eller nyligen hysterosalpingo-kontrast-sonografi är minimal, är risken för falskpositiva resultat närvarande. Det breda förslaget att diskutera optimal tidpunkt för testning med kvinnan med låg risk kommer att göra det möjligt för den enskilda kliniken att behålla sin status quo och nuvarande testregim och därför förändras lite i klinisk praxis.

Ägglossning induktion

Aromatasinhibitorn (AI), letrozol, är den rekommenderade första linjebehandlingen för de med PCOS som kräver ägglossningsinduktion (OI). Den farmakologiska verkan av letrozol förhindrar omvandling av androgener till östrogener med efterföljande ovarial-hypofysåterkoppling som initierar frisättningen av follikelstimulerande hormon (FSH). Ett fläckigt rykte från ett opublicerat abstrakt 25 ledde till mer än ett decennium av forskning som försökte motbevisa eller underbygga bevis för en ökad medfödd abnormitet hos spädbarn födda genom letrozolanvändning. Flera studier och en nyligen meta-analys tyder på ingen statistisk ökning av några avvikelser. Den förra gruppen jämförde naturliga cykler vs letrozol-inducerade cykler som tyder på ingen skillnad i risk (naturlig cykel 1,5% vs letrozol 1,9%, aOR, 1,24, 95% konfidensintervall [CI], 0,64-2,40, P = .52).

Eftersom AI: s säkerhet till synes bekräftats, är dess farmakologiska effektivitet jämfört med Clomiphene Citrate (CC) också viktigt. En ny granskning av cochrane tydligt sidor för letrozol, med en förbättrad levande födelseshastighet (oddskvot (OR) 1,68, 95% CI 1,42-1,99; 2954 deltagare; 13 studier) och ett litet antal som behövs för att behandla ett ytterligare gynnsamt resultat (= 10) . En marginell minskning av multipel graviditetsfrekvens och reducerad biverkningsprofil stödjer dess användning som den första linjemedlet. Denna förändring till förmån för AI kommer sannolikt att ge en betydande förändring i klinisk praxis för många kliniker, men när man använder den evidensbaserade medicinstrategin bör det vara en som antas för att förbättra patientvården. I många länder förblir användningen av letrazol av märkningen. Professionals måste informera kvinnor om detta faktum när så är lämpligt diskutera bevis, möjliga problem och biverkningsprofil när du använder läkemedlet.

Även om en AI är att föredra är förmågan att använda CC fortfarande ett acceptabelt alternativ inom denna riktlinje. Intressant nog erbjuds metformin återigen som en alternativ behandling, trots det underordnade graviditetsutfallet till andra medel. Motiveringen är så länge som rådgivning sker för att effektivare medel finns tillgängliga, metformin kräver liten övervakning, har begränsad risk hänförlig till det, plus har en relativt mild och kortvarig gastrointestinal biverkningsprofil. Faktum är att kombinationen av CC med metformin för CC-resistent fall stöds, särskilt i den smalare individen, av en ny Cochrane-granskning. Detta kommer sannolikt att återignitera äldre praxis, med avseende på användningen av metformin i primärvården, när patienter undersöker alternativ till kostsamma fertilitetsbehandlingar

gonadotropiner

Gonadotrophins förblir ett andrainriktningsalternativ till oral OI i specialistcentra som har förmågan och kapaciteten att tillhandahålla tillräcklig övervakning av behandling med ultraljud. För de som är klomifenresistenta eller uppvisar biverkningar av anti-östrogenmedicinering, såsom utspädning av endometri, ger gonadotrofiner en god chans att lyckas. Det finns fortfarande inga tvingande bevis för att använda en beredning av gonadotrofin över en annan i OI.

Laparoskopisk äggstocksoperation

Laparoskopisk äggstocksoperation (LOS) är fortfarande ett alternativ, särskilt för kvinnor med PCOS som genomgår laparoskopi av andra skäl. Det förefaller liten skillnad i kliniskt resultat mellan LOS och andra OI-metoder. Riktlinjen tjänar till att påminna kirurger om att fullständig diskussion om potentiella risker för operation är viktig om man behandlar denna behandling inklusive den potentiella långvariga effekten på äggstocksfunktionen.

Bariatrisk kirurgi och medel mot fetma

Den globala befolkningens allt större midjeomkrets har lett till en betydande utveckling av metoder för att hantera fetma annat än genom livsstilsinsatser. Det är ingen överraskning att riktlinjen nu omfattar bariatrisk kirurgi och farmakologi mot fetma med avseende på fertilitetsbehandling. Utan bevis för PCOS och fertilitet, båda alternativen bör förbli experimentella. För kvinnor som genomgår kirurgi måste allvarligt övervägas att försena befruktningen tills näringsstabiliteten har uppnåtts efter viktminskning eftersom det finns potentiella risker för nyfödda genom tillväxtbegränsning och neonatal dödlighet.

Befruktning in vitro

Alternativet att överväga in vitro-befruktning (IVF) bör endast övervägas som tredje linjeterapi hos de med isolerad PCOS. GnRH-antagonistcykeln är nu allmänt erkänd som överlägsen agonistcykeln för att minska risken för ovarialt hyperstimuleringssyndrom (OHSS) hos kvinnor med polycystiska äggstockar. Med motsvarande graviditetsfrekvens verkar antagandet av denna strategi i åtminstone den inledande cykeln av IVF utan tvekan. För de återstående klinikerna som fortsätter att gynna agonistmetoden ger denna riktlinje ett ytterligare övertygande argument för att modifiera klinisk praxis. Alternativet att överväga GnRH-agonistutlösaren för att ytterligare eliminera OHSS rekommenderas. Liksom i den allmänna befolkningen finns det fortfarande inga fasta bevis för att gynna en typ av gonadotrofin framför en annan. Hos de som måste använda GnRH-agonister för hypofysensensisering, minskar metformin som tillägg också risken för OHSS. Mognad in vitro (IVM) har studerats genom åren som ett sätt att utrota OHSS. För de få kliniker som har lyckats med denna teknik finns det ingen anledning att ignorera dess meriter men det är osannolikt att det blir ett mainstreamalternativ till standard IVF.

Gå till:

torsdag 26 december 2019